Etikett: kristna

Tunisien

PetterssonLämna en kommentar

Av Pettersson som idag presenterar land nummer 25 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.

Tunisien – I januari 2011 upplevde Tunisien arabvärldens första genuint folkliga revolution. Presidenten sedan 1987, Zine al-abidin ben Ali, drevs i landsflykt av ursinniga demonstranter som tröttnat på det auktoritära enpartiväldet. Ben Ali hade under lång tid hållit befolkningen lugn med hjälp av en förhållandevis god ekonomi, men en ökande arbetslöshet och social utslagning fick till sist tunisierna att revoltera mot den politiska ofriheten. Jasminrevolutionen gav upphov till den arabiska våren och det verkade som om Tunisien var det land där övergången till demokrati verkade ha störst chans att lyckas. I oktober hölls landets första fria val någonsin som vanns av det tidigare förbjudna islamistiska partiet al-Nahda och de har tillkännagett sin avsikt att omvandla Tunisien till en islamisk stat.

Trycket mot de kristna har växt sedan revolutionen, både från familjer och från myndigheter. Att en polsk präst mördades i februari verkar peka på ökat religiöst våld. Radikala muslimer organiserar våldsamma demonstationer som den försvagade säkerhetsstyrkan har svårt att hantera.

Flera stora makter har härskat i det område som idag är Tunisien. Efter stadsstaten Karthagos fall på 100-talet f Kr inlemmades området i romarriket och det kristna Östrom styrde tills araberna invaderade på 600-talet. Från 1200-talet styrdes Tunisien som en egen stat under den berbiska hafsiddynastin, men vid mitten av 1500-talet invaderades landet av det osmanska riket. År 1881 blev det en fransk koloni.

Självständighetssträvanden inom Tunisien under 1900-talets första årtionden utmynnade i att fransmännen gav området självstyre efter andra världskriget. Vid mitten av 1950-talet utropades självständighet. Under president Habib Bourguiba förstatligades industrin och jordbruket kollektiviserades medan förbindelserna ökade med östblocket. På 1980-talet utlöstes starka folkliga protester efter flera år av ekonomisk kris och Bourguiba avsattes i en kupp. Zine al-abidin Ben Ali tog över som ny ledare och byggde upp ett auktoritärt styre som kom att bestå under många år.

Ända sedan självständigheten har social utveckling varit ett prioriterat område och de senaste decennierna har framsteg gjorts på flera områden och hälsoläget uppges vara det bästa i Nordafrika.

Tunisien har moderniserat sin länge jordbruksbaserade ekonomi och tjänstesektorn beräknas om några år svara för hälften av ekonomin. Enligt många bedömare har landet idag förutsättningar för att vara Afrikas mest konkurrenskraftiga ekonomi, med en blomstrande turism, välutvecklad industri och handel och betydelsefull jordbruksexport. Betydligt sämre har det gått för landet när det gäller att minska den höga arbetslösheten och de sociala klyftorna – också ett underliggande skäl till revolten 2011.

  • Statsöverhuvud: TF President Fouad Mebazaa
  • Folkmängd: 10,6 miljoner
  • Kristna: 23 500
  • Huvudreligion: Islam
  • Statsskick: Republik 

Tidigare länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna Azerbajdzjan Palestina Libyen Oman Brunei  Marocko

Marocko

PetterssonLämna en kommentar

Av Pettersson som idag presenterar land nummer 24 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.

Marocko – Kungen tvingades införa en del politiska reformer under 2011 på grund av protester inspirerade av den arabiska våren. Det moderata ’islamiska rättvise- och utvecklingspartiet (PJD)’ vann en stor seger i parlamentsvalet i slutet av 2011 och ska nu få tillsätta statsministerposten, enligt konstitutionen. Förföljelse kommer främst på grund av muslimska fundamentalisters inflytande på myndigheterna och samhället. Utländska kristna har viss frihet att utöva sin tro, men muslimer som konverterar till kristendom behandlas som brottslingar och kan bli utstötta ur familj och gemenskapskrets.

Dagens marockanska kungadöme har rötter från slutet av 600-talet då araberna invaderade landet och införde islam. Ursprungsbefolkningen berberna konverterade eller tvingades konvertera till islam. Den nuvarande ätten, alaouiterna, tog makten i mitten av 1600-talet. Från och med 1700-talet föll Marocko efter i den ekonomiska och teknologiska utvecklingen. Sultanen förlorade gradvis både sitt territorium och sin självständighet till de europeiska kolonialmakterna. 1912 utropades det starkt försvagade Marocko till ett franskt protektorat.

Det självständiga Marocko är starkt präglat av kung Hassan II:s långa regeringstid, 1961-1999. Han styrde med hård hand, men spelade också skickligt på marockanernas nationalistiska känslor, bland annat genom invasionen av Västsahara 1975. Under 1990-talet inleddes ett begränsat reformprogram. Förändringstakten ökade efter kung Mohammed VI:s maktövertagande 1999, men kungen behöll sitt starka grepp om landet och placerade vänner och allierade på alla centrala maktpositioner. Under 2000-talet blev kampen mot fattigdom och den växande islamistiska oppositionen allt angelägnare problem.

En mer än 30 år lång ockupation av Västsahara har gjort kungariket Marocko politiskt isolerat i Afrika. Desto starkare har banden varit till USA och en rad länder i Europa. Sedan kung Mohammed VI tillträdde 1999 har en viss demokratisering skett, men någon verklig opposition tillåts inte. Efter terrorattentat i Casablanca 2003 har polisen fört en intensiv jakt på misstänkta islamister.

De flesta marockaner är fattiga, men landet präglas av stora klassklyftor. Även om det skett förbättringar på senare år förblir landsbygden i Marocko starkt underutvecklad också med regionala mått mätt.

  • Statsöverhuvud: Kung Mohammed VI
  • Folkmängd: 32,3 miljoner
  • Kristna: 22 000
  • Huvudreligion: Islam
  • Statsskick: Konstitutionell monarki

Tidigare länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna Azerbajdzjan Palestina Libyen Oman Brunei

Brunei

PetterssonLämna en kommentar

Av Pettersson som idag presenterar land nummer 23 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.

Brunei – Ungefär två tredjedelar av befolkningen i denna lilla muslimska nation är malajer. Även om andra religioner i teorin får utföras i fred, är det bara icke-malajer som i praktiken får välja sin tro. Om en malaj skulle konvertera ’stör det freden och harmonin’ och de blir automatiskt placerade i återutbildning till islam. Övervakningen över kristna möten upptrappades under 2011. I oktober tillkännagav sultanen införandet av muslimsk straffrätt vilket kommer att komplicera situationen för den kristna minoriteten ytterligare, speciellt de som har konverterat öppet.

Sultanatet Brunei ligger i Sydöstasien på ön Borneos nordkust. Två invånare av tre är muslimska malajer. Minoriteter får inte automatiskt medborgarskap, även om de är födda i Brunei. I praktiken råder kungligt envälde. Sultanen Hassanal Bolkiah har suttit vid makten sedan 1967 och kommer från en familj som styrt landet i över 400 år. Stora tillgångar av olja och naturgas har gjort Brunei till ett rikt land.

På 1400-talet frigjorde sig Brunei från det javanesiska Majapahit-riket och blev ett oberoende sultanat. Från 1300 till 1500-talet hade Brunei sin storhetstid och behärskade stora delar av Borneo och den filippinska övärlden. Sultanatet exporterade bland annat ädelträ och ätliga svalbon till Kina i utbyte mot siden, metaller och porslin. Under följande två århundraden skedde dock en tillbakagång. Sultanens makt minskade sedan då européerna kom och tog över handeln i området och Brunei blev ett brittiskt protektorat 1888. Brunei blev helt självständigt igen först 1984.

Privatpersoner betalar ingen inkomstskatt. De goda oljeinkomsterna gör att staten kan erbjuda medborgarna förmåner i form av bidrag, subventioner och pensioner. Alla medborgare har tillgång till bra kostnadsfri hälso- och sjukvård. Kvinnor är diskriminerade på fler områden.

  • Statsöverhuvud: Sultan Hassanal Bolkiah
  • Folkmängd: 406 000
  • Kristna: 39 500
  • Huvudreligion: Islam
  • Statsskick: Sultanat

Tidigare länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna Azerbajdzjan Palestina Libyen Oman

 

Oman

PetterssonLämna en kommentar

Av Pettersson som idag presenterar land nummer 22 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.

Oman – Nästan alla kristna i landet är utlänningar. Författningen tillåter religionsfrihet, men lagstiftningen baseras på islamisk lag och alla religiösa organisationer måste registrera sig. Utländska kristna tillåts samlas i privata hem eller på jobbområdet men kristna möten övervakas. Troende med muslimsk bakgrund riskerar förföljelse från familj och samhälle. I början av 2011 utbröt oroligheter och två människor dödades. Men protesterna avtog snart efter att sultanen utlovade fler jobb och fördelar. Flera utländska arbetare deporterades under 2011 för att de höll på med kristna aktiviteter.

Oman var känt redan 3000 år f Kr. På 600-talet e Kr gick invånarna över till islam och under lång tid kom Oman att lyda under en imam. Då imamen i slutet av 1700-talet flyttade huvudstaden från inlandet till Musqat vid kusten och antog den världsliga titeln sultan motsatte sig stammarna i inlandet detta och kampen mellan imam och sultan kom att pågå av och till ända till 1959, då imamväldet besegrades. Olika folk – araber, perser, indier – försökte periodvis erövra landet; i början av 1500-talet lyckades portugiserna, som blev kvar i 150 år. I slutet av 1700-talet fick britterna stort inflytande i Oman fram till 1951, då landet erkändes som ett självständigt sultanat. År 1932 blev Said bin Taimour sultan och Oman gick in i en lång period av isolering och bakåtsträvan som bröts först 1970, då han störtades av sin son, Qabous bin Said. Han hade utbildats i väst och öppnade upp det isolerade landet mot omvärlden. Med hjälp av oljepengar satte han igång en omfattande utveckling och modernisering av Oman. Någon demokratisering var det dock inte frågan om utan också den nye sultanen styrde Oman i stort sett enväldigt. En väpnad gerilla i provinsen Dhofar kunde slås tillbaka 1975.

Sedan sultan Qabus ibn Sa’id kom till makten 1970 har Oman utvecklats från en fattig ökennation till en modern industristat och ett regionalt finans- och handelscentrum. Till största delen beror detta på landets goda oljeinkomster.

Oman har ett väl utbyggt socialt trygghetssystem för landets egna medborgare. Knappt 30 % av invånarna är utlänningar som indier, pakistanier och iranier. De står utanför landets trygghetssystem trots att de jobbar och bor där.

  • Statsöverhuvud: Sultan Qaboos
  • Folkmängd: 2,8 miljoner
  • Kristna: 35 000
  • Huvudreligion: Islam
  • Statsskick: Sultanat

Tidigare länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna  Azerbajdzjan Palestina  Libyen

Libyen

PetterssonLämna en kommentar

Av Pettersson som idag presenterar land nummer 21 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.

Libyen – Under Gaddafis tyranniska styre var situationen för de kristna redan väldigt svår. Den hemliga polisen begränsade kyrkans aktiviteter och evangelisering kriminaliserades. Men efter inbördeskriget som ledde till Gaddafis död kan framtiden se ännu värre ut för kyrkan. På grund av oroligheterna har 75 % av alla utländska kristna lämnat landet och det är oklart hur många som är kvar. Nationella övergångsrådet förväntas införa sharia lag och göra Libyen ännu mer islamiskt än förr. Under deras uppsikt plundrades St. Georges kyrka när de tog kontrollen över Tripoli.

Kustområdena i det som idag utgör staten Libyen har varit bebott i c:a 9 000 år. Det har tidigare kontrollerats av bland annat romare, araber och turkar, men historiskt sett aldrig varit ett förenat territorium.

Fenicierna var först med att upprätta handelsstationer i Libyen, när köpmän från Tyros i nuvarande Libanon utvecklade handelsförbindelser med berberna i området. Den främsta av de feniciska kolonierna Karthago utsträckte sig över stora delar av Nordafrika, där den puniska civilisationen uppstod. Grekerna erövrade östra Libyen när, enligt traditionen, emigranter från den överbefolkade ön Thera (Santorini) sökte sig ett nytt hem i Nordafrika.

Romarna styrde i över 400 år över de då välmående provinserna. Köpmän och hantverkare från många delar av den romerska världen etablerade sig i Nordafrika, men Tripolitaniens städer behöll sin puniska karaktär och Cyrenaikas städer sin grekiska.

Libyen blev så småningom en av det kristna bysantinska rikets utposter fram till araberna invaderade på 600-talet. Men det var inte förrän på 1000-talet som araberna företog någon nämnvärd kolonisering och islamsk religion och kultur började vinna insteg.

Det moderna Libyen skapades först när Italien 1912 erövrade området som koloni. Libyen blev självständigt 1951, men det nya landet var extremt fattigt och kung Idris I en svag härskare. När stora oljetillgångar upptäcktes på 1960-talet tog utvecklingen äntligen fart, men då ökade i gengäld den politiska oron.

Muammar Kadafi tog makten i Libyen 1969. Den excentriske ledaren genomförde väldiga förändringar i landet. Han drev en mycket radikal utrikespolitik, och bekämpade bland annat Israel och USA genom att stödja militanta grupper runtom i världen. Detta ledde till att Libyen ställdes under FN-sanktioner, vilket skadade landets ekonomi. Kadafi ägnade 1990-talet åt att försöka lappa ihop relationerna med västvärlden. Under början av 00-talet lyckades Libyen bryta sin isolering, inte minst sedan det stigande oljepriset ökat landets ekonomiska betydelse.

Libyens ekonomi är främst beroende av oljebranschen och oljepengarna och en relativt liten folkmängd ger Libyen den näst högsta BNP per capita i Afrika. Dock kommer mycket lite av dessa inkomster till samhällets lägre skikt. Importrestriktioner, dålig jord och ineffektiv resursfördelning gör att det ibland är brist på mat och förnödenheter. Den höga BNP:n har gjort det möjligt för den libyska staten att tillhandahålla en omfattande och imponerande – jämfört med grannländerna – nivå av social välfärdspolitik, särskilt på områdena bostäder och utbildning.

  • Statsöverhuvud: Ordförande Mustafa Jalil
  • Folkmängd: 6,4 miljoner
  • Kristna: 50 000
  • Huvudreligion: Islam
  • Statsskick: Övergångsregering

Tidigare länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna  Azerbajdzjan Palestina  

Palestinska områden

Pettersson5 kommentarer

Av Pettersson som idag presenterar land nummer 20 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.

Palestina – Minskningen i antal palestinska kristna accelererar. Många har emigrerat på grund av islams ökade inflytande samt av politiska och ekonomiska skäl. Palestinska kristna har rätt att utöva sin tro, bara de inte försöker evangelisera för muslimer. Troende med muslimsk bakgrund möter diskriminering från familj och allmänheten om tron upptäcks. I Gaza förtrycks de kristna även av radikala muslimska grupper. På Västbanken upplever de kristna en del diskriminering även om de inte förföljs officiellt. I området där världens största religion grundades finns knappt några kristna kvar men i västvärlden tigs det om detta för att inte provocera fredens religion.

Det heliga landet – Palestiniernas identitet som ett eget folk är nära förknippat med staten Israels bildande 1948 och dess ockupation av Västbanken och Gaza sedan 1967. Relationerna mellan palestinierna och Israel har genomgått olika faser – väpnad kamp mot Israel från 1960-talet och en trevande dialog på mycket ojämlika villkor sedan början av 1990-talet. Brytningen under 2000-talet mellan palestinska nationalister och islamister har komplicerat läget.

Den äldre historien lämnar jag därhän, vi känner väl alla till bibels berättelser, judarnas uttåg hur Egypten osv. Sant eller inte så har landet varit bebott tusentals år före vår eller muslimernas tidräkning. Där har Alexander den store, romare, egyptier, korsfarare, osmaner och andra härjat.

Efter arabernas erövring på 600-talet påbörjades en långsam arabisering. Befolkningsmajoriteten förblev kristen. Områdets historia fortsatte att vara turbulent med flera olika arabiska dynastier och korsfarare i kamp om Palestina. Från 1500-talets början tillhörde området de osmanska turkarna som installerade sig som en styrande elit. Palestina tillhörde det Osmanska riket från 1516 till 1918.

När General Allenby, chef för de brittiska militära styrkorna, erövrade Palestina 1917/1918, bodde endast några tusen muslimska araber i det Heliga Landet. De flesta av araberna var kristna, och de flesta muslimerna i området, kom från Turkiet under det Ottomanska Imperiet, eller var ättlingar till judar och kristna som med våld konverterats till islam av de muslimska erövrarna. Dessa muslimer var inte av arabiskt ursprung. De flesta hänvisningar till araber i Palestina före 1917 hänvisar till kristna araber, inte muslimer.

Ursprunget för de ”muslimska palestinska araberna” är en trettioårsperiod då England lät dem invandra fritt, precis som de gjort till England på senare decennier och helt förändrar befolkningsstrukturen.

Innan 1948 fanns det inga palestinier och innan början av nittonhundratalet fanns det praktiskt taget inga muslimska araber i det Heliga Landet. 1695 fanns inte en enda muslimsk arab i Gaza, Nazareth och Um-El-Fahm. Alla araber som fanns var kristna. Historiskt sett fanns aldrig något “palestinskt” folk. Det engelska namnet “Palestina”, för att beskriva den lokala arabiska befolkningen, uppfanns efter tillkomsten av staten Israel 1948. Dessa araber har inte ens ett eget namn för att beskriva sig själva på sitt eget arabiska språk.  

De muslimska palestinierna kräver Östra Jerusalem som sin huvudstad, det är ett otroligt krav. Jerusalem byggdes långt innan det fanns en enda muslim i vår värld. När Jordanien kontrollerade staden 1948-1967 var judarna utestängda från sina heliga platser och de judiska kvarteren, inklusive synagogorna förstördes. Det kristna Betlehem har muslimerna tagit över, där finns inga judar kvar och de kristna flyr, däremot flyr inte muslimer eller kristna från de områden som Israel kontrollerar.

Det Palestina de invandrande judarna mötte i början av 1900-talet var öken och sumpmarker. Väldigt få araber var bofasta. Inte förrän judarna hade omvandlat öknen och sumpmarkerna till blomstrande jordbruksland startade den arabiska immigrationen. Exempelvis var den förre palestinske ledaren Arafat född och uppvuxen i Kairo. Detta gäller även de s.k. palestinska flyktingarna. För att räknas som palestinsk flykting räckte det enligt FN:s definition 1948 med två års vistelse i området.

De muslimska palestinierna saknar helt historisk rätt till området men lyckas de utse några kloka och modiga ledare kanske de ändå kan få en stat i området men då måste de övertyga islamisterna bland befolkningen att sluta med det meningslösa dödandet och hatet.

Landet är rikt och där går att få ett rikt liv för invånarna, det har israelerna visat. Frågan är om muslimerna kan åstadkomma något liknande eller ska de fortsätta mörda och försöka erövra?

Jag avslutar med två punkter i det islamistiska Hamas politiska program och undrar hur någon enda normalt tänkande människa tror det ska gå att förhandla med dem. Ship to … med er.

•Hamas motsätter sig varje form av fredlig lösning på konflikten och varje form av förhandling eller internationell konferens om Palestina. Suveräniteten över landet är av religiös natur och om man förhandlar om den, innebär det att man i realiteten lämnar ifrån sig en del av denna heliga suveränitet till de ogudaktiga.

 •Muslimerna har en plikt, en order från profeten, att bekämpa judarna och döda dem, varhelst de kan finna dem.

  • Statsöverhuvud: President Mahmoud Abbas
  • Folkmängd: 4,2 miljoner
  • Kristna: 40 000
  • Huvudreligion: Islam
  • Statsskick: Interim – administration

Tidigare länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna  Azerbajdzjan

Azerbajdzjan

PetterssonLämna en kommentar

Av Pettersson som idag presenterar land nummer 19 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.

Regeringen i denna officiellt sekulära stat har en negativ attityd mot alla slags former av religion. Men eftersom befolkningen till största delen är muslimer växer traditionell islam i vissa områden. Alla religiösa grupper var tvungna att förnya sin registrering den 1 januari 2010 och sedan dess har inga nya kyrkor kunnat registrera sig. Församlingar utan registrering blir ofta utsatta för tillslag och kyrkoledarna arresteras eller får böta. Inhemska troende uppfattas som förrädare eftersom kristendomen förknippas med landets rival, Armenien. Många kristna har svårt att hitta eller behålla jobb och övervakas samtidigt av den hemliga polisen.  

Nästan alla azerier räknar sig som muslimer, även om långtifrån alla utövar sin religion. Omkring 70 procent är shiiter och 30 procent sunniter. Azerbajdzjans shiiter tillämpar dock inte den stränga form av shia som styr livet i Iran. Att dricka alkohol är till exempel tillåtet, och kvinnor behöver inte använda slöja.

Azerbajdzjan – ligger i sydöstra Kaukasus med östkust mot Kaspiska havet. Den före detta sovjetrepubliken har ett kluvet förhållande till sin mäktiga granne Ryssland. Med grannen i väster Armenien råder krigstillstånd kring enklaven Nagorno-Karabach. Azerbajdzjan styrs som en diktatur av familjedynastin Alijev, och samhället är svårt korrumperat.

Alexander den store, romare, perser, araber, turkfolk, mongoler och ryssar har invaderat det område som idag utgör Azerbajdzjan. I början av 1800-talet delades landet mellan Iran och Tsarryssland. En kort period av självständighet följde efter tsarens fall, innan Azerbajdzjan invaderades av Röda armén och blev en sovjetrepublik 1920. I regionen upptäcktes tidigt oljefyndigheter.

Azerbajdzjan utropade sig självständigt kort före Sovjetunionens upplösning 1991. Efter ett år tog förre kommunistledaren Heydar Aliyev makten och styrde fram till 2003, då han ersattes av sin son Ilham Aliyev. Deras styre har varit auktoritärt och oppositionen har förtryckts. Konflikten med grannlandet Armenien om området Nagorno-Karabach har pågått sedan början av 1990-talet.

Landet är mycket rikt på naturtillgångar såsom olja, naturgas, järnmalm, aluminium, koppar, molybden och andra mineraler. Azerbajdzjan exporterar 430.000 fat olja varje dag och räknas till ett av Europas största oljeexportörer. Men oljeinkomsterna fördelas inte rättvist till befolkningen och detta har lett till att landet har en hög arbetslöshet och utbredd fattigdom.[

  • Statsöverhuvud: President Ilham Aliyev
  • Folkmängd: 9,3 miljoner
  • Kristna: 125 000
  • Huvudreligion: Islam
  • Statsskick: Republik

Tidigare länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna