Kvartal berättar om en artikel i vänsterblaskan ETC där artisten Robyn är kritisk mot förda invandringspolitik och där hon inte räds för att framföra sina åsikter.

Det är bra att Robyn inte är rädd för att framföra sina åsikter. Det bör rimligtvis ingen vara i ett land som sätter demokratin högt, men det är som bekant lättare att ha rätt åsikter än fel. ”Utvecklingen i Sverige nått en punkt där det inte längre går att vara tyst – särskilt i frågor som rör migration”.

Precis Robyn, det går inte längre att vara tyst. Du ligger dock efter din tid för tystnaden kring Sveriges minst sagt misslyckade migrationspolitik bröts för flera decennier sedan. Jo, jag vet. Du och andra artister har inte riktigt samma ingångsvinkel, men en sak förundrar om du nu inte är rädd för att framföra dina åsikter.

Varför var du tyst när över 300 poliser skadades när hundratals muslimer löpte amok under Korankravallerna?

Varför var du tyst när regimtrogna och regimkritiska eritreaner gick bärsärkagång på Järvafältet?

Varför är du tyst om Palestinarörelsens uppvisning i antisemitism?

Varför har du varit tyst kring den importerade gängbrottsligheten?

Varför har du varit tyst när gamla kvinnor förnedrats, utnyttjats och våldtagits i deras egna hem av invandrade män?

Varför är du tyst kring extremistkopplade moskéer där det uttrycks hat mot västerlänningar, homosexuella och judar?

Varför är du tyst kring det faktum att svenska barn mobbas i skolan för att de är just svenska?

Varför är du tyst kring det faktum att det finns grupper i Sverige som förespråkar sharia-lagar framför våra egna?

Allt ovan är följden av den misslyckade migrationspolitik som lett fram till det vi ser i vårt eget land idag. Robyn må visserligen bo på vänsternästet Södermalm, dock i en lyxvåning värd 37 miljoner, men som likt andra välbetalda artister med åsikter aldrig har och aldrig kommer att bosätta sig i de utsatta områden som svensk migrationspolitik skapat.