10 thoughts on “Favorit i repris”

  3. Redan några år efter att Olof Palme intog Socialdemokraternas partiledarskap, inledde han en process för att göra Sverige mångkulturellt. Mångkulturen blev en statlig doktrin som inte fick ifrågasättas där public service blev ett propagandaorgan för mångkultur. Sedan dess har i stort sett alla medier gått mångkulturens ärenden och lagt sig vinn om att bekämpa alla som ifrågasatt nyttan med att överge det som var bra med Sverige, det förut så trygga land som Sverige utvecklats till genom hårt arbete under generationer.
    https://kulturbilder.wordpress.com/2020/06/08/tage-erlanders-s-kungsord/

    57
    20
    Svar

    • När arbetskraftsinvandrarna lämnade Sverige beslutade Partiet 1975 att Sverige skulle satsa på asylsökande för att fylla på röstboskapen (arbetskraftsinvandrarna röstade rött).

      16
      3
      Svar

    • Olof Palme var inte den starke ledare som många vill göra honom till. Han var onekligen en bättre debattör än Erlander men där slutar styrkan. Sanningen, som jag uppfattar den efter att ha läst berättelser från verkställande utskottet, är att han var svag och kunde inte stå emot de radikala ultrafeministiska yngre kvinnorna som hade passat bättre i VPK. Lo tvingade honom att upphöra med arbetskraftsinvandring och han verkar personligen varit emot asylmottagning. I alla fall när det gällde de vietnamesiska båtflyktingarna.

      Regeringens proposition 26 av 1975 (Regeringens proposition om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m.) har visserligen hans namnteckning men ingen proposition lämnas in till riksdagen utan regeringschefens underskrift. Anna-Greta Leijon försökte slingra sig fri från ansvaret i ett TV-program på SVT (!) några år innan hennes hädanfärd.

      Nej, Palme var käft och bakben som man brukar säga, oförmågan att leda landet på ett för landet positivt vis.

      13
      2
      Svar

      • Argus skriver att ”Palme var käft och bakben, med oförmåga att leda landet på ett för landet positivt vis”

        Ledare i DN av Erik Helmerson: ”Olof Palmes moraliska kompass pekade helt fel.”
        ”Anders Lindberg och Aftonbladet kan tala om moraliska kompasser, men den socialdemokratiska utrikespolitiken under Olof Palmes tid präglades av oförmåga att se skillnaden mellan demokrati och diktatur.
        Annat vi minns från mäster Olofs tid är Sveriges skamliga tystnad om Sovjetunionens förtryck av Baltikum – som ”inte var ockuperat”, enligt Palmes vapendragare Sten Andersson. Vi kan också diskret påminna om Palmes fäbless för diktatorer som Fidel Castro, liksom hans tendens att i fredens namn hamna i samma åsiktskorg som Moskva till exempel om kärnvapenfria zoner och Natorobotar.
        Nog hade S en kompass alltid. Problemet var att den ofta var trasig, och hade förtvivlat svårt att peka västerut, dit Sverige borde orientera sig.”
        (ur låst ledare i DN)
        https://www.dn.se/ledare/erik-helmerson-olof-palmes-moraliska-kompass-pekade-helt-fel/

        9
        2

  4. På den gamla goda tiden när sossarna var ett vettigt och bra parti som brydde sig om arbetare och vanligt folk. Numera är ju bara skylten kvar.

    39
    Svar

  5. (S) har glömt/förträngt sin historia.

    Om (S) vill göra något positivt i dag kan man alltid ta strid mot fascism och islamism men det kommer nog inte att ske.

    Eller uppmärksamma kidnappningen av ukrainska barn.

    Myndigheter uppskattar att minst 200.000 barn förts bort sedan Rysslands fullskaliga invasion 2022.
    Åtta typer av anläggningar har identifierats. Äldre barn har fått militärträning, skriver NBC News.

    Vladimir Putin och Maria Lvova-Belova är efterlysta av ICC för kidnappning av Ukrainska barn.

    43
    5
    Svar

  6. Ulla ”Läppalätt” Lindström var en sann socialdemokrat av den gamla skolan. Något som dagens sossar borde ta lärdom av. Exempelvis är islam inte så bra för Sverige, Tant Brun.

    54
    2
    Svar

Kommentera

Turn on JavaScript to leave a comment.