Den ilskna kritiken mot klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari – kanske starkast symboliserad av Alex Schulman – efter hennes medverkan i SVT:s ”30 minuter”, säger tyvärr en hel del om svensk klimatpolitisk debatt. Det har varit alldeles för mycket fokus på att ge sken av att man gör något, på att visa upp ångest och panik, och föreslå så drastiska åtgärder som möjligt.
Jag uppskattar verkligen vad Jesper producerar veckovis, dock i frågan om CO2 så har han, tyvärr visat sin okunskap om betydelsen av den samma. Utan CO2 inget liv!
Är Alex expert på annat än att låta käften gå? Får mig att tänka på Hasse Alfredssons ”åsiktsexperten Evald Lindeman”.
Vilken tur att min ångest minskat pga sänkta drivmedels priser nu kan jag köra min bil lite oftare och längre
IPCC WG1 tror inte på någon klimatkris eller några tipping points. Men media och det politiska etablissemanget föredrar att ignorera detta. Klimatkrisen är en politisk skapelse. Att ha en klimat minister som skall rädda ett klimat från vadå. Romina Pourmokhtari har ett meningslöst uppdrag då mänskligheten inte rår på att ändra klimatet. En minister som inte begriper detta skall avgå och departementet kan läggas ned.
Märkligt(?) att man retar sig på andra människor, eller? Men, så dyker Alex Schulman upp och alla tvivel försvinner. Han är den dumdrygaste, falska, ljugande typ vi har just nu. En skitstövel i ordets sämsta betydelse.
Alltid lika intressant att lyssna till Jespers kloka ord. Han konkretiserar det dagsaktuella läget på ett sansat sätt. Heder! Och Pettersson – bra att Du lägger in hans veckokrönika i Dina inlägg!
Jag har inte mycket till övers för människor som har koppling till Mellanöstern.