För de flesta västerländska män är det givet att kvinnor ska ha samma förutsättningar som män, att kvinnor ska behandlas likvärdigt med män och att kvinnor ska ges samma möjligheter som män. Kvinnor i Sverige har länge kämpat hårt för att nå hit, men nu verkar kampen föra en allt mer tillbakadragen tillvaro.

Först en historisk tillbakablick. På Populärhistoria.se kan vi läsa hur man först en bit in på 1900-talet jämställde könen enligt lag. Kvinnorna gjorde intåg i skolorna, på arbetsmarknaden och i rollen som chefer på större företag. Kvinnor gavs rätten att rösta och 1921 vann svenska kvinnor sina fullständiga rättigheter. På Jämställdhetsmyndighetens webbsida kan man ta del av viktiga årtal i kampen för kvinnors lika rätt.

Att kunna bada tillsammans är också det en bit av kvinnans frigörelse. Fram till 1890 var det nämligen omöjligt för kvinnor att bada tillsammans med män. Då spreds nyheten i Sverige och Europa att man i skånska Mölle tillät gemensamt bad. I huvudstaden var Hässelby strand först ut med gemensamma bad för kvinnor och män. Detta skedde 1913.

Resten är historia. I min ungdom lärde föräldrarna oss att simma på badplatser där män, kvinnor, pojkar och flickor trängdes och hade trevligt. Om inte föräldrarna hade tid, så fanns simskolor där pojkar och flickor lärde sig simma under lika förutsättningar. Visst, vi grabbar hade en förkärlek till att borra små hål i omklädningsrummets skiljevägg för att spana in tjejerna, men värre än så var det inte. På det glada 70-talet kastade både kvinnor och unga flickor bikiniöverdelen, utan att badstränderna fylldes av kåta män och pojkar som trakasserade dem.

Kort sagt, män och kvinnor har i hundra år kunnat bada och lära sig simma tillsammans utan att det skapat problem. Det är andra tider nu.

För en dryg vecka sedan kunde vi läsa om Husbybadet som tänker införa könsseparerade bad under ordinarie öppettider. I Aftonbladets artikel kan vi utläsa hur detta sker för att blidka muslimer och för att muslimska kvinnor ska kunna lära sig simma. ”Min fru är religiös och vill simma”, säger en av männen och fortsätter med att han känner sig distraherad av vackra kvinnor i baddräkt. Dessa ord borde få varje sann feminist att fara i taket, men icke. Lek med tanken att Kalle från Hjo uttryckt sig så i media efter att ortens badhus infört separata badtider förr män. Jag lovar att detta hade debatterats ända upp i riksdagen.

Än mer påtagligt blir det när man vänder tillbaks till 2016 och en artikel i Aftonbladet som redan då tog upp könsseparerade badtider.

Maria vill inte visa sig i baddräkt för andra än sin egen man. Jag känner mig otrygg bland män säger Nasrin. Basmala badar endast i burkini. Leila berättar om konservativa muslimska män som ogillar att kvinnor ens befinner sig i badhus.

Man nämner könsseparerade fritidsgårdar och skolor. Som ni förstår handlar det mesta om islam och muslimers krav att få igenom sina önskemål. I Aftonbladets artikel nämns de sexuella trakasserierna som 2016 fick Eriksdalsbadet att vidta åtgärder. De som stod för dessa var ensamkommande från närliggande HVB-hem. Just 2016 var ett år när mängder med rapporter kom in från hela landet, rörande sexuella trakasserier i badhus och påfallande ofta stod nyanlända män och ensamkommande ungdomar för dessa.

Könsseparerade fritidsgårdar har öppnat. Som i Hjulsta 2016 och följande ord avslöjar en del: ”social kontroll av flickor brer ut sig alltmer i området”. Könsuppdelad undervisning i skolor har vi redan tagit del av. Som i Strömsund 2012, där muslimska män krävde att man skilde manliga elever från kvinnliga med en skärm. I muslimska friskolor är det en vanlig företeelse.

”Vi ska inte tillbaks till medeltiden” säger en kvinna i Aftonbladets artikel från 4/2 men tillägger att det finns heltäckande kläder att tillgå för muslimska kvinnor som vill simma bland andra.

Lever man sitt liv och följer direktiven efter en bok från 600-talet, får man inte bara medeltiden, utan en tid innan vikingarna levde i Sverige. Detta verkar feministerna ta lätt på, så frågan borde ställas. Har den svenska kvinnans mångåriga kamp för jämställdhet varit förgäves?