"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Brittiska polishundar ska få nya skor för att inte förolämpa landets muslimer.
Ibland tror man att man vaknar och fortfarande känner en berusning av kvällens goda drycker. Så är dock inte fallet, utan denna läsning är så verklig att det kryper i kroppen.
I Storbrittanien planerar polisen att köpa in små stövlar till sina polishundar för att inte förolämpa landets muslimer. Som ni vet anses hundar vara orena djur enligt Islam och att ta med sig sina husdjur till moskéerna anses vara grovt förolämpande. Inte heller polishundar är förskonade och när polisen gjort tillslag i olika moskéer har starka protester från de muslimska besökarna tvingat fram åtgärder, för inte tusan vill man förolämpa den nya adeln, inte ens i konservativa England.
Nu vill polisen också vidga denna åtgärd till att också gälla muslimska hem, för inte heller där är hundar tillåtna. Imamen Sheikh Ibrahim Mogra hävdar dock att det inte är hunden i sig som är oren, utan dess saliv. Kanske vi i framtiden får se hundar med både stövlar och munskydd?
Pettersson har lånat detta frånSwedconmen Swedcon uppmanar till att inte begrava grisar överallt men det gör Pettersson gärna, men grilla köttet först. Det är svingott. Vill även tillägga att spanjorerna betalar hemresa, fraktkostnader för bohag och ägodelar samt socialbidrag i ett år för att bli av med de alldeles för många invandrarna. Ni minns väl också att svenska politiker från 7-partiet har framhävt Spanien som ett föregångsland när det gäller massinvandring, men Pettersson tror inte att det var det de menade…
Ett tips om, hur ni som inte vill ha fler moskéer byggda i er närhet, kan gå till väga. Gör som de gjorde i spanska staden Sevilla. Där fann lokalbefolkningen ett mycket enkelt, men väl fungerande sätt, att stoppa byggandet av ytterligare en moské på i deras hemstad. De begravde helt sonika en gris på platsen för byggandet, och såg till att detta blev känt av den lokala pressen som gick ut med en artikel om det. De islamska reglerna förbjuder nämligen uppförande av en moské på “gris-solkad” mark, som då räknas som oren. Muslimerna i Sevilla blev då tvungna att avbryta projektet, och spanjorerna blev nöjda som slapp en ny moské.
Likadant gjorde de även i Schweiz: ”Muslims in Switzerland are responding with shock and outrage after a pig carcass and severed swine heads were discovered buried at the site of a proposed mosque.”
Uppdrag Gransknings reportage om kvinnoförtrycket i svenska moskéer har fått konsekvenser för både medverkande och jämställdheten bland Sveriges muslimer.
Stockholms moské har stängt av den rådgivare som figurerade i programmet, Uppsalas moské har portat den föreläsare som sågs och i Örebros moské är den aktuelle imamen under utredning.
Samtidigt har Sveriges enda folkhögskola för muslimer, den i Kista utanför Stockholm, arrangerat ett jämställdhetsprojekt för att stärka kvinnors ställning inom islam.
SST, nämnden för statligt stöd till trossamfund, stoppade det statliga stödet till de fem moskéer som kritiserades i UG och myndigheten har också moskéerna under uppsikt för att se vilka åtgärder man tänker vidta. Max Stockman, handläggare på SST, tror dock att samtliga moskéer kommer att återfå sitt statliga stöd när granskningen genomförts om 2-3 månader.
Jag kan inte låta bli att släppa tanken på alla problem, händelser och granskningar som omgärdat Sveriges moskéer och funderar ständigt över om moskéer och bokstavstrogna muslimer verkligen hör hemma i vår del av världen, eller om både moskéerna och muslimerna skulle må bäst av att vistas i de områden där islam är rådande och muslimska regler styr människors vardag?
”Alla här håller med Abdul Wadod”, säger en av de unga muslimer som samlats till bön i Uppsalas moské.
Abdul Wadod var en av de imamer som i Uppdrag Granskning ansåg att muslimska kvinnor som misshandlas av sina män ska undanhålla sig att kontakta polisen.
När Expressen några dagar efter Uppdrag Gransknings program gör ett besök i Uppsalas moské, förvånas de av att endast höra en person som tar avstånd från de som sades i reportaget. Atique Ullah heter mannen och är väldigt besviken på Abdul Wadod som han påstår smutskastar moskén och inte har där att göra. Under hela den dagen som Expressen besöker moskén är Ullah dock den enda som tar avstånd från Wadods ord och när Expressens reporter samtalar med de muslimer som besöker moskén under dagen, möts de av åsikter som borde uppröra varje kvinna och feminist i Sverige.
En ung svensk kille som konverterat från kristendomen till islam säger öppet att kvinnan är underställd mannen och att Wadod gjort rätt som förklarat kvinnans roll enligt islam. Kvinnorna lyser förövrigt med sin frånvaro under Expressens besök och det förklarar moskéns informationsansvarige med att kvinnorna har en egen dörr som leder till ett rum med trägaller för fönstret, dit kvinnorna är förpassade under bönen.
Under bönestunden klockan 19.00 föreläser den kritiserade imamen Abdul Wadod om paradiset och den lyx som där väntar muslimer som levt enligt islam. Hur är det då med de muslimer som spränger sig själva och oskyldiga till döds, med löften om ett liv i paradiset tillsammans med otaliga jungfrur och ett evigt liv i lyx (min egen reflexion)? Under bönestunden syns inga kvinnor, enligt Expressens reporter, som ändå skymtar skuggor av kvinnor uppe på den balkong med trägaller dit kvinnliga besökare är förpassade.
Min egen absoluta uppfattning är att islam är och förblir männens värld. Ingen svensk politiker tillhörande 7-klövern tänker lyfta ett finger för att ge den muslimska kvinnan samma rättigheter som övriga kvinnor i samhället. Om det är för att inte gå Sverigedemokraterna till mötes eller av rädsla för att stöta sig med den allt större väljargrupp som muslimerna utgör låter jag vara osagt, men den kritik som nu framförs är bara en ridå för att dämpa den uppmärksamhet detta har fått. Det som sker bakom väggarna i svenska moskéer har ifrågasatts av SD i flera år och nätets oberoende nyhetsförmedlare har rapporterat om detta lika länge. Nu står pk-Sverige där med byxorna neddragna och med skägget i brevlådan, men när uppmärksamheten bedarrat tänker de stoppa huvudet i samma sand som det var placerat i förut.
Civil- och bostadsminister Stefan Attefalls ord om att de statliga bidragen till dessa moskéer kan komma att dras in som en konsekvens av den kvinnoapartheid som råder, klingar falska som ni säkert förstår. Inte tusan tänker man jäklas med denna ”oerhört utsatta och kränkta grupp” när de nu utgör en sådan stor väljarpotential.
Jag tror inte på spöken, men finns det sådana undrar jag om inte de svenska kvinnor som i decennier slogs för kvinnans jämställdhet bereder sig på att kliva upp sina gravar för att göra besök hos de svenska politiker som låter deras mångåriga kamp raseras.
Vår integrationsminister sa i en debatt i Aktuellt att han var förvånad över det han hörde från Uppdrag Gransknings reportage.
Minns ni?
Om hans förvåning var äkta, borde han nog söka sig om efter ett nytt jobb. Var den spelad, så undrar vi vem han uppträdde för?
Det som sades framför en dold kamera i ett antal svenska moskéer och som förvånade Sveriges integrationsminister, har debatterats flitigt under flera år på de nätsidor som bl.a. Erik Ullenhag kallar främlingsfientliga, Sverige har ett nytt riksdagsparti som varnat för detta i flera år och vår statsministers moderater har en riksdagsman som i den TV-sända dokumentären Slaget om muslimerna sade detta redan 2009.
Nej, naturligtvis var Ullenhags förvåning spelad. Självklart har han, regeringen, oppositionen och den samlade journalistkåren känt till detta länge och väl. Att det inte debatterats och belysts har vi nog alla en uppfattning om.
Nu är inte bara moskéerna och de muslimska hemmen segregerade, utan även vardagen visar prov på en kvinnosyn som vi inte är och inte ska vara vana vid. Ni minns kanske Hjalmar Strömerskolan i Strömsund som tvingades sätta upp en skärm i klassrummet för att på så vis separera männen från kvinnorna. Ni minns begravningen efter Rinkebybranden där kvinnorna, inklusive de inbjudna, fick stå längst bak och en bit från männen. Ni har sett de stora idrottsevenemangen från muslimska länder där enbart män ses på läktaren. Själv har jag, som många av er vet, bott i ett allt mer segregerat och mångkulturellt område. På ett nyöppnat café i området syntes bara män, förutom de kvinnor som jobbade bakom disken. På innergården sågs stora samlingar av främst somalier. Männen stod för sig och i bakgrunden skymtades kvinnorna en bit därifrån. De muslimska männen ses ofta i stadens badhus under officiella öppettider, iklädda det senaste badmodet förstås, medan kvinnorna lyser med sin frånvaro, förutom på de könssegregerade badtider man påtvingat sig.
Nej Erik Ullenhag och ni andra som förvånas och gråter floder över Uppdrag Gransknings avslöjande. Detta har pågått länge, pågår fortfarande och kommer att pågå även framöver. Islam är männens värld och inga räddhågsna svenska politiker eller journalister kommer våga bryta den traditionen. Det nya kvinnoförtrycket är här för att stanna.
Vilka värderingar sprider muslimska ledare i svenska moskéer? Med dold kamera avslöjar Uppdrag granskningråden imamerna ger till utsatta kvinnor.
Alla svenska församlingar som får ta del av statens bidrag till trossamfund tar samtidigt på sig rollen att ”upprätthålla och stärka samhällets grundläggande värderingar”. Det betyder bland annat att samfunden ska arbeta för jämställdhet mellan män och kvinnor och att de ska motarbeta diskriminering, våld och brutalitet.
Uppdrag gransknings Nadja Yllner har besökt moskéer på en lång rad olika platser i landet för att ta reda på hur detta efterlevs i verkligheten. Det handlar om moskéer med många besökare och stort inflytande över samhället. Och det är moskéer med goda förbindelser till Sveriges ledande politiker.
Utåt sett är de muslimska ledarna tydliga med att man ska följa svenska lagar och värderingar. Inför dold kamera – ger de en helt annan bild.
– Pettersson räknar med att PK, Expo och alla journalister som försvarat skiten ber om ursäkt när de sett programmet och att svenska staten slutar ge skattemedel till spridning av hat och tyvärr är det inget nytt, vi har sett det tidigare, både i Sverige och utomlands men våra politiker stryker fortfarande hatets ideologi medhårs.
Programmet sänds i SVT1 och i SVT Play, onsdag 16 maj kl 20.
Efter mötet med Malmös självhärskare IlmarReepalu är Hannah Rosenthals omdöme klart: Jag vet inte om han är okunnig eller vad han lärt. Jag vet inte vad som finns i hans huvud eller hjärta. Men jag vet att språket han använder är antisemitiskt. Och det är vad han kommer att bli ihågkommen för, om situationen inte förändras.
Hennes besök har t o m fått regeringens sleeping partner integrationsminister Ullenhag att vakna. I ett yrvaket pressmeddelande säger han: ”Hannah Rosenthal och jag talade också om situationen i Malmö i dag och kommunalrådet Ilmar Reepalus återkommande okunniga och fördomsfulla uttalanden som försvårar arbetet mot antisemitism. Dessa skadar inte bara bilden av Malmö utan hela landets trovärdighet i dessa frågor.”
Även Lena Posner-Körösi i judiska centralrådet kommenterade situationen för Malmös judiska befolkning och lyckas t o m beröra kärnfrågan, Malmös islamisering. Det finns en stor grupp med rötter i Mellanöstern och i den en liten gruppering av islamister med antisemitiska föreställningar. Det kopplar de till konflikten i Mellanöstern och då blir kollektiviseringen av judar självklar för dem, sade hon till TT
Hade det varit så lyckligt som Posner framställer problemet. Att islamisterna är en liten udda grupp. Tyvärr är verkligheten att islamisterna sedan länge har ”problemformuleringsmonopolet” bland Malmös muslimer, d. v.s. minst 30 % av stadens befolkning. Det judehat som predikas i Salafisternas och Brödraskapets moskéer och förstärks via TV-sändarna Al Jazeera, Al Manar m. fl. uppfattar genomsnittsmuslimen som sanning. Det är snarare så att undantagen i Malmö är de få inte antisemitiska muslimerna…
Så är det då äntligen sagt av flera personer, att kommunalrådet i Malmö Ilmar Reepalu är precis så antisemitisk, som många redan tidigare hört och sett. Frågan nu måste ju bli vad som ska göras åt detta? Kan Reepalu göra en kraftfull pudel, och sedan respektera det han lovat och göra det som behövs göras, eller har det gått så långt att han måste avgå. Det senare faller kanske med att han inte har någon annorlunda tänkande som kan ta över. I Malmös fall måste det till någon utanför den krets som styr Malmö just nu, annars kommer allt bara att rulla på som hittills, när det är handlingskraft som behövs. Kanske Morgan Johansson kan vara en kandidat. Det vore kanske bra för Malmö, då det ändå är mer än två år fram till ordinarie val. Så länge kan inte Malmö vänta, för tålamodet bland väljarna har börjat tryta. Tyvärr så finns ju inte alternativet nyval för kommuner har jag fått reda på idag, och mina kunskaper om handlingskraftiga skånska politiker är tyvärr lika med noll. Kanske någon av er läsare och kommentarsskribenter har något vettigt förslag.
