INRIKES. Två svenskar – en byggde upp och en rev ned, skrev bloggen för över tio år sedan. Det handlade om att för över fyrahundra år sedan, år 1612, steg Axel Oxenstierna som 28-åring upp på posten som rikskansler i Sverige. Drygt fyrtio år senare hade landet helt formats om och det lilla Sverige förvandlats till en stormakt och det moderna Sverige var fött.

Oxenstierna övertog en medeltida röra, där kungen själv skrev brev till fogdar och andra underhuggare. Han kapade förvaltningen från kungens person och lade den i Stockholm, oavsett var majestätet befann sig och därmed blev Stockholm huvudstad i modern mening.

Oxenstierna renodlade funktioner och ansvar, så att var och en hade ansvar för sin del av styrelsen av riket – och kunde ställas till svars om något gick fel.

Rikskanslern upptäckte att adeln, som på den tiden bestod av c:a 500 män, inte räckte till för att bemanna kollegierna. Adelsynglingarna var för få, för lata och för dumma. Begåvade bondsöner och driftiga drängar fick chansen att utbilda sig och bli statliga tjänstemän.

Då kom han vår tid vår tid ganska nära. Oxenstierna ord om tjänstetillsättningar 1634 borde gälla än idag: Man måste se på vars och ens kapacitet och varken på vänskap eller släktskap. Olof Palme införde andra metoder.

I våras bröt SD-ledaren Jimmie Åkesson ett tabu när han i SVT  öppnade för ministerstyre och föreslog att fler utredningar bör ske direkt under regeringskansliet. – Regeringen borde ha mer kontroll, säger Åkesson.

Det kan behövas när myndigheterna är fulla av aktivister, tillsatta efter partibok och inte efter kompetens.

Juristen Nicklas Skår har gett ut en bok – Vad skulle Axel Oxenstierna ha gjort i dag? Myndighetsstyrning i skuggan av en ny världsordning – som pläderar för ministerstyre.

Att tillskriva Axel Oxenstierna faderskapet till den svenska statsförvaltningen är ingen överdrift. Den grund han lade i början av 1600-talet finns i stora delar kvar. Men dagens förvaltningsmodell är motsatsen till Oxenstiernas vision.

Många har det senaste seklet menat att byråkratin blivit ett eget maktcentrum som driver egna intressen. I Sverige diskuterades Folkhälsomyndighetens roll under Covid-pandemin och i USA har myndigheterna ifrågasatts starkt under president Trumps andra ämbetsperiod. Fungerar vår förvaltningsmodell i en tid av stora förändringar?

I boken är slutsatsen att Axel Oxenstierna, om han levt idag, sannolikt hade utformat systemet på ett annat sätt. Sverige måste kunna hantera ett från 1600-talet mycket annorlunda samhälle, möta en ny världsordning med omfattande klimat- och geopolitiska utmaningar men också försvara en bräcklig demokrati.

Nicklas Skår har arbetat i över 30 år med samhällsfrågor, lagstiftning och myndigheters effektivitet. Boken är hans personliga reflektioner över arvet efter Oxenstierna. Hur det påverkats av samhällets förändringar och mediernas utveckling samt vilka utmaningar det medför för såväl politiken som för myndigheterna.

-Pettersson säger att allt för ofta hamnar politiska frågor i långbänk hos tjänstemän och domstolar och blir till juridik med domar som går att överklaga i nästan oändlighet. Generaldirektörer och andra höga befattningshavare har dessutom lagt sig till med ovanan att skriva debattartiklar för att föra fram rent politiska krav som inte stämmer med regeringens och riksdagens politik. Då blir inget gjort.

Det är dags för pendeln att gå tillbaka…

***

• Pettersson på Facebook
• Petterssons på X

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

• Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
• Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.

Du kan även  SWISHA till 0760 858 480

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168