Av Pettersson

Så länge dårarna som tror på Allah har något att säga till om blir det aldrig fred, det är jag övertygat om efter att ha läst stadgarna för de tre största Palestinska rörelserna. Om det inte var så allvarligt så låter det rätt kul när dessa pratar om Islam som fredens religion.   

PLO − Arafats rörelse som beskrivs som mest reformvänlig, styr på västbanken.

• Palestina är det arabiska palestinska folkets hemland; det är en odelbar beståndsdel av det arabiska hemlandet, och det palestinska folket är en integrerad del av den arabiska nationen
• Palestina är, med de gränser det hade under det brittiska mandatet, en odelbar territoriell enhet.
• Det palestinska arabiska folket innehar den juridiska rätten till sitt hemland och har rätten att bestämma sitt öde efter att ha uppnått befrielsen av sitt land i enlighet med deras önskemål och helt och hållet i överensstämmelse med sin egen vilja.

Hamas − mördarna som styr på Gaza och det gäng som Mankell, Gardell och de andra försökte hjälpa med Ship to Gaza 

• Hamas motto − Allah är dess mål, Profeten dess föredöme, Koranen dess konstitution; Jihad är dess väg och döden för Allahs sak är den mest upphöjda av dess önskningar.
• Initiativ och så kallade fredliga lösningar och internationella konferenser står i strid med den Islamiska Motståndsrörelsens principer. Att missbruka någon del av Palestina är ett missbruk som riktas mot en del av religionen. Den Islamiska Motståndsrörelsens nationalism är en del av dess religion. Dess medlemmar har matats med det. De strider i syfte att höja Allahs baner över sitt hemland. ”Allah kommer att utmärka sig, men de flesta människor vet inte om det.”

Hizbollah − de pojkar som härjar i Libanon, kompisar till och Irans förlängda arm i området.

• Man frågar oss ofta: Vilka är vi, Hizbollah, och vilken är vår identitet? Vi är söner av umma (den muslimska gemenskapen) – Guds parti (Hizb Allah) avantgardet för det som gjordes segerrikt av Gud i Iran. I Iran lyckades avantgardet att lägga grunden för en muslimsk stat som spelar en central roll i världen. Vi lyder order från en ledare, vis och rättvis, dem från vår lärare och faqih (jurist) som uppfyller alla nödvändiga villkor: Ruhollah Musawi Khomeni, Gud bevare honom!
• I kraft av ovanstående, så består vi inte av ett organiserat och stängt parti i Libanon, inte heller är vi en tät politisk kader. Vi är en umma förbunden med världens muslimer genom islams fasta doktrinära och religiösa band, vars budskap Gud ville uppfylla genom profeternas, t.ex. Muhammads sigill. Det är därför som allt som berör eller drabbar muslimerna i Afghanistan, Irak, Filippinerna och på andra håll återskall i hela den muslimska umma som vi är en integrerad del av. Vårt beteende dikteras för oss av rättsliga principer som grundlagts av ljuset från en övergripande politisk uppfattning som definierats av den ledande juristen (wilayat al-faqih).
• Vad vår kultur beträffar, baseras den på den heliga Koranen, sunna och de rättsliga beslut som faqih fattar och som är vårt föredöme (marja’ al-taqlid). Vår kultur är kristallklar. Den är inte komplicerad och är tillgänglig för alla.
• Ingen kan föreställa sig betydelsen av vår militära potential och vår militära apparat är inte avskild från den övergripande samhällsbyggnaden. Var och en av oss är en kämpande soldat. Och när det blir nödvändigt att utkämpa det Heliga Kriget, utför var och en av oss sin uppgift i striden i överensstämmelse med lagens föreskrifter, och inom ramen för uppdraget som utförs under den befälhavande juristens beskydd.

Allahu Akbar, de har kämpat i många år men för varje förlorat krig verkar de hamna längre och längre bort i medeltiden. Tänk vad dessa människor hade kunnat åstadkomma på de 60 år som gått sedan staten Israel bildades om de vald en annan väg en våldets.