Fyra representanter för Mångkulturellt centrum anser att vita svenskar är en förlegad beskrivning av medborgare från vårt land.
Någonstans mellan år 1050-1060 drogs den första gränsen mellan delar av det som idag kallas Sverige och ett annat land, i detta fallet Danmark. Sverige har både innan och efter diverse gränsdragningar befolkats av en stor majoritet med vita män och kvinnor. 1757 kom den person som räknas vara den första svarta man som satte sina fötter på svensk mark, Gustav Badin, en västindier som föddes på den danska kolonin Saint Croix och som sedermera skänktes till Drottning Lovisa i present.
Inte förrän långt in på 1900-talets andra hälft sågs allt fler ”icke-vita” på svenska gator. M.a.o. har det som vi idag kallar Sverige bebotts, styrts och byggts upp av just vita män och kvinnor och det är de vi idag kan tacka för att Sverige är det land vi ändå är. Idag, år 2013, är det plötsligt fult att vara vit. De fyra representanterna för Mångkulturellt centrum drar sig inte ens för att kalla oss för strukturella rasister och de anser också att vi måste skilja vitheten från svenskheten för att kunna hålla som en socialt hållbar framtida svenskhet.
Källa: Newsmill
Hur ser då kvartetten på det svarta Afrika och gula Kina? Varför inte på det mycket homogena Sydkorea, varifrån en av artikelförfattarna kommer från?
Tobias Hübinette: Forskare vid Mkc, f.d. AFA-ligist med flera fällande domar på sitt samvete och idag lärare vid Södertörns folkhögskola, samt forskare i ras och vithetsstudier.
Willy Viitala: Vice ordförande för Mkc, politisk sekreterare för Moderaterna i Botkyrka och stark försvarare av böneutrop från moskéer.
Leif Magnusson: Verksamhetschef vid Mkc och flitig besökare på Röda Caféet med anor från det vita Sveriges 1660-tal.
Christina Zedell: Ordförande för Mkc, socialdemokratisk riksdagsledamot och f.d. aspirant på ordförandeposten i Kommunal.
Mångkulturellt Centrum där man valt bort att fira svenska namnsdagar till förmån för andra.