Motgångarnas man.
Författaren Jan Fridegård (1897-1968) levde ett färgrikt liv. Två år i det militära, åtta månader i fängelse. Ett flertal anställningar, som i regel blev kortvariga eftersom han inte kom överens med sina förmän. Arbetslöshet och bostadslöshet. Långa tider av sjukdom. Bondesamhällets obarmhärtiga förakt för den avvikande individen.
Men ju mer stryk Fridegård fick, desto högre reste han sig själsligen.
Nedan Fridegårds första förlagsutgivna rader, inledningen av diktsamlingen Den Svarta Lutan (1931). En smula omoget kanske, men som förläggaren skrev senare: ”Han måste få komma ut, han hade mer att säga, väsentligare och viktigare ting.”
Rune Holmström
Skuggorna lågo djupa runt om min stig,
jag trängdes bland folk men ingen gav akt just
på mig.
Och därför greps jag av lust att visa mitt ljus
ett tag,
att kliva upp på en sten och ropa: Bröder, si,
det är jag.
Jag ville samla mig i en ton, en sång
färgrik och väsensdjup och hög som en solned
-gång
sedd från en naken kulle som ingen bestigit förut,
och dallra där i den klara luften tills tid och
rum tog slut.
Över buskskogen månen steg gul och rund,
betraktade slött vår jord, beskälld av en ensam
hund.
Då hörde jag mångstämmigt brus från tidens
eviga älv
och tyckte mig höra däri en stilla ton från mig
själv.
Därför jag vandrar och vet inte mera vart
och sjunger än rött, än vitt fast lutan är sorgset
svart.
Jag vandrar och hoppas att finna en sällsam ton
en dag,
en ton som kommer min själ att ropa: Detta,
blott detta är jag!
Jan Fridegård
Minns hur jag slukade Fridegårds böcker i ungdomen. Han berörde verkligen.
https://bulletin.nu/gustavsson-putinlognerna-om-natos-expansion
Vad säger de “svenska” Quislingarna? Ingen lögn verkar vara för lögnaktig för dem eller förstår de inte bättre?
sala
Kunde jag be dig att inte använda kommentarsfältet som en allmän anslagstavla. Inget illa ment, men du har gjort det till en vana att skriva om allt mellan himmel och jord som kommentarer till inläggen. Saker som inte har något att göra med ämnet.
Rune, ledsen att jag irriterat dig. Skall inte skicka någon kommentar via dina “DAGENS” i fortsättningen.
F ö r s ö k att visa lite respekt.
Kan du det? Manisk?
Dixon
Jag skrev åt sala “Kunde jag be dig…” och “Inget illa ment”. Hur respektfullt ska man uttrycka sig för att behaga dig, Dixon?
I en normal diskussion håller man sig till ämnet och förvirrar inte tråden genom att plötsligt börja tala om något helt annat.
Dixon, om du menar Rune H. Så förstår jag dig inte.
Om du tycker respekt är viktigt så finns det ibland kommentarer på bloggen som är respektlösa.
Och “manlsk” det är ovärdigt och respektlöst.
Rune!
Det var en kommentar ang sala:s visitkort – som lade sig på fel ställe.
HUR kunde du tro att det var adresserat till dig..?!! ..
Lätt kränkta divor eller endast socio kulturellt efterblivna?
https://www.dn.se/sport/talanger-missnojda-med-ombokat-flyg-lamnade-landslaget/
Jag tror landslaget klarar sig bättre utan dessa.
Ja, intressant. Det beskrivna föraktet finns delvis kvar, tror jag.
Alla ska vara “normala”.