Etikett: invandringspolitik

Finland vill skärpa sin invandringslag

PetterssonLämna en kommentar

Av Stefan K

Finlands inrikesminister Päivi Räsänen, förbereder en skärpning av landets invandringslagar.

Enligt beslutet hävdar Räsänen bl.a. att reglerna för anhörighetsinvandring är liberalare i Finland än i andra länder och att detta lockar allt fler asylsökande till landet. Nu skärps kraven och kriterierna för när en invandrare ska ha rätt att hämta sin familj. Ett av syftena är att minska alla ogrundade ansökningar där det bl.a. framkommit att flertalet familjer sökt tillstånd för flera påstådda fosterbarn.

Enligt finska myndigheter hade 10 000 ansökningar om asyl lämnats in i början på hösten, varav 6 300 från somalier. Vi vet ju alla vad som sker när somalier fått fotfäste i ett land. Helt plötsligt vill de ha hit sina familjer på 8-14 personer och i Sverige görs detta möjligt fr.o.m. nästa år och när det nu ställs krav på DNA-prover för de anhöriga har, precis som i Finland, nästa fenomen dykt upp…fosterbarnen.

När Päivi Räsänen hävdar att Finland har mer liberala regler än övriga länder, så undrar jag om hon glömt bort sitt västra grannland, eller om hon helt enkelt inte vill kännas vid oss längre efter att våra politiker och medier starkt kritiserat Finlands mer nyktra syn på invandrings- och flyktingpolitiken?

Källa: Helsingin Sanomat

SN vill inte publicera

Pettersson6 kommentarer

Av Stefan K

Den rubriken har vi läst förut och som i andra sammanhang berör oviljan frågor som rör invandringspolitiken.

Jag gav SN en vecka på sig att publicera min senaste insändare, men det har de inte gjort, så därför får ni läsa den här:

Onsdagen den 14:e oktober visade Uppdrag Granskning ett reportage om det otrygga Backa i Göteborg, en förort som likt de flesta kantas av våld och skadegörelse. Jag tänker inte gå in på orsakerna, då flertalet boende i området klart redogjorde var problemen finns och hur de uppstått. I reportaget satt två kommunpolitiker från Hisingen, en moderat och en socialdemokrat, som på programledaren Janne Josefssons fråga om de själva kunde tänka sig att flytta till Backas problemtyngda område, Backa Röd, svarade med typexemplet på svenskt hyckleri. ”Jo, det kan jag tänka mig, men det kanske inte är mitt förstaval”, var ett av svaren. ”Ja, det kan jag”, var det andra. Struntprat! Ingen av dessa två företrädare skulle ens tänka tanken att ta sina familjer, lämna de trygga hemmen och flytta till Backa Röd. Den invandrare som jobbar som dörrvakt och förekom flitigt i reportaget sade två bra saker. ”Det finns gott om lediga lägenheter i området, så det är bara att flytta hit” och ”Satsa pengarna på de som redan finns här”. Lyssna på folk som befinner sig i verkligheten och sitt inte i de fina områdena och ta beslut som ni tror är förankrade hos den stora allmänheten.

I Nyköping är väl situationen lik den i alla svenska kommuner. Med få undantag har politikerna valt att inte bosätta sig i de segregerade områden som skapats av flera års misslyckad politik. Som Janne Josefsson sade i en radiointervju om det journalistiska sveket för något år sedan. ”Om de här områdena är så bra, varför inte flytta dit själva”?

Det är andra gången SN undviker att publicera en insändare där jag ifrågasätter varför politiker och journalister inte vill bosätta sig i områden de själva skapat och försvarar.

Varför har journalister så svårt att prata om detta ämne och varför undviker politiker att svara ärligt på frågan? Vad tror ni?

Över 50 % av invandrarna lever på socialbidrag

Pettersson14 kommentarer

Av Pettersson

Stefan K visade filmen nedan igår men jag kör den en gång till och undrar varför inte PK-media går i taket av upprördhet. Skulle en Sverigedemokrat säga detta blev det ett drev utan like, den stackars skulle jagas med blåslampa land och rike runt och bli kallad rasist, lögnare och en massa andra okvädningsord men nu är det ingen Sverigedemokrat eller något rasisttroll som säger det man inte får säga, nämligen sanningen utan finansminister Anders Borg

”skall vi ha så pass mycket invandring som vi har i Sverige? Med ett socialbidragsberoende bland invandrare på över 50 % plus bidragsberoende i andra transfereringssystem så är det ett mycket stort problem”

”invandringsproblemet  är den största utmaningen kommande år för politiken. Det tar alldeles för lång tid innan invandrare börjar arbeta”

─ Pettersson undrar var i helvete är PK?

Hela debatten HÄR (klippet ovan 61 minut in i debatten)

De är inte räddarna i nöden *uppdaterat

Pettersson3 kommentarer

Av Stefan K

Invandring räddar inte välfärden.

För två veckor sedan kom den stora utredningen ”Välfärd och migration” som beskrivs som ”den tjockaste offentliga utredningen på mycket lång tid” och  behandlar landets framtid.

I den sägs att en arbetskraftsinvandring är nödvändig, men att kunskapen hos invandrare från Afrika och Asien är så pass dålig att deras delaktighet på arbetsmarknaden ger en allvarlig ekonomisk belastning i välfärden. Halva vinsten på den nya pensionsreformen (ca 30 miljarder) riskerar att ätas upp. Staten bör med olika medel locka välutbildad arbetskraft som går direkt in på arbetsmarknaden och samtidigt strama åt tillströmningen av invandrare med låg kompetens. Man vill också fortsätta med den åtstramande humanitära invandringen och förslag på försörjningskrav vid anhörighetsinvandring föreslås. Som om det inte vore nog så vill man göra socialförsäkringssystemen mindre generösa, försvåra att bidrag förs ut ur landet och stimulera invandrade kvinnor att deltaga i arbetslivet istället för att välja en hemmatillvaro med olika bidrag.

Verkar dessa åtgärder vara hämtade ur en våt dröm eller tagna från era egna önskemål om ett framtida samhälle? Då blir ni nog besvikna när jag berättar att ovan nämnda utredning är gjord i Norge.

Dock har den norska regeringens nya politik redan fått konsekvenser för Sverige. När Jens Stoltenberg presenterade höstbudgeten konstaterade han att de ogrundade asylansökningarna hade sjunkit från 18 000 till 10 000 och att de norska skattebetalarna sparat 2,5 miljarder på detta. Dessvärre konstateras att Sverige får ta smällen när Norge nu blir mindre attraktivt för asylsökare och dessa istället vänder sig hit. Om norska skattebetalare tjänar 2,5 miljarder, kan vi väl räkna med att svenska samtidigt förlorar samma summa.

Nu har Holland, Danmark, Australien, Norge och nu senast Kanada presenterat siffror som säger att pågående invandringspolitik kostar mer än den smakar. Hur länge tänker våra politiker hävda motsatsen och hur länge tänker vår gammelmedia undanhålla oss en grävande journalistik i ämnet?

Källa 1: Den norska regeringen utredning

*Källa 2: Hela utredningen i pdf-format

Källa 3: Svenska Dagbladet

Dessa kvinnor lär i framtiden köa förgäves till det norska bidragsparadiset, men i Sverige lär de även fortsättningsvis vara välkomna. Nu verkar det dock som att de inte är lika oumbärliga för vår framtid som tidigare hävdats, så vad tänker man nu försvara Europas mest extrema flyktingpolitik med?

Den Kanadensiska modellen

Pettersson3 kommentarer

Bifogar ett litet alster jag hade på SN:s ledarsida den 18/4. Min rubrik var som den nedan, men SN justerade den till ”Den kandensiska modellen”. Lars Kriss svar på mitt inlägg gav dessvärre inga svar på mina frågor. Poängen är att den kanadensiska modellen förespråkar reglerad arbetskraftsinvandring på bekostnad av bla flyktingarna. Regleringen innebär dessutom att det är arbetsmarknadens behov som styr. Jag uppfattar detta ungefär som detsamma som SD föreslår, vilket måste betecknas som en radikal kursändring för SN.
Tyvärr vågar jag inte publicera Lars Kriss svar, men i sammanfattning kör man på i gamla hjulspår trots att man förespråkar något helt annat på sin ledarsida. Det börjar bli dags att vakna.

Reglerad arbetskraftsinvandring
Än en gång lyckas Lars Kriss överraska mig på SN:s ledarsida. Han kommenterar där den 12/4, Centerns partisekreterare, Michael Arthursson, som konstaterar att det tar alldeles för lång tid innan en nyanländ till Sverige får jobb. En poäng som Arthursson verkar missa är att det kanske inte finns några jobb att få av arbetsmarknadsskäl och att det är det som är grundproblemet.

Som ”medicin” för detta problem förespråkar Lars Kriss den ”Kanadensiska modellen”. Den bygger på färre flyktingar och en större andel arbetskraftsinvandrare, vilka skulle poängbedömas utifrån kriterier som utbildning och behov på arbetsmarknaden.

Regeringens egen utredare, Jan Ekberg, som jag refererat till tidigare, konstaterade i en rapport 2009 att något behov av arbetskraftsinvandring inte föreligger, utom för ett fåtal specialister. Han konstaterade också i samma utredning att det inte föreligger några behov av demografiska skäl heller. Någon invandring för ”att säkra välfärdens kärna” som Lars Kriss argumenterade för i sitt svar på min förra insändare är således inte heller nödvändig.

Den slutsats man måste dra blir då att om den ”Kandensiska modellen” införs i Sverige så kommer den att leda till en dramatisk reduktion av invandringen. Jag tycker att det är ett bra förslag. Det ger, liksom socialdemokraternas Luciabeslut 1989, rådrum för att ta hand om och integrera de människor som redan invandrat hit och därmed nå fram till det mål som Centerns partisekreterare vill uppnå.

Det finns också ekonomiska skäl. Professor Jan Tullberg från Handelshögskolan kommenterar i Ekonomisk debatt 2011, Ekbergs rapport. Han anser att Ekberg är alltför optimistisk och att man troligen går back med 2,5 – 3,0 % av BNP. Vi pratar alltså om stora belopp. Jan Tullberg delar också Ekbergs uppfattning att det inte finns några behov av demografiska skäl för invandring.

Med tanke på att det finns miljarder fattiga människor i världen, så måste de personer som förespråkar en generös invandringspolitik också dra en gräns för när Sverige inte orkar mera. Jag har aldrig sett någon sådan gräns diskuteras när det gäller svensk invandringspolitik.

Stefan Hallberg

Rättvisa åt alla

Pettersson1 kommentar

Av Stefan Hallberg

För de som ev missade mitt inlägg idag på SN:s ledarsida så kommer här en kort repris. Det finns en kommentar från redaktionen också, men den törs jag inte klippa in.

Lite förvånad blev jag när jag läste ledarsidan i SN den 4/3. Lars Kriss inlägg om ”Hägglunds harakiri” och Olof Jonmyrens om ”Med rättigheter följer skyldigheter” kunde nästan ha varit klippta från ett alster av SD.

Det sista stycket i Lars Kriss inlägg vittnar om en senkommen insikt, nämligen att en del av de invandrare som kommer till Sverige prioriteras före de människor som bott här och betalat skatt ett helt arbetsliv. Man kan ju tycka att det är synd att den insikten kommer 30 år för sent. För det är precis just det här som svensk invandringspolitik handlat om de sista decennierna, att människor ställs mot varandra.

Även i Olof Jonmyrens inlägg är avslutningen intressant. ”För att alla ska få en öppen och likvärdig chans, behöver spelreglerna vara lika för alla”.

Jag antar att Olof Jonmyren därmed sällar sig till de människor som tycker att tex bemanningen på våra äldreboenden ska nå upp till samma nivå som den för ensamkommande flyktingbarn, dvs i stort sett en personal per boende och bemanning dygnet runt.

Det är både synd och möjligen lite märkligt att Olof Jonmyren, precis som vår regering, fortfarande envisas med att prata om behovet av arbetskraftsinvandring, när regeringens egen utredare, Jan Ekberg, i en rapport redan i oktober 2009 konstaterat att något sådant behov inte föreligger, utom för ett fåtal specialister. Eller är det så att Ekberg har fel. I så fall bör man ju ta den diskussionen, det han skriver finns ju ändå i en officiell utredning.

Bedömningen är att kostnaden för det senaste beslutet är knappt 2 miljarder kronor per år. De kan läggas till de 141 miljarder per år som Ekberg påstod att invandringen kostade redan 1999.

Jag tror inte att det senaste beslutet kommer att leda till människor inte ställs emot varandra eller att alla kommer att får ”en öppen och likvärdig chans”. Pengarna måste tas någonstans, och det finns inte så många pensionärer här i landet att det räcker med att dra in eftermiddags-kaffet för samtliga.

Se skillnaden, förstå skillnaden!

PetterssonLämna en kommentar

Av Stefan K

SN:s ledarskribent Olof Jonmyren publicerade en ledare i dagens SN som inte tillför debatten några intressanta och nya rön. I sedvanlig PK-anda nedvärderar sig denna journalist genom att tillgripa lögner för att på så sätt väcka opinion mot Sd och förmå läsarna att ta avstånd från detta parti ”med rötter i rasismen”.

Naturligtvis förlorade Jimmie Åkesson samtliga dueller i gårdagens partiledardebatt i riksdagen, allt enligt Jonmyren. Det ställningstagandet bygger nog enbart på egna intressen, för nog hördes sedvanliga floskler från motdebattörerna, som att Sverige år efter år måste bedriva Europas mest extrema invandringspolitik för att överleva framtiden, att alla invandrare/flyktingar så småningom försörjer sig själva genom arbete, att vi alla är invandrare och att Sverige inte vore Sverige utan alla invandrare som byggt upp landet.

Jan Björklunds kommentar om att ”Alla invandrare får ett jobb så småningom” stämmer knappast överens med verkligheten. Vilka jobb är det Björklund menar? Vad säger de invandrare som bott i Sverige 10-20 år men aldrig haft ett jobb? Vad säger Rzgar, som i Rapport berättade att han kom till Sverige 1992 som utbildad byggnadsingenjör, men aldrig haft ett jobb i här? Vad sägs om den somaliska damen i våningen under som inte jobbat en dag sedan vi flyttade in i vår lägenhet för åtta år sedan? Klart hon vill jobba och inte leva på skattefinansierade bidrag!? ”Så småningom” är ett ganska vitt begrepp, men kom igen Björklund!

Olof Jonmyren använder en i pk-media vanlig lögn, om att Sd vill stänga dörren för alla som vill komma hit. T.o.m. i den debatt som Jonmyren refererar till, står Jimmie Åkesson och säger att så inte är fallet, men det örat lyssnar inte Jonmyren på och om det beror på den utstuderade agendan att svartmåla Sd eller andra orsaker får han säkert anledningar att besvara i sinom tid. Däremot stämmer det att Sd inte vill låta dörren stå öppen så att alla som vill kan kliva över tröskeln, utan man vill låta den stå lite på glänt så att ett lagom stort sällskap kan passera i lugn och harmonisk takt. Är det fel SN?

Se på flyktingpolitiken så som du ser på en privat fest. Jämförelsen kan verka långväga, men har ändå samma innebörd. Om du bjuder upp till fest så kan du näppeligen bjuda in alla släktingar, vänner och bekanta. Brist på utrymme och en alldeles för hög nota lägger hinder i vägen. Hur generös du än är och vill vara så finns det en gräns. Ingen gäst skulle ha trevligt på festen, förmodligen skulle det bli stökigt och efterräkningen skulle bli alldeles för hög.