JOURNALISTIK. Svensk utrikesjournalistik brukade sträva efter att fastställa vad som verkligen hänt. Numera publiceras nästan dagligen grova skevheter, alltid med värst snedvridning i de statliga etermedierna. Christian Palme, tidigare korrespondent för DN, frågar sig vad som hände på Tankesmedjan Timbro.

”Skotten i Sarajevo”, morden på den österrikiske tronföljaren Franz Ferdinand och hans hustru Sophie söndagen den 28 juni 1914, rapporterades till exempel på hela förstasidan i DN redan följande dag. Texten var tydligt sammanklippt av rapporter från flera nyhetsbyråer, men var i stora drag helt korrekt och med endast mindre detaljfel. Den innehöll uppgiften om det första bombattentatet mot Franz Ferdinand på förmiddagen, att den förste förövaren var en serbisk typograf vid namn Cabrinović, att det andra attentatet inträffade vid middagstid och på hörnet till Franz-Joseph-Straße i Sarajevos centrum, samt att den andre terroristen var en ung serbisk student med namnet Princip.

Allt detta och många andra i stora drag riktiga detaljer hade alltså på mindre än 18 timmar nått från den österrikisk-ungerska provinsstaden Sarajevo på Balkan till den avlägsna svenska huvudstaden, översatts till svenska och redigerats till en lång, men neutralt hållen nyhetstext. Denna text hade satts upp till blyrader i slamrande Linotypemaskiner och ombrutits för hand till en tidningssida med rubriker, mellanrubriker, klicherade bilder och kompletterande texter, tryckts i tiotusentals exemplar och följande morgon delats ut i brevlådorna till prenumeranter över hela Stockholm. 

Radio fanns ännu inte, men troligen hade nyheten om morden i Sarajevo även hängts upp i skyltfönstret till DN:s depeschbyrå vid Stureplan redan under kvällen den 28 juni. Detta var den enda källa till snabba nyheter som dåtidens nyhetsjunkies hade tillgång till, och vid stora in- och utrikespolitiska händelseförlopp var det ofta trängsel framför dagstidningarnas depeschbyråer för att följa med i nyhetsflödet. Ungefär som i dagens sociala medier utbröt ofta spontana och ilskna diskussioner bland läsarna framför skyltfönstret, särskilt om inrikespolitik. 

Snabbspolning till 2025. På drygt 30 år har nyhetskonsumentens tillgång till nyhetskällor för utrikeshändelser radikalt förändrats. Ett par knapptryck bort på internet finns en ocean av snabba nyhetskällor i nätpublikationer och sociala medier. För att följa vad som händer i världen är jag nu befriad från att använda svenska medier och kan gå till ledande internationell dagspress eller etermedier, som alltid är säkrare, snabbare och mer kompetenta. 

Under valkampanjen i USA hösten 2024 tittade jag till exempel dagligen på gårdagskvällens nyhetssändning från PBS Newshour. Sändningen är bara ett par timmar gammal när jag på morgonen europeisk tid öppnar programmet på Youtube, men den ger en oöverträffad sammanfattning av föregående dags inrikespolitiska nyhetsläge i USA som slår allt vad svenska medier kan prestera. 

Översättningsfunktionen i min webbläsare gör att jag inte är begränsad till medier på världsspråken, utan kan gå till lokala medier i alla språkområden. Vid lokala kriser söker jag upp områdets kvalitetsmedier och får en betydligt säkrare bild än i svenska medier. När exempelvis Turkiet 2020 och Belarus 2021 försökte använda flyktingar från Mellanöstern för att destabilisera sina respektive grannländer Grekland och Polen var det en självklarhet att söka upp seriösa grekiska respektive polska printmedier för att få en snabb och tydlig bild av händelseförloppet. De statliga etermedierna SVT och SR försökte konsekvent framställa de två flyktingkriserna som en legitim flyktingström och undvek att beskriva dem som politisk manipulation av Turkiet respektive Belarus. 

Nyhetsutvecklingen kring Finlands Natoansökan och relationer till Ryssland 2022–23 följde jag helt via finländska medier. Ett par snabba jämförelser med vad svenska medier presterade i ämnet visade varje gång närmast hisnande kvalitetsskillnader. 

För att förstå terrorattentaten i Nice 2016 och 2020 var det likaledes nödvändigt att gå direkt till franska medier, dels rikstidningar, dels lokalpress i Nice. Även här visade en snabbkontroll att de statliga svenska etermedierna grovt svek nyhetskonsumenternas anspråk på korrekt nyhetsförmedling. Attentatet med den skenande lastbilen på Promenade des Anglais 2016 nedvärderades i den statliga radion till att vara ”terrorliknande” och attentatsmannen kallades för en ”fransk man”, trots att franska medier omedelbart klargjorde att han var tunisier och att händelsen av polisen klassades som terrorattentat. Samma gällde vid terrorattacken 2020, där terrorkaraktären och relationen till islamism konsekvent tonades ned. 

Upploppen i Storbritannien i början av augusti 2024 var på samma sätt ett närmast enastående haveri av svenska medier, anförda av de statliga etermedierna. De brittiska missnöjesreaktionerna beskrevs som rena högerextrema upplopp, utan att ge sammanhang om det växande och politiskt breda missnöjet med en hårt kritiserad migrationspolitik. Ingenting redovisades om hur invandrare eller medborgare med utländsk bakgrund jagade etniska brittiska medborgare med klubbor och machetes.

Just nu pågår en diskussion om svenska mediers rapportering från Israels försvarskrig i Gaza mot den islamofascistiska Hamasrörelsen. Jag använder självklart inte svenska medier och särskilt inte svenska etermedier för att följa kriget, men går någon gång varje vecka in och tittar på vad svenska läsare och lyssnare får veta om kriget. 

Resultatet är förfärande. Man redovisar reservationslöst Hamas påståenden om dödsoffer och skadade, utan försök till källkritik. Information från israeliska källor redovisas däremot med tendentiöst ordval som är ägnat att ifrågasätta trovärdigheten. Uppenbart förfalskade propagandafotografier publiceras utan reservationer. Den statliga radion använder till och med en lokalanställd reporter i Gaza som i sin rapportering är grovt tendentiös till förmån för den palestinska sidan. Rapporteringen i de statliga etermedierna är så entydigt partisk att den tveklöst utgör brott mot mediekoncernens avtal med staten.

Exemplen skulle kunna mångfaldigas och en snabbkontroll visar nästan varje dag grov skevhet i svenska mediers utrikesrapportering, alltid med värst snedvridning i de statliga etermedierna. 

Christian Palme, kraftigt förkortat.

Läs hela artikeln på Timbro…

-Pettersson ser att Christian Palme är född 1952 och tycker det är synd att han inte protesterade mer när han var aktiv journalist…

***

• Pettersson på Facebook
• Petterssons på X

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

• Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
• Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168