Av Pettersson som idag presenterar land nummer 25 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.

Tunisien – I januari 2011 upplevde Tunisien arabvärldens första genuint folkliga revolution. Presidenten sedan 1987, Zine al-abidin ben Ali, drevs i landsflykt av ursinniga demonstranter som tröttnat på det auktoritära enpartiväldet. Ben Ali hade under lång tid hållit befolkningen lugn med hjälp av en förhållandevis god ekonomi, men en ökande arbetslöshet och social utslagning fick till sist tunisierna att revoltera mot den politiska ofriheten. Jasminrevolutionen gav upphov till den arabiska våren och det verkade som om Tunisien var det land där övergången till demokrati verkade ha störst chans att lyckas. I oktober hölls landets första fria val någonsin som vanns av det tidigare förbjudna islamistiska partiet al-Nahda och de har tillkännagett sin avsikt att omvandla Tunisien till en islamisk stat.

Trycket mot de kristna har växt sedan revolutionen, både från familjer och från myndigheter. Att en polsk präst mördades i februari verkar peka på ökat religiöst våld. Radikala muslimer organiserar våldsamma demonstationer som den försvagade säkerhetsstyrkan har svårt att hantera.

Flera stora makter har härskat i det område som idag är Tunisien. Efter stadsstaten Karthagos fall på 100-talet f Kr inlemmades området i romarriket och det kristna Östrom styrde tills araberna invaderade på 600-talet. Från 1200-talet styrdes Tunisien som en egen stat under den berbiska hafsiddynastin, men vid mitten av 1500-talet invaderades landet av det osmanska riket. År 1881 blev det en fransk koloni.

Självständighetssträvanden inom Tunisien under 1900-talets första årtionden utmynnade i att fransmännen gav området självstyre efter andra världskriget. Vid mitten av 1950-talet utropades självständighet. Under president Habib Bourguiba förstatligades industrin och jordbruket kollektiviserades medan förbindelserna ökade med östblocket. På 1980-talet utlöstes starka folkliga protester efter flera år av ekonomisk kris och Bourguiba avsattes i en kupp. Zine al-abidin Ben Ali tog över som ny ledare och byggde upp ett auktoritärt styre som kom att bestå under många år.

Ända sedan självständigheten har social utveckling varit ett prioriterat område och de senaste decennierna har framsteg gjorts på flera områden och hälsoläget uppges vara det bästa i Nordafrika.

Tunisien har moderniserat sin länge jordbruksbaserade ekonomi och tjänstesektorn beräknas om några år svara för hälften av ekonomin. Enligt många bedömare har landet idag förutsättningar för att vara Afrikas mest konkurrenskraftiga ekonomi, med en blomstrande turism, välutvecklad industri och handel och betydelsefull jordbruksexport. Betydligt sämre har det gått för landet när det gäller att minska den höga arbetslösheten och de sociala klyftorna – också ett underliggande skäl till revolten 2011.

• Statsöverhuvud: TF President Fouad Mebazaa
• Folkmängd: 10,6 miljoner
• Kristna: 23 500
• Huvudreligion: Islam
• Statsskick: Republik 

Tidigare länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna Azerbajdzjan Palestina Libyen Oman Brunei  Marocko