"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Svenskheten ett problem. Medan krav på språk- och samhällskunskaper är rimliga vore det i ett liberalt samhälle problematiskt om myndigheterna också skulle kontrollera blivande medborgares värderingar. Här bör ledande politiker reflektera över vilka signaler de sänder ut, skriver statsvetaren Andreas Johansson Heinö på DN Debattidag.
Idioten säger att svenskheten är ett problem ser Pettersson. Vad är problemet?
Att vi haft fred i 200 år…
Att vi inte lär flickor flyga från balkongerna…
Att vi inte gifter oss med kusiner och slipper inavel…
Att vi tycker kvinnor är lika mycket värda som en man…
Att man kan äta fläsk och ta en sup därtill…
Statsvetaren Andreas Johansson Heinö borde se sig omkring i världen och titta i facit och har han då ögonen öppna borde han se att det inte är för mycket svenskhet i vår värld…
Qaisar Mahmood har åkt över 900 mil på motorcykel genom Sverige i jakt på svenskheten. Han har varit i storstäder, på mindre orter och i ännu mindre avfolkade samhällen. Hann fann ingenting som förenade de människorna han mötte, och som kunde skilja dem från individer i andra delar av världen. Varken när det gäller åsikter, lynne, värderingar, normer eller ens utseende. Människor i Sverige är mer olika än lika.
Det fanns dock en sak som majoriteten av de han mötte hade gemensamt, detta oavsett födelse- eller bostadsort. De hade en tydlig, gemensam bild av vad som kännetecknar en svensk och svenskheten.
Qaisar Mahmood påpekar att landet han älskar inte älskar honom och att det är svårt att bli svensk men samtidigt beklagar han sig över att somalierna tagit över hans barndoms Tensta.
Mahmood, föddes 1973 i staden Lahore, Pakistan och har växt upp i Tensta, Stockholm, Sverige och undrar över man ska kunna bli svensk om man inte riktigt vet vad svenskhet är.
-Pettersson kan upplysa Qaisar Mahmood om att han aldrig kommer att bli svensk. Han är pakistanier född av pakistanska föräldrar. Mahmood kan bli svensk medborgare och är det troligen redan, han kan också bli en bra och omtyckt medborgare med arbetskamrater och vänner som är svenska men Mahmood kan aldrig bli svensk. Mahmood är pakistanier och kommer att så förbli även om han blir 200 år och kommer att bo i Sverige hela den tiden.
Det är inget konstigt, en pakistanier är en pakistanier, en somalier är en somalier och en svensk är en svensk. Det har inget med rasism att göra.
Om Pettersson fick för sig att emigrera till Pakistan, Somalia eller USA så blir han inte mindre svensk för det och skulle aldrig komma på tanken att anklaga pakistanierna, somalierna eller jänkarna för att de kallar mig svensken.
Svenska Dagbladet låter i en artikelserie en invandrare, Michael Azar, påstå att det inte finns några svenskar. Enligt Azar existerar ingen svenskhet och invandrarättlingen har genomskådat att vår gemenskap bygger på rasism och ”bara är fantasier”
– Svenskheten blir aldrig mer än en föreställning om en gemenskap. Det intressanta är att försöka förstå hur en sådan idé skapas och används i olika sammanhang. Fantasierna kan vara hur grundlösa som helst men de blir ändå dominerande för hur vi organiserar våra liv, säger invandrarättlingen Michael Azar.
-Pettersson undrar om vi inte finns finns hur kan vi då vara rasister och om vi inte finns vem är det då som betalar Michael Azars skattefinansierade tjänst som professor och lektor i idé- och lärdomshistoria på Göteborgs univerisitet?
Visst är det en märklig och pinsam situation när politiker, journalister och bloggare med utländsk bakgrund talar om för oss svenskar att vi visst har en egen kultur och egna traditioner vi ska samlas kring.
Samtidigt som våra folkvalda politiker, tidningsredaktörer, journalister, kulturpersonligheter och andra med politiskt påklistrade åsikter, försöker förneka att det överhuvudtaget finns något som kan kallas svenskt, få vi av bloggare, journalister och politiker med utländsk bakgrund höra att vi visst har egna traditioner, en egen kultur och annat som symboliserar Sverige.
Det skulle ta för lång tid att presentera allt och alla, så jag plockar ut några exempel där kända personer med utländsk bakgrund ifrågasätter vårt sätt att förneka allt svenskt. Orden borde bli en väckarklocka för journalister och politiker som eventuellt läser detta och de borde ständigt ställa sig frågan själva: ”Varför tvingas jag förneka allt svenskt, när mina kollegor med utländsk bakgrund hyllar detsamma”?
Nima Dervish
Nima Dervish har vid åtskilliga tillfällen bjudits in till olika debattprogram, där han starkt kritiserat Islam och tagit ställning för det Sverige som en gång tog emot honom och hans familj med öppna armar. Han har också vid tillfällen gjort uttalanden om att vi i Sverige visst har en egen kultur och egna traditioner.
På Newsmill skrev han bl.a. dessa ord förra veckan.
”När ”goda krafter” ska bemöta SD säger de ofta triumferande ”Vad är svenskt? Vad är svensk kultur?”, allt för att sedan fnysa åt svar som röda stugor, svensk folkdräkt, midsommar, köttbullar och kåldolmar. Men frågan är inte lätt att besvara angående andra länder och kulturer heller. Vad är turkiskt? Fez, dönerkebab och halaydans”?
Alice Teodorescu är ledarskribent på Barometern, jurist och samhällsdebattör. Hon, precis som Nima Dervish har också tagit ställning mot de politiker som nedvärderar Sverige och allt som vi annars förknippar med vårt land. Hon har också figurerat på Newsmill där hon bl.a. skrev en artikel i januari med ord som följer:
”Inför, som efter höstens val var det många som hävdade att Sverigedemokraternas inträde i riksdagen berodde på att samtalet om invandringen tystats ned. Andra menade att integrations- och invandringsfrågorna ständigt debatterats. Jag skulle vilja påstå att vi mest ägnat oss åt att debattera om vi alls debatterat. Det är en strategi som inte längre håller. Därför är det dags att ställa de mest grundläggande frågorna. Vad är integration? En rättighet eller en skyldighet”?
Sakine Madon är ledarskribent på Expressen, statsvetare och redaktionschef på Newsmill. Hon har åtskilliga gånger figurerat i Tv, där hon ifrågasatt Sveriges integrationspolitik och varför svenska journalister och politiker så öppet tar avstånd från våra traditioner och seder.
Bl.a. skrev hon så här i Expressen i april:
”Vi har till och med en myndighet som fått för sig att kalla julfest för ”decemberfest” och julklappar för ”vinterpaket”. Allt för att inte trampa människor från andra kulturer på tårna. Jag kan slå vad om att ingen med utländsk bakgrund kände sig ledsen över ordet julfest”.
Mauricio Rojas är en f.d. folkpartist som råkade i onåd när han med egna ord kritiserade integrationspolitiken och tog SD i försvar. Dessa ord ledde till att han så småningom tvingades lämna politiken och Sverige.
Så här skrev han bl.a. i Sydsvenskan 2006: ”Genom att känna till och bejaka det svenska kulturarvet, det enda som kan bli gemensamt för alla dem som nu befolkar Sverige, kan vi övervinna många svenskars rädsla inför det nya”. Några ord ur den artikel på Newsmill som blev för mycket för partikamraterna och etablissemanget löd så här: ”Alliansregeringen har gjort mycket som är bra, men när det gäller det djupa utanförskapet – det som t ex drabbar många invandrade personer som, bortsett från bidragssystemet, i praktiken lever helt utanför det svenska samhället – har regeringen inte agerat tillräckligt”.
Googla gärna på ovanstående namn och ni kommer att finna mängder med artiklar där de hyllar Sverige, svenskhet och där de kritiserar integrationen, burkor och annat som inte hör hemma här. Vetskapen om att dessa fyra personer bara är några av de politiker, journalister och debattörer med utländsk bakgrund som lär oss svenskar vad vi borde vara stolta över och vad vi kan göra bättre, borde genomsyra varje tidningsredaktion, varje politiskt sammanträdesrum och få personerna som sitter där att känna sig röda av skam.
Den svenska statens bolag Vin & Sprit lanserade Absolut Vodka 1979 och gjorde det då svenska spritmärket till en världssuccé. Det lanserades den ena smaken efter den andra. Absolut vodka, Absolut Peppar, Absolut Citron, Absolut Kurant osv. med hjälp av kända konstnärer, bland annat Andy Warhol.
2008 såldes Vin & Sprit till den franska spritjätten Pernod Ricard. Nu får för första gången Sverige en egen variant − Absolut Svea.
– Sverige är ju faktiskt vår gamla hemmamarknad och nu ska vi ta hem varumärket till Sverige, igen, förklarar Anne Palmqvist, Sverigechef för Absolut.
Konstnären bakom Absolut Svea heter Fredrik Söderberg. Han fick fria tyglar för att tolka svenskheten. Det blev en design som handlar om de svenska årstiderna med mörker och ljus, kyla och värme.
Absolut Svea är en smaksatt vodka med doft av äpple och ingefära – vilket också ska prägla svenskheten. Absolut Svea lanseras den 1 maj på restauranger och den 15 maj på Systembolaget.
− Pettersson tycker det är märkligt att det behövs fransmän för att se svenskheten men undrar vad ingefäran har där att göra? Kanske gott men knappast svenskt. Skål!
