Av Olli Rein
Bevara oss för tjugoåringar skriver Niklas Ekdahl i Affärsvärldens första pappersutgåva för 2011. Hur ska vi försvara oss mot självmordsbombare, terrorister och vettvillingar? Det är inte lätt, men Fredrik Reinfeldt kan vara lösningen på spåret, fortsätter han.
Det är något fel på män i tjugoårsåldern. Gavrilo Princip var 20 när han mördade den österrikiske tronföljaren 1914 och startade första världskriget. Sirhan Sirhan var 22 när han tog livet av Robert Kennedy 1968. Yigal Amir var 25 när han dödade Yitzhak Rabin och fredsprocessen i Mellanöstern 1995.
Listan blir ständigt längre. På senare tid har två nya ynglingar anmält sig: amerikanen Jared Lee Loughner, 22, som sköt kongressledamoten Gabrielle Giffords i Arizona, och Malik Mumtaz Hussain Qadri, 26, som sköt guvernören Salman Taseer i Pakistan.
Här börjar Niklas att komma till det han vill säga oss med sina varningar för män i tjugoåren, och han fortsätter. Både Giffords och Taseer var liberala politiker i en konservativ miljö. Hon stod upp för Barack Obamas sjukvårdsreform, och hamnade därmed i Tepartyrörelsens kikarsikte. Han stod upp mot Pakistans absurda hädelselagar, som allt flitigare utnyttjas i personliga vendettor och gör livet osäkert för de religiösa minoriteterna.
Malik Mumtaz Hussain Qadri var guvernörens livvakt, redan känd för sina religiösa böjelser. Det säger något om Pakistan att en sån kille får jobbet, obehindrat kan mörda sin arbetsgivare och sedan hyllas av femhundra religiösa ledare.
Taseer själv hade viftat bort hotet från fundamentalisterna i en intervju i Financial Times. Talibanerna kallade han för ”hjärntvättade, obildade stammar, utländska kriminella och banditer utan koppling till islam”.
Han viftade bort mullorna med att påstå att de aldrig skulle komma till makten i fria val. Pakistan är varken Afghanistan eller Iran och om man ger de unga jobb så övervinns plågan med mullorna, konstaterade han.
Han hade rätt i det men man kan aldrig hindra en dåre med skjutvapen och situationen i Pakistan, liknar alltmer det som hände i Iran före revolutionen. Det som gör saken värre är att Pakistan redan har kärnvapen, vilket skapar en mardröm.
Tyvärr är det väl snart samma sak med Iran inom högst tre år, om inget hindrar kärnvapentillverkningen i Iran. Det krävs bara en dåre att förgifta en brunn, men hundra visa män att rensa den, enligt ett gammalt österländskt ordspråk.
Det är här tjugoåringarna kommer in i bilden. Globaliseringen ordnar spelplanen med öppna gränser, när övertända tjugoåringar lägger in sitt veto mot folkvett.
Lösningen kan vara att inte låta sig provoceras, menar Niklas, och att en politik för jobb och framtidstro inte skadar och så har skolan en nyckelroll.
Det där har vi hört länge nu, men inget har egentligen hänt, varken i skolan eller på arbetsmarknaden. Sanningen är tyvärr den att långt från alla är begåvade, och att tjugoåringar utan gångbar utbildning, hellre söker sig till gangstervärlden, än att ta ett som de anser skitjobb för en lön de skrattar åt.
Här skiljer sig min och Niklas Ekdals uppfattning om av vad som förorsakar, och i alla tider har förorsakat att vissa tjugoåringar utför galenskaper, som för alltid förstör deras enda liv.
Jag tror nämligen att dessa tjugoåringar, har ett alltför stort Ego och ett alldeles för litet förnuft. Jag tror även att dessa människor hamnar i de här situationerna, mestadels för att de handlar först och tänker sen, och för att de fått lära sig det av sina läromästare, som i det här fallet funnits inom den fundamentalistiska Islamismen.
Den lärdomen är inhamrad sedan barnsben, av deras föräldrar, släktingar och alla religiösa ledare de har fått träffa under barn- och ungdomstiden. Tyvärr är det ingen som i dessa ungdomars fall har påvisat någon balans mellan religionen och det egna livet.
