Turkiet: Vårt mål är Ottomanska Rikets återupprättande

Ottoman_map
Ottoman_map

Uppdaterat: Se längst ner

Turkiet har ju denna veckan varit i blickpunkten t. o. m. i Sverige. En av Erdogans politiker som sällan nämns är dock Ahmet Davutoglu. Utrikesminister Davutoglu driver målmedvetet sin Nyottomanska politik mot Balkan och Mellanöstern.

Han hävdar att Turkiets politiska mål är att återförena allt land från Bosnien till Libyen till Jemen under en ottomansk Kalif i Konstantinopel. Hittills har man lyckats bra med att göra Nordafrika och Mellanöstern än mer instabila än tidigare.

Många av dem som fick underkasta sig i exempelvis Balkanstaterna, efterlämnade minnen av fasa för den förra ockupationen. Kyrkorna är fulla av martyrikoner från den tiden…

Utrikesministern har också upptäckt en ny tillgång för det Ottomanska riket: De miljoner patriotiska turkar som finns bakom fiendens linjer, alltfler av dem med politiska uppdrag på sina uppehållsplatser till och med…

Nyhetsbyrån AINA har samlat några aktuella citat från honom: Förra seklet var bara en parentes för oss. Vi kommer att stänga denna parentes. Vi kommer att göra det utan att gå i krig, eller kalla någon för fiende, och utan att vara respektlösa till någon gräns, kommer vi att åter knyta Sarajevo till Damaskus, Benghazi till Erzurum till Batumi.

Nya Kalifen av Ottomanien Ahmet Davutoglu

Detta är kärnan i vår makt, sa han. Dessa kan alla se ut som olika länder för dig, men Jemen och Skopje var en del av samma land för 110 år sedan, eller Erzurum och Benghazi. När vi säger detta, så kallas det Nyottomanism.

De som förenade hela Europa blir inte de nya romarna, men de som förenar Mellanösterns geografi kallas som nyottomanister. Det är en ära att bli påmind med namnen på ottomanerna, seljuksen, artuklu eller eyyubi.

Vad jag har observerat i praktisk utrikespolitik, är att om du har läst rätt och presenterat en fast ståndpunkt, kan du få kritik i det första skedet, men du kommer att få resultat på medel- och lång sikt.

Vad som är viktigt är att stå fast där. Om du är säker på er politik, ska du inte ge några eftergifter. Det viktiga är inte att vara obeslutsamma vid ett kritiskt beslutsfattande ögonblick.

JIHAD I MALMÖ

Påven helgonförklarade islamismens martyrer i Otranto

Läs min kommentar nr 6 här nedanför. Där har jag funnit sambandet mellan vansinniga muslimer och ordet bärsärk. Det är mycket troligt att det var muslimerna som var bärsärkarna, eller särkbärarna där de gick i sina långa klänningar, och inte vikingarna, men att dessa tog över det vansinnestillstånd muslimerna försatte sig i när något gick dem emot. Vikingarna såg och kanske anammade detta tillstånd när de gick i strid, alltså någon sorts psykologisk påverkan på hjärna och muskler. Läs även här om ett sådant fall för en knapp vecka sedan.

Nya länkar har tillkommit och begreppet Bärsärk har fått en ny betydelse.  Se den långa sjätte kommentaren nerifrån. För mig verkar den nya förklaringen vara mitt i prick. Den gamla benämningen, vet väl egentligen ingen vad den kommit ifrån.  

Påven helgonförklarade islamismens martyrer i Otranto

Otranto_cathedral_martyrs

Så här på påve Benedictus sista arbetsdag finns det anledning att erinra om hans sista ämbetshandling: Helgonförklaringen av de 800 martyrerna i Otranto, som mördades i jihad 1480.

Kristenhetens sista bastion på gränsen till Asien, Konstantinopel, föll för den segerrike Mehmet II 29 maj 1453.

Staden plundrades i tre dagar och 60.000 invånare såldes som slavar. Katedralen St Sophia skändades och förvandlades till moské.

constantine XI

Östroms siste kejsare den helige Konstantin XI stupade i strid för kristenheten. Hans kropp återfanns aldrig. De ortodoxa kyrkorna minns St Konstantins martyrium den 29 maj varje år.

År 1453 blev också inledningen till ett många århundraden långt martyrium för miljoner kristna i södra och östra Europa. Endast genom slagen vid Wien 1529 och 1683 stoppades ytterligare muhammedansk expansion i Europa. För den gången…

Påve Benedictus har tydligt visat att han ser sambandet mellan gårdagens och dagens muhammedanska expansionism. Sedan Mehmet Erövraren använt de första årtiondena till att lägga under sig de sista resterna av det bysantinska riket och börjat erövringen av Balkan var det tid för hans största projekt:

Erövringen av Rom, som skulle förvandla honom till Kayser-i Rûm (Kejsare av Rom), den förste som förenat Väst- och Öst-Rom under en härskare på nästan ett årtusende.

Otranto_castello

Den 29 juli landsteg den turkiska hären i den lilla staden Otranto i Apulien, längst ut på den italienska stövelns klack. Mot alla odds höll staden ut för två veckors belägring. Under tiden hann påven i Rom utropa ett korståg och fick förstärkning från hela Europa.

På morgonen den 12 augusti trängde erövrarna in i staden. De sista 800 männen hade samlats i katedralen under ärkebiskop Stefano Agricolis ledning. Kvinnor och barn sände fältherren direkt till de turkiska slavmarknaderna.

otranto 05

Fältherren Ahmet Pasha ställde männen inför samma ultimatum som männen i minsta by på Balkan brukade få: Konvertera eller dö!

När ärkebiskopen och övriga präster avvisade ”erbjudandet” blev de omedelbart parterade. Övriga män fick betänketid över natten.

Då framträdde den gamle fromme skräddaren Antonio Primaldo och sa enligt krönikören:”My brothers, until today we have fought in defense of our country, to save our lives, and for our lords; now it is time that we fight to save our souls for our Lord, so that having died on the cross for us, it is good that we should die for him, standing firm and constant in the faith, and with this earthly death we shall win eternal life and the glory of martyrs.” Då svor alla 800 att de hellre skulle dö än avfalla.

Översättning  av Antonio Primaldos tal:”Mina bröder, fram till idag har vi kämpat för att försvara vårt land, för att rädda våra liv, och för våra herrar, nu är det dags att vi kämpar för att rädda våra själar till vår Herre, som har dött på korset för oss, det är bra om vi nu skulle dö för honom, och stå där fasta och orubbliga i tron​​, och genom denna jordiska död kommer vi att vinna evigt liv och äras som martyrer”.

Otranto

Nästa morgon fick var och en svara på frågan om de var beredda att konvertera. Alla svarade nej och halshöggs. Den förste var Primaldo. Hans huvudlösa kropp blev enligt traditionen stående och styrkte på så sätt övriga i tron.

De 800 martyrenas skelett gravsattes under katedralens högaltare. Påve Benedictus tog således det formella beslutet som förvandlade de 800 till martyer eftersom de dödats p g a ”hat mot Tron (in odium fidei).

Mehmet

Mehmet Erövraren dog strax efter sitt misslyckade fälttåg mot Rom. Påven såg det nog gärna som Guds straffdom mot muhammedanerna, men troligen förgiftades Mehmet i en haremsintrig…

JIHAD I MALMÖ

Detta mina vänner uppfattar jag som att Påven spottar Islam i ansiktet. Det är stor mytisk kraft som lösgörs, och som kan ge Islamisterna plågsamma upplevelser i en snar framtid, nu när Egyptens gräshoppor återigen intar landet. Men det är de religiösas kamp om herraväldet, som nu ligger närmast i tiden, om mina onda aningar besannas och stollen som numera är ledare i Turkiet Recep Tayyip Erdogans idéer om att göra Zionism och islamofobi förbjudet går i lås.  Det kan ni läsa om i Arutz Sheva idag 2013-03-01. “Just like Zionism, anti-Semitism and facism, it becomes unavoidable that Islamophobia must be regarded as a crime against humanity,” the Turkish leader told the gathering./Olli

Erdogans uttalande 2013-03-01 på svenska: Precis som sionism, antisemitism och fascism, blir det oundvikligt att islamofobi måste anses som ett brott mot mänskligheten.

Så kan det gå…

Staden kallades Byzantion av greker som kommit farande och insett områdets potential. 

Med sitt från strategisk synpunkt så gynnsamma läge hade Byzantion de bästa förutsättningar för att bli det framtida Nova Roma, Nya Rom. Förutom sjövägen förbi Dardanellerna, Marmarasjön och Bosporen till Svarta havet, som garanterade dess spannmålstillförsel, hade staden goda landförbindelser. Via Egnatia ledde västerut mot Thessaloniki och genom norra Grekland mot dagens Durazzo och Brindisi, medan den andra romerska vägen bar norrut mot Adrianopel, Serdica, Naissus och bortåt Donau-provinserna. På andra sidan Marmarasjön låg en annan gammal grekisk koloni, Chrysopolis (nu Istanbuls stadsdel Üsküdar). Ett välutvecklat vägnät förband Mindre Asien med Armenien, Syrien, Mesopotamien och Egypten.

Flavius Valerius Constantinus, känd som Konstantin den store gjorde om och grundade den nya staden år 330 och staden blev huvudstad för kristendomen som då sträckte sig runt hela Medelhavet, det vill säga dagens Turkiet, Syrien, Libanon, Jordanien, Egypten, Libyen, Tunisien, Algeriet, Marocko och hela södra Europa.

På 600-talet började en galen gubbe vid namn Muhammed härja och erövrade de östra och södra delarna av detta kristna rike och vi ser hur det gått med de länderna som numera är muslimska förutom Israel som är ett lysande undantag, visserligen inte kristet men muslimerna får inte bestämma där. Ett annat undantag var Libanon där kristna dominerade till eländet började.

Nåväl, Konstantinopel, världens rikaste stad, stod emot den muslimska expansionen ända till 1453, i över 1 100 år var och betraktade sig invånarna som kristna romare…numera heter staden Istanbul och invånarna, ja, ja det finns några få kristna kvar men de diskrimineras och förföljs…så kan det gå när muslimerna tar makten.

Historien har lärt oss, dock inte dagens politiker och journalister, att islam aldrig bli mätt, islamisterna vill ha allt och när de fått 100 % eller nära 100 % har de infört paradis som Saudiarabien, Somalia, Afghanistan…undrar hur länge Turkiet ska klara sig innan de börjar döda varandra där?

Jihad – det heliga kriget

Av Pettersson

Jihad – det heliga kriget har funnits på vår jord sedan 600-talet då Muhammed predikade Koranen och härskade över Medina i Saudiarabien då han skickade sina elever att strida mot andra stammar på arabiska halvön. Muhammed var en duktig krigare och tvingade de erövrade att konvertera till islam eller dö.

Muslimernas ”heliga krig Jihad”, var början och har ett nära samband med det vi kallar terrorism. Efter Muhammeds död år 632 och under de följande 1 400 åren spred sedan muslimerna sin ideologi över Mellersta östern, Afrika, Europa, och Asien samt de senaste årtiondena även i Nord- och Sydamerika.

De militära konflikter som muslimerna kallar Jihad och terroristattackerna under senare tid är uttryck för samma sak – Jihad. Det är inte uttryck för några enstaka extremisters åsikter utan i grunden islam mot den övriga världen. Islam och de muslimer som tror är emot hela den icke-muslimska världen, vare sig den är ateistisk, hednisk, hinduisk, sikhisk, zoroastristisk, judisk, buddistisk eller kristen och man visar det genom att strida mot alla och aldrig någonsin är det islams eller muslimernas fel.

Alla dessa konflikter och möten mellan muslimer och icke-muslimer förtjänar att nämnas men jag kan inte skriva en hel bok även om lusten finns. Vi hoppar över de muslimska krigen i Asien, Afrika och Främre Orienten och Mellersta Östern denna gång och går till Europa det räcker mer än väl.

Många tror att konflikten mellan muslimerna och väst började med korstågen år 1 096 men då hade redan muslimerna bidrivit jihad mot kristna i nästan 500 år.  Korstågen, åtta till antalet, var koncentrerade till det heliga landet och ägde rum mellan åren 1096 och 1270, knappt två århundraden sammanlagt. Korsfararna önskade etablera sig själva i det heliga landet som innan islams erövring var kristet. Islams motiv genom Jihad var helt annorlunda. Muslimerna försökte erövra hela Europa och göra européerna till muslimer.

Mötet mellan det fanatiska islam och Europa började 668 när muslimerna belägrade Konstantinopel, den gången fick de vända men kom tillbaks gång på gång och år 1 493 erövrades Konstantinopel som varit kristet i över tusen år och döptes om till Istanbul. Jihads första stora seger i Europa kom med invasionen och koloniseringen av Spanien år 711. Erövring och återerövringen varade till 1 492 med hundratusentals mördade som följd.

En stor del av Europa togs, ockuperades under århundraden, skövlades ibland och några av människorna vanns för islam. Spanien, Portugal, Frankrike, Italien, Sicilien, Österrike, Bosnien, Serbien, Kroatien, Ungern, Rumänien, Valakiet, Albanien, Moldavien, Bulgarien, Grekland, Armenien, Georgien, Polen, Ukraina, östra och södra Ryssland blev stridsfält för Jihad. Många av dessa länder ockuperades av muslimer i hundratals år: Spanien 800 år, Portugal 600 år, Grekland 500 år, Sicilien 300 år, Serbien 400 år, Bulgarien 500 år, Rumänien 400 år och Ungern 150 år. Särskilt Ungern ruinerades, plundrades och härjades, och det tog 200 år att återvinna från muslimsk ockupation. Som jämförelse varade den europeiska ockupationen av muslimska länder i Främre Orienten och Mellersta Östern och Nordafrika mindre än 150 år.

Muslimer invaderade och ockuperade en stor del av Europa, men ibland ar det endast angrepp. Turkarna belägrade Wien två gånger, 1529 och 1683. Deras kavalleri angrep Centraleuropa och kom ridande till Bayern, nästan så långt som till Nürnberg. De stred i Polen och Ukraina, tillintetgjorde Ungern, ockuperade Belgrad och Budapest i hundratals år. De tog Spanien och Portugal, invaderade Frankrike genom Pyrenéerna, förvandlade Sicilien till en islamsk ö, angrep Rom, plundrade Peterskyrkan och tvingade påven att betala skatt till dem. Från sin bas nära S:t Tropez på franska Rivieran angrep de Schweiz så långt som till sjön Konstanz vid tyska gränsen. Pirater från Berberiets kust angrep England, Danmark, Irland och Island och förde tillbaka tusentals slavar som skulle säljas på marknaderna i Konstantinopel (sedan de hade erövrat det och förvandlat det till Istanbul) och Nordafrika. Flera tusen svenskar blev slavar i Nordafrika.

Av historien har vi fått lära oss om de grymma korstågen men de var som än piss i Mississippi jämfört med muslimernas jihad i Europa från 600-talet till 1900-talet.

Historien här men även i Mellanöstern fokuserar på korstågen och senare även kolonialismen och det påverkar attityden hos dagens muslimer, för när de anklagar västländerna för imperialism har de glömt att de själva har varit tiofalt värre, men de anser fortfarande att de sprider fred när de plundrar, våldtar och mördar i islams namn.

Koloniseringen från väst av närliggande muslimska länder varade i c:a 130 år från omkring 1830 till 1960 c:a. Den muslimska kolonisationen av olika länder i Europa varade i 1300 år från 600-talet till mitten av 1960-talet. Ändå är det muslimerna som är mest bittra i fråga om koloniseringen och de förödmjukelser de varit underkastade och det är européerna som hyser skam och skuld. Det borde vara tvärtom. Muslimerna borde gråta av skam för det de åstadkommit.

De europeiska makter som härskade över muslimska områden i Asien och Afrika motsatte sig inte på något sätt den islamska kulturen och i dagens Västeuropa kan muslimerna tillbe Allah i sina egna moskéer, medan kristna och judar förföljs i de muslimska länderna. Icke-muslimer kan konvertera till islam men tvärtom går inte, en gång muslim, alltid muslim är regeln. Avfall kan straffas med döden. Man överger, kritiserar eller attackerar islam eller profeten på egen risk. Sådan är fredens och toleransens religion.

Muhammed var en stor man, inget tvivel om det men hade han levt i våra dagar hade han betraktas som en kriminell massmördare och dömts för brott mot mänskligheten. Någon profet var han, sådana finns bara i sagorna.

I en modern värld har islam och jihad ingen plats om det ska bli någon vänskap mellan Ali, Muhammed, Omar och Pettersson.

Jihad in the West, muslim conquests from the 7th to the 21st centuries. New York 1998.