Av Pettersson som idag presenterar land nummer 21 i serien om hur ”fredens religion” islam behandlar kristna i olika islamska länder. Kristna valdes för att kristendomen är världens största religion och för att det är enkelt för var och en att jämföra med hur den ”intoleranta och rasistiska” kristna västvärlden behandlar muslimer som flyttat till väst med hur muslimer behandlar kristna runt om i världen.

Libyen – Under Gaddafis tyranniska styre var situationen för de kristna redan väldigt svår. Den hemliga polisen begränsade kyrkans aktiviteter och evangelisering kriminaliserades. Men efter inbördeskriget som ledde till Gaddafis död kan framtiden se ännu värre ut för kyrkan. På grund av oroligheterna har 75 % av alla utländska kristna lämnat landet och det är oklart hur många som är kvar. Nationella övergångsrådet förväntas införa sharia lag och göra Libyen ännu mer islamiskt än förr. Under deras uppsikt plundrades St. Georges kyrka när de tog kontrollen över Tripoli.

Kustområdena i det som idag utgör staten Libyen har varit bebott i c:a 9 000 år. Det har tidigare kontrollerats av bland annat romare, araber och turkar, men historiskt sett aldrig varit ett förenat territorium.

Fenicierna var först med att upprätta handelsstationer i Libyen, när köpmän från Tyros i nuvarande Libanon utvecklade handelsförbindelser med berberna i området. Den främsta av de feniciska kolonierna Karthago utsträckte sig över stora delar av Nordafrika, där den puniska civilisationen uppstod. Grekerna erövrade östra Libyen när, enligt traditionen, emigranter från den överbefolkade ön Thera (Santorini) sökte sig ett nytt hem i Nordafrika.

Romarna styrde i över 400 år över de då välmående provinserna. Köpmän och hantverkare från många delar av den romerska världen etablerade sig i Nordafrika, men Tripolitaniens städer behöll sin puniska karaktär och Cyrenaikas städer sin grekiska.

Libyen blev så småningom en av det kristna bysantinska rikets utposter fram till araberna invaderade på 600-talet. Men det var inte förrän på 1000-talet som araberna företog någon nämnvärd kolonisering och islamsk religion och kultur började vinna insteg.

Det moderna Libyen skapades först när Italien 1912 erövrade området som koloni. Libyen blev självständigt 1951, men det nya landet var extremt fattigt och kung Idris I en svag härskare. När stora oljetillgångar upptäcktes på 1960-talet tog utvecklingen äntligen fart, men då ökade i gengäld den politiska oron.

Muammar Kadafi tog makten i Libyen 1969. Den excentriske ledaren genomförde väldiga förändringar i landet. Han drev en mycket radikal utrikespolitik, och bekämpade bland annat Israel och USA genom att stödja militanta grupper runtom i världen. Detta ledde till att Libyen ställdes under FN-sanktioner, vilket skadade landets ekonomi. Kadafi ägnade 1990-talet åt att försöka lappa ihop relationerna med västvärlden. Under början av 00-talet lyckades Libyen bryta sin isolering, inte minst sedan det stigande oljepriset ökat landets ekonomiska betydelse.

Libyens ekonomi är främst beroende av oljebranschen och oljepengarna och en relativt liten folkmängd ger Libyen den näst högsta BNP per capita i Afrika. Dock kommer mycket lite av dessa inkomster till samhällets lägre skikt. Importrestriktioner, dålig jord och ineffektiv resursfördelning gör att det ibland är brist på mat och förnödenheter. Den höga BNP:n har gjort det möjligt för den libyska staten att tillhandahålla en omfattande och imponerande – jämfört med grannländerna – nivå av social välfärdspolitik, särskilt på områdena bostäder och utbildning.

• Statsöverhuvud: Ordförande Mustafa Jalil
• Folkmängd: 6,4 miljoner
• Kristna: 50 000
• Huvudreligion: Islam
• Statsskick: Övergångsregering

Tidigare länder i serien: Afghanistan, Saudiarabien, Somalia Iran Maldiverna Uzbekistan Jemen Irak Pakistan Nigeria Mauretanien Egypten Sudan Turkmenistan Tjetjenien Qatar Algeriet Komorerna  Azerbajdzjan Palestina