Av Olli Rein
Barnfattigdomen kan minskas med rätt politik, skriver Miljöpartiet i ett inlägg utifrån idag i Södermanlands Nyheter och sn.se: Sportlovet är i full gång. Många barn kan glädja sig åt dagar fyllda med vinteraktiviteter i stan eller i fjällen. De kommer sen glatt berätta för sina kompisar om alla nya upplevelser. För många barn är dock de här berättelserna en plåga.
De vet att de aldrig kommer att få testa slalom eller ha råd med det nya dataspelet. För dem och deras familj är det en kamp att få tillräckligt med mat på bordet och en trygg plats att bo på.
Enligt Rädda Barnen är mer än vart tionde barn fattigt i Sverige. Barn med utlandsfödda föräldrar, barn i socialt utsatta bostadsområden och barn till ensamstående är särskilt utsatta. Det är framför allt dessa barn och ungdomar som drabbas när utomhusmiljön kommersialiseras och snart allting kostar pengar.
Fattigdom är resultatet av politik. Fler blir fattiga när det inte längre går att läsa klart sin utbildning på Komvux eller de blir utförsäkrade av socialförsäkringssystemen. Regeringens politik har ökat klyftorna mellan fattiga och rika. Det drabbar barnen. Syftet med den ekonomiska familjepolitiken, att jämna ut klyftor, har avtagit under hela 2000-talet och är snart helt borta.
Men det som är resultat av politik går också att påverka med politik. Vi redovisar nedan ett axplock av de gröna förslagen för att minska barnfattigdomen och barns utsatthet.
En handlingsplan mot barnfattigdom måste tas fram. Det skulle ge möjligheter att ta ett helhetsgrepp om barnfattigdomsfrågan, med åtgärder med tydliga och uppföljningsbara mål.
1.Barnfamiljer ska inte kunna vräkas. Alla familjer kan drabbas av arbetslöshet eller sjukdom, och med en hyresskuld är det nästintill omöjligt att få en hyresrätt eller lån till en bostadsrätt. Resultatet är hemlösa barnfamiljer. Nolltoleransen mot vräkning av barnfamiljer måste följas.
2.De ensamstående föräldrarnas situation måste ses över. I dag är de ensamstående föräldrarna sårbara och riskerar att snabbt hamna i fattigdom om de drabbas av sjukdom eller arbetslöshet. Miljöpartiet föreslår bland annat en höjning av underhållsstödet till ensamstående föräldrar med 150 kronor per månad och ett ”hemstöd” så att man kan få hjälp med hushållssysslor om man blir mycket sjuk.
3.Det måste finnas tillgång till barnomsorg även utanför kontorstid. En anledning till att barn lever i fattigdom är att deras föräldrar inte har arbete, alternativt inte har möjlighet att arbeta heltid. Många föräldrar som kör buss, jobbar inom vården eller på teatern måste lita på att släkt och vänner tar hand om barnen för att de ska kunna gå till jobbet. Miljöpartiet tycker att kommunen ska vara skyldig att ordna barnomsorg på obekväm arbetstid.
Det är dags att förändra politiken och sätta barnen främst. Fina ord från regeringens sida blir falska när verkligheten visar att skillnaderna mellan fattiga och rika barnfamiljer blir allt större. Politik som är bra för barn, är bra för hela samhället.
Gustav Fridolin, språkrör (MP)
Magnus Ehrencrona, riksdagsledamot (MP)
Gunvor G Ericson, riksdagsledamot Sörmland (MP)