Av Stefan K

Är det någon av er som aldrig upplevt konflikter på era arbetsplatser?

Jag brukar säga att så fort en grupp består av fler än en person så uppstår förr eller senare konflikter och meningsskiljaktigheter. Min arbetsplats är inget undantag och jag tänkte ta upp en av flera konflikter som blossat upp under de år jag jobbat där.

Veckan som gick jobbade jag eftermiddagsskift och redan vid ankomsten till jobbet märkte jag att något var på gång. Innan jag ens hunnit ta tag i eftermiddagens göromål, kom en av tjejerna i gruppen rusande genom gången, högröd i ansiktet och med en av de manliga arbetskamraterna ett par meter efter. Hennes ilskna röst hördes över hela avdelningen när hon frågade efter fackordföranden som befann sig någonstans ute på avdelningen. ”Följ inte efter” sade hon ilsket till mannen två meter bakom, när vi pekade ut var den fackliga ordföranden befann sig. Den manlige arbetskamraten struntade i hennes upprörda ord och klev efter med lika raska steg.

Från platsen där jag och flera andra arbetskamrater befann oss kunde vi höra diskussionen som pågick och som alltmer framfördes i högre tonläge och ilskna ord. Plötsligt hör vi den kvinnliga arbetskamraten skrika ”Din jävel” för att sedan rusa därifrån, ännu rödare i ansiktet och gråtande. På vägen förbi oss hann hon också slå näven i både bord, vägg och maskin. Det var inte läge att fråga vad som stod på och nyfikenheten är heller inte så påfallande. Dessutom vet man att händelser som denna sprids som en löpeld och sanningen kommer alla till livs så småningom.

Så gjorde den och upprinnelsen till konflikten var att kvinnan i fråga tillhör den utvalda grupp som har ett litet större ansvar och mer befogenheter än oss andra. Det gillas inte riktigt av alla och mannen som var inblandad i denna konflikt har vid åtskilliga gånger varit i dispyt med just kvinnliga medarbetare. Han har suttit hos både chefer, fackordförande, personalchef och tvingats byta avdelning vid något tillfälle. Orsaken är att han anser sig vara en macho-typ, alla kvinnors favorit och dessutom vet vi män på arbetsplatsen att hans kvinnosyn är allt annan än den vi svenskar normalt har. Hans beteende har handlat om både översitteri, förnedrande ord, ovilja att ta order från kvinnliga medarbetare och sexuella trakasserier.

Finns det då något i denna berättelse som intresserar och skiljer sig åt från de konflikter ni upplevt på era arbetsplatser? Säkerligen inte, men det finns en sak i historien som är ganska komisk, typisk eller hur ni vill uppfatta det. Mannen ifråga är chilenare och har som sagt varit i dispyt med åtskilliga tjejer/kvinnor genom åren, enbart p.g.a. sina machoideal. Den kvinnliga medarbetaren i denna konflikt är råkommunist och ni vet säkert allihop hur denna grupp tar samtliga med invandrarbakgrund under sina vingar. Idag vet jag inte hur denna kvinna ser på saken, men kommunister verkar ha lätt för att vara förlåtande när motparten har ett ursprung utanför Västeuropa.