INRIKES. Hur många gånger måste Sverigedemokraterna få rätt innan någon ber om ursäkt?, skriver Adon Gerdes på Facebook och fortsätter…
Jag är homosexuell.
Jag har en lärarexamen från Stockholms universitet.
Jag har en examen i litteraturvetenskap från Lunds universitet.
Jag har arbetat som lärare, inom Kriminalvården och arbetar idag inom flyget.
Jag tillhör med andra ord inte den stereotyp som många politiska motståndare gärna målar upp när Sverigedemokraternas väljare diskuteras.
Kanske är det just därför jag under lång tid har fascinerats av ett av de mest anmärkningsvärda fenomenen i modern svensk politik.
Hur nästan hela det politiska etablissemanget först demoniserade Sverigedemokraterna, för att därefter steg för steg börja omfamna samma idéer.
Under större delen av mitt vuxna liv har Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna beskrivit Sverigedemokraterna som ett problem. Partiet har kallats rasistiskt, främlingsfientligt, extremistiskt och populistiskt. Sverigedemokraternas väljare har misstänkliggjorts. Sverigedemokraternas företrädare har demoniserats. Sverigedemokraternas idéer har behandlats som politiskt giftiga.
Samtidigt har något märkligt hänt.
Nästan varje större fråga som Sverigedemokraterna kritiserades för att lyfta har med tiden blivit en del av den politiska huvudfåran.
När Sverigedemokraterna talade om integrationsproblem kallades partiet främlingsfientligt.
Idag talar Socialdemokraterna om integrationskris.
När Sverigedemokraterna krävde språkkrav kallades förslagen splittrande.
Idag driver Socialdemokraterna språkkrav.
När Sverigedemokraterna ville skärpa kraven för medborgarskap kallades förslagen exkluderande.
Idag driver Socialdemokraterna hårdare medborgarskapskrav.
När Sverigedemokraterna varnade för parallellsamhällen kallades det svartmålning.
Idag använder Socialdemokraterna själva begreppet parallellsamhällen.
När Sverigedemokraterna krävde hårdare kriminalpolitik kallades partiet alarmistiskt.
Idag genomförs visitationszoner, anonyma vittnen, kronvittnen och skärpta straff.
När Sverigedemokraterna försvarade kärnkraften kallades partiet bakåtsträvande.
Idag talar Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och även Socialdemokraterna om behovet av kärnkraft.
När Sverigedemokraterna kritiserade reduktionsplikten och de höga drivmedelspriserna kallades partiet populistiskt.
Idag är reduktionsplikten kraftigt sänkt.
Frågan infinner sig därför med närmast kirurgisk precision.
Om dessa idéer var så förkastliga när Sverigedemokraterna framförde dem, varför blir de plötsligt kloka och ansvarsfulla när Socialdemokraterna, Moderaterna eller andra partier framför samma ståndpunkter?
Problemet är inte att Socialdemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har ändrat sig.
Problemet är att samma partier under åratal ägnade sig åt att moralisera över människor som såg problemen tidigare.
Istället för att bemöta argument attackerade man argumentens avsändare.
Istället för att diskutera verkligheten diskuterade man människors motiv.
Istället för att lyssna på kritiken försökte man stämpla kritikerna.
Det var bekvämare att kalla människor rasister än att diskutera integrationsmisslyckanden.
Det var bekvämare att kalla människor främlingsfientliga än att diskutera parallellsamhällen.
Det var bekvämare att kalla människor alarmister än att diskutera den kriminalitet som senare exploderade framför allas ögon.
Samtidigt finns det ytterligare en aspekt som sällan diskuteras.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna försöker gärna framställa sig som pragmatiska realister idag. Men även dessa partier deltog under många år i isoleringen av Sverigedemokraterna.
Valet 2022 blev den kanske tydligaste illustrationen av detta.
Sverigedemokraterna blev Sveriges näst största parti.
Miljontals svenskar röstade på Sverigedemokraterna.
Ändå fick Sverigedemokraterna inte en enda ministerpost.
Moderaterna fick ministerposter.
Kristdemokraterna fick ministerposter.
Liberalerna fick ministerposter.
Sverigedemokraterna fick inga.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ville ha Sverigedemokraternas mandat. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ville ha Sverigedemokraternas stöd. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ville ha Sverigedemokraternas röster för att kunna bilda regering.
Men Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ville inte ge Sveriges näst största parti en plats runt regeringsbordet.
Det är svårt att tolka det som något annat än att delar av det politiska etablissemanget fortfarande hade svårare att acceptera Sverigedemokraterna än att acceptera de problem Sverigedemokraterna talade om.
Trots detta har Sverigedemokraterna lyckats flytta svensk politik mer än något annat parti under de senaste två decennierna.
Inte genom att dominera medierna.
Inte genom att dominera universiteten.
Inte genom att dominera kulturlivet.
Utan genom att envist fortsätta driva frågor som stora delar av det politiska Sverige först förnekade, sedan bekämpade och slutligen accepterade.
Det är därför jag som homosexuell, akademiker, lärare, litteraturvetare, tidigare anställd inom Kriminalvården och idag verksam inom flyget stödjer Sverigedemokraterna.
Inte därför att Sverigedemokraterna är perfekta.
Inget parti är perfekt.
Utan därför att jag under två decennier sett samma mönster upprepas gång på gång.
Först fördömer Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet en idé.
Därefter ansluter sig Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna till kritiken.
Sverigedemokraterna utmålas som extrema.
Sverigedemokraternas väljare misstänkliggörs.
Sverigedemokraternas företrädare demoniseras.
Sedan går några år.
Problemen växer.
Verkligheten tränger sig på.
Och plötsligt börjar samma partier argumentera för det som tidigare beskrevs som oacceptabelt.
Det är därför den mest intressanta frågan i svensk politik inte längre är varför människor röstar på Sverigedemokraterna.
Den mest intressanta frågan är varför så många partier fortfarande vägrar erkänna hur många gånger Sverigedemokraterna faktiskt har fått rätt.
Hur många gånger måste Sverigedemokraterna få rätt innan någon ber om ursäkt?
//Adon Gerdes
-Pettersson säger att det är inte mycket att säga om Adon Gerdes ord…
***
Stöd bloggen
Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
- Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
- Från andra banker konto 8257-933415168
Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.
Du kan även SWISHA till 0760 858 480
IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
När det gäller invandringen har de andra partierna ändrats sig. Då Sverige inte förmår integrera dem.
Ja, de andra partierna vill helst inte samarbeta med SD. De vill också helst inte, att SD skall sitta i regeringen, även om de nu tvingas att godta det, på grund av SD s storlek.
Men killen verkar inte fundera på varför de andra partierna tänker så.
Helsingborg 2026. Det pågår absolut inget folkutbyte enligt msm och vänstern.
Same same carlifornien new york där amerikaner flyttar därifrån.
Mystiska tider vi lever i.
Det är ju så lätt att ta till den fula beteckningen”Rasister” Och med den genomfalska Median emot sig får SD lov att krittiseras , men aldrig upprättelse hur rätt dom än har!
Och detta har allmänheten upptäckt, därför ökar SD och dom andra minskar.
Vänstern har sin egen verklighetsbeskrivning och det brukar bli fel, sedan blir den verkliga verkligheten alldeles för påtaglig för att det skall hålla i längden.
Sanningen svider för fosterlandsförstörarna.
Bland det bästa jag läst..
Ja! Jösses! Vad mer finns att säga. Mitt i prick👍. Höll på att göra det där hemska tecknet med. Det Nick Alinia gjorde. Men det vågade jag inte.
👌
Jag vågar, för jag skiter i vänsterpatrasket.
😊👌🤙
Det där tecknet betyder inget annat än Perfekt. Tror någon något annat så har de fel
Ja du Adon. Problemet med ditt resonemang är att det är logiskt och intelligent. Politik har aldrig varit det, och kan aldrig förstås så. Det enda vi kan göra är att fortsätta, för enskilda människor är inte så enfaldiga som politiker. Men vänta dig ingen ursäkt för det kommer, per definition, ingen ursäkt. Eftersom en hycklare aldrig själv tjänar på det
Det Adon här beskriver kan ju även föras över på hur media behandlar den som för fram avvikande åsikter. Då tar man chansen att hänga ut och svartmåla den personen helst innan nån debatt hinner äga rum.
Vanligt folk ser verkligheten som den verkligen är.
Andra ser verkligheten som de önskar att den vore
Jag tror att de med lite förstånd kvar egentligen är väldigt avundsjuka på SD.s förutsägelser. Tänk om Reinfeldt lyssnat på Jimmie Åkesson när han varnade för Putins militära upprustning.
Jag har arbetat inom flyget. Redan på 1960-talet var alla välkomna. Allt för kunderna och företaget. Om Adon Gardes står på röstsedlarna blir det ett personkryss.
Mitt i prick. Mycket bra historiebeskrivning 👍👍👍👍👍