4 thoughts on “Måndagsmelodin

  1. Evert Taube var en BERÄTTARE i klass med Vilhelm Moberg (som även han framförde en del av sina texter till musik, munspel).
    En berättare berättar UTÅT, dvs till en publik. En berättare vill sin publik något.
    Nuförtiden är sångare INTROVERTA. De mumlar för sig själva, men sedan när de ”sjungit” klart förvandlas de till influensers som ska tala om för alla och envar vad som ska tyckas. Det vore bättre om de gjorde tvärtom: mumlade sin åsikter och SJÖNG till sin publik.

  2. Ja, nog var i alla fall musiken bättre förr. Den överlevde av egen kraft. Evert behövde inga bögiga trikåer, inga blinkande lampor, inga rökbomber eller pyroteknik. Hans enda attribut brukade vara en hatt/basker och en halsduk som ha effektfullt svingade. Och hans storhet lever i allra högsta grad ännu.

    Sen några gnälliga pekpinnar :
    Lugn musik som man slipper få tinnitus av, brukar benämnas som ”Ballader”. Fel, fel ! Visserligen brukar ballader bestå av lugnare toner, men musiken är av underordnad betydelse. En ballad kännetecknas av att TEXTEN är av berättande art. Ett händelseförlopp.

    Nästan all musik nuförtiden brukar benämnas med ordet ”Låt”. Fel, fel ! En låt är endast en musikform som brukades när korna skulle kallas hem till mjölkning. Utfördes med ett trallande och tjoande läte. Som en jojk ungefär.

    Så var det slutgnällt för nu…

  3. Hans förmåga att sätta fantasin i rörelse är fantastisk. Man liksom sveps med och får bilder i huvudet av svunna tider. Taube – en bohem i ordets bemärkelse – kunde konsten att få sina beundrare i rätt stämning. En stor konstnär!

KommenteraAvbryt svar