Av Olli Rein
Inslagen får tala för sig själva. Men lögnerna i det svenska samhället kommer alla från offentliga institutioner samt politiker och journalister, och här avslöjas några av dessa lögner och halvsanningar.
Källor: Thoralf Alfssons blogg och Jan Millds blogg
Av Stefan K
En moderat politiker i Stockholm, tillika nämndeman i en av länets tingsrätter sitter häktad för rånförsök sedan den 21:a maj.
Det var den 19:e maj som politikern begav sig till Stockholms universitet där han med pistol hotade en professor som han känt sedan tidigare. Om det ligger någon bakomvarande konflikt förtäljer inte historien, men politikern var uppenbart ute efter professorns hemnycklar.
Nu väntar troligen ett fängelsestraff och de politiska uppdragen kan han med all säkerhet vinka adjö till. Nu har visserligen Moderaterna förvandlats till ett märkligt parti, så vi kanske inte ska ta ut något i förskott.
Moderaternas pressekreterare Oliver Carrá uttryckte sig så här till tidningen Metros reporter: ”Grovt rån? Inget vi fått kännedom om”.
Av Stefan K
Både Tommy Pettersson och jag, har vid tidigare tillfällen nämnt den censur som florerar inom massmedia (gammelmedia) där vår lokaltidning SN inte utgör något undantag. Vi är nog många som fått se hur våra insändare och kommentarer aldrig publicerats och i vissa fall där de ändå gjort det, censurerats. I samtliga fall vill jag påstå att censuren slagit till när ämnet behandlat vår tids mest känsliga, invandringen. Nu ska till SN:s försvar säga att man ändå lättat lite på censuren och åtminstone tillåter kommentarer till vissa insändare och artiklar. Hur många insändare och kommentarer man låter ligga opublicerade vet vi dock inte, men jag har själv och återigen fått se hur en insändare hamnat i papperskorgen.
Denna skrev jag på Petterssons bloggsida i början på december och dagarna efter skickades den till SN i nerkortad version.
Redan innan jag började skriva på denna blogg, så skrev jag en liknande insändare i ämnet segregation och integration, men inte heller den publicerades. Jag ska erkänna att jag inte kontaktat ansvariga på tidningen och frågat varför, men kanske jag borde ha gjort det för att få höra orsaken.
Dock har detta föranlett en del frågor och spekulationer, vilket ofta är fallet när dylikt sker. Kan det vara så att tidningens medarbetare inte ser problemen med den segregation som uppstått i Nyköping och därmed inte anser att frågan är relevant, eller är det så att man inte vill lyfta frågan och därmed belysa det faktum att de själva valt bort det allt mer mångkulturella bostadsområde som Brandkärr utgör? Nej, så kan det väl ändå inte vara? Både tidningen SN och kommunens nya styre förespråkar ju starkt en ökad invandring till kommunen och vill satsa än mer på olika integrationsprojekt. Nåja, den opublicerade insändaren har föranlett mig att titta närmare på fakta.
Ingen i SN:s ledning bor i det mångkulturella bostadsområdet, möjligen med en passus för IT-chefen, som bor i ett lugnt villaområde några hundra meter ifrån. Inte heller de nya representanterna i Nyköpings kommunalråd bor här, vilket kan tyckas märkligt då både Mp och V är de största förespråkarna för ett mångkulturellt Sverige. Att de själva valt sitt boende i andra områden står helt klart, men är det så att man i dessa områden inte vill ha flyktingfamiljer som närmsta grannar? Kanske man inte vill stöta sig med den maktelit som slagit ner sina bopålar i lugna och trygga bostadsområden? Är det möjligen därför som frågan inte får komma upp på dagordningen med efterföljande debatt?
Nu tror jag inte att Nyköping är unikt i sammanhanget, utan du som läser detta och bor på andra orter, kan säkert intyga att dina lokala journalister och politiker valt samma väg.
Mångkultur är bra, men inte där jag bor.
För några dagar sedan träffade jag en legendarisk Oxelösundspolis kallad ”Länsman” vi språkade om gamla tider. Länsman berättade att när han kom till Oxelösund 1962 var de 19 poliser i tjänst på polisstationen i Oxelösund. Idag har vi en som kommer några timmar i veckan.
PÅ 1960-talet var skattetrycket c:a 20 % lägre än idag, det byggdes vägar och hus överallt, det fanns skolor i varje by och i varje stadsdel, snöröjning och post fungerade, läkare gjorde hembesök om man önskade, poliser patrullerade och kände buset och invånarna i varje håla, ord som vårdköer och resursbrist var inte uppfunna ännu.
Kort sagt, mycket var bättre för 50 år sedan men givetvis så har samhället förändrats och det är inte lätt att jämföra men jag gör ett försök.
1962 när vi hade en fin polisstation med 19 poliser i hade vi inget fint kommunhus, vi hade knappt några heltidsanställda politiker eller tjänstemän, inte en massa nämnder och styrelser med politiker i. Det räckte med ett samtal för ett beslut. Idag tar även enkla saker en evighet att fatta beslut om som sedan överklagas.
Nu har vi nyss fått Europas största regering med 24 ministrar, vi har en riksdag med 349 ledamöter, hälften skulle räcka.
Fungerar vårt land bättre än andra länder som inte är hälften så politiserade som vi. Jag tror inte det. På 25 år har vi fått 3 gånger fler läkare och 4 gånger fler sjuksköterskor men vi har bara en tredjedel av vårdplatserna kvar. Politiker beslutade om att spara och gjorde sig av med läkarsekreterarna och satte läkarna med 4 gånger så hög lön som pappersvändare i stället för att träffa patienter. Det hade varit en bättre besparing att avskaffa politikerna och sätta dit vanligt folk med 1/4 av politikernas löner och förmåner.
Vad ska vi med världens högsta skatter när vårdplatserna bara är en tredjedel av vad de var för 25 år sedan? När poliserna inte kommer när man ringer? När gatuunderhållet inte sköts? När skolor läggs ner på löpande band? Vad ska vi med starka statsfinanser och tusentals politiker till när landet inte fungerar mycket bättre än länder med lägre skatter och mycket färre politiker?
Man ska inte klaga vi bor trots allt i ett bra land men fick jag välja så föredrar jag 19 poliser framför flotta kommunhus och tusentals politiker som kivas om oväsentligheter.
1962 beskrevs pojkarna nedan som ovårdade, långhåriga, skrikande ynglingar så som sagt det är svårt att jämföra olika tider.
Sverigedemokraterna hamnar åter i riksdagen i ny opinionsmätning av 100-tals känns det som. Jag vet inte om Sverigedemokraterna är rasister men jag tror inte det. Jag vet inte hur många rasister det finns i vårt land men jag tror inte det är många. Jag anser mig definitivt inte vara rasist. Jag kan dra ett negerskämt eller två och jag gillar inte alla människor från mellanöstern men jag gillar inte alla etniska svenskar heller och absolut inte politiker och massmedia som låtsas som invandringen är bra och inte kostar något.
| ” | …varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung, som har till syfte eller verkan att omintetgöra eller inskränka erkännandet, åtnjutandet eller utövandet, på lika villkor, av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden av det offentliga livet. ” – FN:s konvention |
|
På gator och torg, vid köksbord och i tv-soffan, i fabriker och på kontor är invandrare och invandringspolitik något som diskuteras dagligen och så länge de etablerade partierna och den tredje statsmakten inte inser det och tar tag i den fråga som många väljare tycker är den viktigaste så unnar jag Sverigedemokraterna deras framgång.
Jag vägrar bli kallad rasist för att jag protesterar mot att radikala medeltida fundamentalister agerar åsiktspoliser på olika platser i vårt land. Kvinnor som inte bär slöja trakasseras, nyanlända uppmanas att inte umgås med svenskar, kulturföreningar är förtäckta religiösa samfund, 13-14-åriga flickor blir tvångsgifta, pojkar och flickor får inte leka tillsammans. Radikala grupper motverkar integration, sprider hatiska och våldsamma budskap. De avskyr vårt sätt att leva med demokrati, åsikts och yttrandefrihet, jämlikhet och religionsfrihet. De hatar allt utom våra pengar och det vill jag inte bli kallad rasist för att jag säger.
Jag vägrar bli kallad rasist för att jag ogillar när invandrarungdomar bränner bilar och skolor i våra förorter.
Jag vägrar bli kallad rasist bara för att jag påstår att invandrare är kraftigt överrepresenterade när det gäller grov brottslighet som mord, rån, våldtäkt.
Jag vägrar bli kallad rasist av många orsaker men har jag fel så är det upp till politiker och media att bevisa det och inte tiga om problemen i vårt land.
Tystnaden löser inte problemen − Vad har alla människor som inte vill rösta på Sverigedemokraterna men inser att vi har problem med invandringen för alternativ?
Jobb sökes: Jag söker jobb som politiker, men det ska vara högt upp (lokala fritidpolitiker jobbar för mycket med för lite betalt och får för mycket kritik så det är inte aktuellt) gärna pensionerad med 70 % av full lön och kanske ett meningslöst utredningsarbete där man kommer fram till självklarheter vid sidan om. Kan även tänka mig att börja som arbetsbefriad Generaldirektör eller Landshövding med jättelik månadslön och bra pension. Styrelseledamot i någon Pensionsfond eller bolag där man inte behöver förstå vad man läser och skriver på går också utmärkt.
− Mina meriter är perfekta för uppdraget: Jag tar inget ansvar, minns inte vad jag gjort och sagt om jag överhuvudtaget gjort och sagt något. Lojaliteter och åsikter kan varieras efter önskemål, har eller inga problem med att blåljuga om det krävs.
− Jag ställer upp om betalning och övriga villkor är de gängse för branschen.
