"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Nu finns det svart på vitt. Invandrare begår inte bara fler brott procentuellt, de begår också fler rent antalsmässigt.
Den underbare Affe har tagit del av BRÅ:s rapport och gjort statistik över den. Se detta interaktiva diagram och utvecklingen sedan 1975 (klicka på årtalen).
Artikeln kan du läsa i sin helhet här och som detta inte vore nog har Affe utlovat både en del 2 och 3, där ännu smaskigare avslöjanden kommer att presenteras.
Hatbrotten ökade mellan 2010 och 2011, men har minskat sedan 2008.
Hatbrott är inget man ska acceptera, oavsett vem som begår det och vem som drabbas av det. Beskrivningen av ordet hatbrott är dock ganska florstunn. En liten pojke som på skolgården kallar en kamrat för jävla neger begår ett hatbrott, likaså en person som på en buss säger jävla flata till en kvinna och en person som en sen lördagkväll hamnar i slagmål med någon ur minoriteterna.
Media försöker i dagarna lägga över hela skulden på majoritetsbefolkningen, dvs. oss etniska svenskar. Det är enbart vi som begår hatbrott, aldrig någon ur minoritesbefolkningen. Varför är inte svårt att förstå, det ligger liksom i tiden. Minoriteterna är alltid oskyldiga och tvingas media rapportera om händelser med minoriteter som skyldiga, använder man gärna ordet ”svensk”, pixlar bilder och utelämnar ett signalement. Så här beskrivs det bla. i dagens ”opartiska” SN:
När ni läser om hatbrott ska ni ha i åtanke att media gärna undviker ordet när förövaren är invandrare och offret svensk. Minns ni händelsen i Södertälje 2008 när 20 invandrarkillar skrek svennehora åt en ensam svensk tjej och överöste henne med sparkar och slag när hon gav svar på tal? Är inte det ett hatbrott? Självklart är det så, för tänk er en omvänd situation. Varför är det inte hatbrott när en invandrare skriker jävla svenne åt en svensk kille, när det kallas hatbrott om samma svenska kille skriker jävla blatte åt invandrarkillen? Självklart är det samma brott och självklart är det hatbrott i bägge situationerna, men media väljer att vinkla det i traditionell stil. Det är och ska förbli vi svenskar som är utövarna och minoriteterna som är offren. Att media drar oss vid näsan bevisas av de fakta om hatbrott man kan läsa på BRÅ:s och Polisens hemsidor. Texten nedan är hämtad från gårdagens Text-tv.
Hatbrott är brott där gärningsmannens motiv är kopplat till offrets etniska bakgrund, religion, hudfärg, nationalitet, sexuell läggning och kön.
Vilket brott som helst kan kallas hatbrott, endast motivet avgör.
Fr.o.m. 2008 tillämpar BRÅ en vidare definition av hatbrott som innebär att hatbrott även kan rikta sig mot personer som representerar en majoritetsgrupp. Även brott med hatmotiv mellan minoritetsgrupper kan definieras som hatbrott.
Med dessa fakta i bakgrunden är självklart så att vi svenskar kan drabbas av hatbrott likaväl som andra och att olika invandrargrupper och minoriteter kan begå hatbrott mellan varandra. Att media väljer en enögd linje borde de tvingas svara på. I BRÅ:s dokument om hatbrott 2011 står det däremot lite mer utförligt beskrivet att även minoriteter kan och begår hatbrott. Bl.a. kan vi läsa om utvecklingen av anti-religiösa brott mellan 2008 och 2010.
Som ni ser har hatbrotten mot muslimer ökat marginellt, samtidigt som hatbrotten mot judar och kristna ökat markant. Vilka som står för denna ökning får ni själva avgöra, men inte tror jag det är Andersson och Lundström. Självklart dyker denna intervju med rabbinen Shneur Kesselman upp i tankarna. Här hymlas inte över gärningsmännens ursprung, men varför detta aldrig kommer fram i debatten underminerar hela rapporten om vad som är hatbrott och vilka som begår dem.
I ett svar från ett mejl jag skickade skrev ansvarig på BRÅ att de politiska hatbrotten inte räknas in, men att de därmed inte är ointressanta. Just nu jobbar BRÅ med en undersökning av politikernas utsatthet (PTU) och den ska presenteras 2013. Jag fick också tipsat att läsa tabell 1 på sidan 25 i dokumentet ni kan ladda hem. Där kan man bl.a. läsa att hatbrotten mellan minoriteter är större än antalet hatbrott mot exempelvis romer, judar och muslimer. Varför nämns aldrig det i media. Antalet anmälda hatbrott mor majoritetsbefolkningen, dvs oss svenskar var 128 år 2011. Det finns säkerligen ett mörkertal bland alla hatbrottskategorierna, men jag misstänker att mörkertalet är större i den sistnämnda än bland övriga. Vi svenskar anmäler sällan när någon ropar svennehora eller knuffar oss i bussen.
Pettersson tackar för inlägget från Nostradamus i Norr och undrar samtidigt om PK-medias uppgift inte är att granska uppenbart partiska rapporter från myndigheter.
I en artikel på SVTredovisas att 81 personer har omkommit genom dödligt våld under 2011, att det är en kraftig minskning jämfört med 2010 och att det är den tredje lägsta siffran på 10 år. SVT stödjer sig sannolikt på rapporten Konstaterade fall av dödligt våld.
För att förminska effekten av en skenande kriminalitet har det tagits nya grepp hos BRÅ (Brottsförebyggande rådet). Sedan 1950 har redovisning gjorts och görs fortfarande, av anmälningar om ”våldsbrott”, varav ”brott mot liv och hälsa”, ”barnadråp”, ”oaktsamhet” m m utgör en delmängd (Brottsbalken kap. 3). Dessa brott mot liv och hälsa redovisas i kategorierna ”dödligt våld”, ”försök till mord eller dråp” och ”misshandel inkl. grov”. Sedan 2002 eller möjligtvis tidigare, publiceras även redovisningar av ”konstaterade fall av dödligt våld”. Det tidigare och traditionella sättet för redovisning medger att statistiken enklare och över mycket längre tid kan jämföras med andra länder, till skillnad från det senare.
I rapporten finns förklaringen till att de stadigt stigande kurvorna över anmälda brott, inte kan vara korrekt: ”Diskrepansen mellan antalet anmälda brott och faktiska brott har ökat över tid. Det kan delvis förklaras av att det system för registrering av anmälda brott som Polisen införde i början av 1990-talet innebar en minskning av de manuella kontrollerna av anmälningarna.” I klartext – Polisen över tid har blivit allt sämre på att registrera och att bedöma om det rör sig om brott och därför klassificerat icke-brott som brott och därför den kraftiga ökningen av anmälda brott. Denna förklaringsmodell är i analogi med en annan av BRÅs strategier, nämligen den att hävda att ”anmälningsbenägenheten” har ökat över tid och att det är av den anledningen som brottskurvorna pekar uppåt. Detta resonemang ger vid handen att denna anmälningsbenägenhet skulle vara någon form av naturlag som gör att människor med tiden blir allt mer benägna att polisanmäla brott. Antalet begångna brott är för vissa kategorier, sannolikt bra mycket högre än antalet anmälda eftersom ”mörkertalet”, d v s motsatsen till anmälningsbenägenhet är högt. Detta gäller bland annat för våldtäktsbrott och vissa tillgreppsbrott. Viljan att anmäla brott minskar som bekant med uppklarandegraden.
Eftersom 81 fall konstaterats av dödligt våld år 2011 (antalet anmälda är 232) och 91 fall år 2010 (antalet anmälda är 333) har alltså Polisen missbedömt brottstypen i 65% av fallen 2011 och i 73% av fallen 2010. Med samma förklaringsmodell som BRÅ använder sig av kan man dra slutsatsen att Polisen inte heller behärskar att rätt klassificera andra brottstyper samtidigt som att anmälningsbenägenheten måste ha ökat.
Det är anmärkningsvärt att en enda brottskategori lyfts ut som ett exempel på att brottsligheten har minskat, medan kurvorna för praktiskt taget ALL anmäld brottslighet trendmässigt pekar uppåt och i många fall extremt brant uppåt.
Följande är utdrag ur BRÅs statistik över anmälda brott.
Summan av anmälningarna om ”Brott med dödligt våld”, ”Försök till mord eller dråp” och ”Misshandel, inkl. grov” under 2011 är fullständigt groteska 90 531 (248 per dag) och har från 2010 till 2011 ökat med 1 552 (4,3 per dag). Här rör det sig alltså om anmälningar av personer som antingen har dödats eller har blivit utsatta för svårare eller lättare misshandel.
I artikeln i SVT uttalar sig professorn i kriminologi, Jerzy Sarnecki:”Det går lite upp och ner mellan åren, men det har skett en generell minskning av det dödliga våldet i Sverige sedan 20-25 år tillbaka”. Av rapporten framgår det att antalet pendlat mellan 80 och 100 sedan år 2001 men inte hur utvecklingen har varit under de senaste 20 till 25 åren. Under både den senaste 20- och 25-årsperioden har emellertid anmälningarna om ”Brott med dödligt våld” ökat med ca 156 procent och har i genomsnitt legat på 208 per år.
Att inte fler människor dör på grund av våld står till viss del att finna i ett snabbare akut omhändertagande, bättre utrustade ambulanser och bättre metoder inom sjukvården som därmed räddar många fler liv i dag än för 20-25 år sedan. Det bekräftas i en artikel i en av våra större dagstidningar där läkare från ett av Stockholms sjukhus redovisade just detta. De som räddas till livet av ett mer effektivt akut omhändertagande hamnar därför i statistiken för ”Försök till mord eller dråp” vilken för 2011 är 2,3 per dag!
En del kritiker plägar kalla BRÅ för Brottsförnekande rådet. BRÅ förefaller att vara en värdig arvtagare till den tidigare myndigheten Styrelsen för psykologiskt försvar, SPF, (numera Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB) vars syfte torde vara att till varje pris lugna befolkningen genom att tona ner den ständigt ökande brottsligheten. De återkommande Nationella trygghetsundersökningarna (NTU) är ett led i detta. Affes statistikblogg karakteriserar dessa som ett opium för folket.
Pettersson har fått dessa siffror från Nostradamus_i_norr som lagt ned mycket jobb för att färdigställa statistiken. Titta gärna på jämförelsen med Japan som inte är ett mångkulturelt samhälle. Skriv gärna till era lokala tidningar och politiker och fråga varför de inte offentliggör denna statistik.
FN-organet UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime) publicerar statistik om bland annat kriminalitet. Efter omarbetning av tabellerna för år 2009 kan följande redovisas om anmälda brott per 100 000 invånare för olika brottskategorier.
Placering
Stöld
Per 100k
Rel Japan
1
Sweden
4 140
8
2
Denmark
3 388
3
Norway
2 760
4
UK (England and Wales)
2 581
5
Finland
2 329
6
Germany
2 283
7
UK (Scotland)
2 231
8
Australia
2 186
9
Belgium
2 124
10
United States of America
2 056
11
Austria
1 928
12
Estonia
1 781
13
St Vincent and the Grenadines
1 688
14
Canada
1 686
15
Malta
1 648
16
Switzerland
1 641
17
Iceland
1 621
18
Ireland
1 454
19
Slovenia
1 403
20
UK (Northern Ireland)
1 353
38
Japan
516
Placering
Stöld – motorfordon
Per 100k
Rel Japan
1
Sweden
433
5
2
Denmark
338
3
France
333
4
Bahamas
322
5
Canada
321
6
Ireland
298
7
Australia
272
8
United States of America
258
9
Norway
249
10
Greece
236
11
Finland
228
12
UK (England and Wales)
215
13
Portugal
211
14
Belgium
205
15
Cyprus
199
16
Mexico
181
17
UK (Scotland)
179
18
Spain
171
19
UK (Northern Ireland)
164
20
Iceland
151
29
Japan
85
Placering
Stöld – privata motorfordon
Per 100k
Rel Japan
1
Sweden
182
2
United States of America
169
3
Canada
162
4
Norway
149
5
Belgium
135
6
Trinidad and Tobago
104
7
Greece
80
8
Spain
80
9
Latvia
79
10
Austria
63
11
Hungary
53
12
Lithuania
43
13
Cyprus
42
14
Switzerland
34
15
Serbia
33
16
Peru
28
17
Russian Federation
26
18
Slovenia
24
19
Croatia
18
20
Romania
14
Placering
Misshandel
Per 100k
Rel Japan
1
UK (Scotland)
1 487
2
St Vincent and the Grenadines
1 117
3
Sweden
927
21
4
Bahamas
769
5
Botswana
764
6
UK (England and Wales)
730
7
Belgium
718
8
Germany
630
9
Finland
615
10
Barbados
590
11
Ireland
353
12
Iceland
346
13
Lesotho
341
14
Australia
327
15
Portugal
312
16
France
310
17
St Kitts and Nevis
286
18
United States of America
262
19
Liechtenstein
252
20
Mexico
218
37
Norway
64
45
Japan
44
Placering
Sexuellt våld – barn
Per 100k
Rel Japan
1
Bahamas
149
2
Belgium
68
3
Sweden
60
19
4
St Vincent and the Grenadines
57
5
UK (Northern Ireland)
56
6
UK (England and Wales)
32
7
Belize
31
8
Botswana
25
9
Norway
25
10
France
22
11
Trinidad and Tobago
21
12
Switzerland
20
13
Finland
20
14
Mauritius
20
15
Germany
15
16
HK Region of China
11
17
Guyana
10
18
Barbados
10
19
Slovenia
10
20
Colombia
10
36
Japan
3
Placering
Våldtäkt
Per 100k
Rel Japan
1
Bahamas
322
2
Botswana
89
3
Lesotho
83
4
Sweden
59
52
5
St Vincent and the Grenadines
49
6
Costa Rica
37
7
St Kitts and Nevis
31
8
United States of America
29
9
UK (England and Wales)
28
10
Belgium
27
11
Jamaica
25
12
Barbados
25
13
Iceland
25
14
UK (Northern Ireland)
24
15
Peru
23
16
Panama
23
17
Norway
21
18
Trinidad and Tobago
18
19
UK (Scotland)
17
20
France
16
22
Finland
12
65
Japan
1
Placering
Sexuellt våld
Per 100k
Rel Japan
1
Belgium
905
2
Guyana
413
3
St Vincent and the Grenadines
187
4
Bahamas
181
5
Sweden
169
26
6
UK (Scotland)
124
7
St Kitts and Nevis
108
8
Switzerland
87
9
UK (England and Wales)
80
10
UK (Northern Ireland)
78
11
Canada
74
12
Belize
66
13
Barbados
64
14
Trinidad and Tobago
60
15
Germany
60
16
Norway
50
17
Jamaica
47
18
Finland
41
19
France
37
20
Mauritius
34
46
Japan
6
Placering
Inbrott
Per 100k
Rel Japan
1
Denmark
1 939
2
St Vincent and the Grenadines
1 397
3
St Kitts and Nevis
1 337
4
Austria
1 283
5
Iceland
1 117
6
Sweden
1 029
9
7
Australia
1 017
8
UK (England and Wales)
986
9
Belgium
891
10
Switzerland
843
11
Slovenia
746
12
Barbados
723
13
UK (Northern Ireland)
717
14
United States of America
715
15
Canada
611
16
Ireland
610
17
Liechtenstein
545
18
Czech Republic
525
19
France
513
20
Norway
490
30
Finland
359
48
Japan
117
Placering
Inbrott – bostäder
Per 100k
Rel Japan
1
St Vincent and the Grenadines
912
2
St Kitts and Nevis
899
3
Australia
691
4
Belgium
648
5
Liechtenstein
540
6
United States of America
519
7
Barbados
504
8
UK (England and Wales)
490
9
Sweden
426
10
UK (Northern Ireland)
421
11
Canada
367
12
Switzerland
329
13
UK (Scotland)
322
14
Botswana
291
15
France
287
16
Trinidad and Tobago
284
17
Guyana
245
18
Portugal
244
19
Austria
236
20
Spain
214
22
Norway
187
29
Finland
122
Placering
Rån
Per 100k
Rel Japan
1
Belgium
1 762
2
Spain
1 188
3
Mexico
607
4
Trinidad and Tobago
452
5
Panama
235
6
St Kitts and Nevis
209
7
Colombia
206
8
Portugal
192
9
France
181
10
Belize
178
11
Peru
170
12
Guyana
163
13
Botswana
152
14
Russian Federation
144
15
Barbados
140
16
UK (England and Wales)
137
17
United States of America
133
18
Jamaica
111
19
Mauritius
109
20
Sweden
103
29
26
Denmark
73
48
Norway
37
52
Finland
31
70
Japan
4
Summa summarum: tre VM-guld, två VM-brons, en fjärde-, en femte-, en sjätte-, en nionde- och en tjugondeplats. Inte illa för en så liten nation som Sverige och i en så mördande konkurrens från främst ett antal nationer i tredje världen.
Japan har inkluderats som en jämförelse. I detta monokulturella paradis är kriminaliteten oerhört mycket lägre och de har som bäst lyckats nå en 29:e plats och då i grenen stöld av motorfordon. Det är mycket förvånande med tanke på alla de motorfordon som tillverkas i Japan, men uppenbarligen skiljer japaner oerhört mycket bättre på ”mitt och ditt”.
I Sverige är risken för att bli utsatt för våldtäkt och sexuellt våld 33 gånger så hög som i Japan.
Låt oss nu studera statistiken över antalet intagna i fängelser och i kriminalvårdsanstalter per 100 000 invånare under samma år.
Placering
I fängelse eller kriminalanstalt
Per 100k
Rel Japan
1
Saint Vincent and the Grenadines
984
2
Belize
911
3
United States of America
745
4
Bahamas
725
5
Russian Federation
604
6
Saint Kitts and Nevis
491
7
Georgia
486
8
Botswana
439
9
Belarus
431
10
Kenya
352
11
Barbados
333
12
Panama
316
13
Latvia
314
14
Thailand
310
15
Guyana
289
16
Trinidad and Tobago
278
17
Estonia
265
18
Lithuania
259
19
Costa Rica
248
20
Mongolia
241
51
Sweden
78
1,3
57
Japan
59
Endast 10 länder har relativt folkmängden, färre fängslade än Sverige. Med tanke på hur kriminellt framstående Sverige har blivit sedan 1970-talet, borde Sverige även här ligga i topp. Det förhåller sig emellertid tvärtom och det är ytterst anmärkningsvärt att andelen fängslade i det multikulturella och multikriminella Sverige är ungefär den samma som i det monokulturella och särdeles lågkriminella Japan. Det som inte framgår av statistiken är att straffen för grova våldsbrott, är mycket korta i Sverige vid en internationell jämförelse. Här kan man slå ihjäl en person och för detta dömas till ett par års fängelse medan man i andra länder blir dömd till mycket långa fängelsestraff.
Det är därför inte osannolikt att om hänsyn tas till både andelen av befolkningen i fängelse och de korta straffen, torde Sverige befinna sig allra längst ner på listan. Detta är fullständigt absurt trots att kriminaliteten är så extremt omfattande i ett internationellt perspektiv. Men, Sverige håller i flera avseenden på att likna Absurdistan.
Har ni funderat över varför statistiken ser ut som den gör? En ledtråd. Under sommaren 2011 satt 100 våldtäktsmän internerade på fängelset i Sala. Av dessa var två eller möjligtvis tre svenskar medan majoriteten av de övriga härstammade från MENA-länder (Middle East and North Africa). På Hall avtjänar 164 mördare sina alltför korta straff, varav flera är massmördare. 77 av dessa är svenskar och följaktligen är 87 utlänningar. Eftersom utlänningarna utgör ca 14.5 procent av Sveriges befolkning så skulle endast 15 av våldtäktsmännen och 24 av mördarna ha varit utlänningar i det fall att de hade varit lika kriminella som svenskarna.
Har månn tro BRÅ (Brottsförebyggande rådet), även kallade Brottsförnekande rådet, lyckats med att förebygga brottslighet? Det ser inte ut som så, men så håller de sig också med politiskt korrekta kriminologer som likt Bagdad Bob förnekar det uppenbara. BRÅ förefaller att vara en arvtagare till den tidigare myndigheten Styrelsen för psykologiskt försvar, SPF, vars enda syfte torde vara att till varje pris lugna befolkningen genom att tona ner den ständigt ökande brottsligheten. De återkommande Nationella trygghetsundersökningarna (NTU) är ett led i detta. Affes statistikbloggkarakteriserar dessa som ett ”opium för folket”.
Vi minns alla tv-bilderna, London såg ut som en krigszon, det var bränder, kravaller och plundringar över stora delar av staden och i andra engelska städer.
Igår kom brottstatistiken från myndigheterna, de är som här starkt friserade. Ett exempel, när 100-tals ligister drar fram genom gatorna, kastar sten, eldar bilar och sätter ett helt kvarter i brand rubriceras det som ett brott.
Ett annat är när en person bryter sig in i en butik och följs av ett helt gäng som plundrar och tömmer hela butiken räknas det som ett vanligt inbrott.
Med andra ord, de fruktansvärda kravallerna som skakade London i augusti 2011 syns knappast i statistiken.
– Pettersson säger att det är ungefär där som är, med en viktig skillnad. I Storbritannien protesterar media mot de fejkade siffrorna i Sverige…ja, ja, ni vet.
BRÅ har fått i uppgift att kartlägga hoten mot våra politiker och skapa en statistikbas över dessa.
Hotfulla mejl och arga telefonsamtal tillhör vardagen för våra politiker, men är väl ändå milda företeelser jämfört med stenar genom sovrumsfönster, nedklottrade husfasader och brinnande vätska genom brevinkastet.
Kristdemokraten Soledad Henriques från Örnsköldsvik har mött hoten som våra politiker får stå ut med, men har väl ändå kommit väldigt lindrigt undan jämfört med många andra.
Som ett led i detta bjöd BRÅ in en referensgrupp till ett möte för några dagar sedan. Inbjudan skickades till SÄPO, Uppsala läns landsting, Sveriges kommuner & Landsting, Stockholms stad, Sigtuna kommun samt Moderaterna, Folkpartiet, Centern, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet…men hallå där. Det parti som enligt SÄPO utsatts för mest våld var alltså inte inbjudna. Källa: Dagens Opinion