KORRUPTION. Regeringen har lyckats med sin förhalande och fintande strategi i frågan om tjänstemanna­ansvaret. Vad tänker oppositionen göra åt saken, frågar Christian Ekström och Josefin Utas på SvD.

En enig riksdag beslutade 2018 att det tidigare nedmonterade så kallade tjänste­manna­ansvaret skulle stärkas igen. Två år senare begravde regeringen frågan om tjänste­manna­ansvaret som en delfråga i en utredning som handlade om en lång rad andra frågor. Nu har slut­betänkandet presenterats och resultatet besannar de farhågor som vi och många andra har haft. Ingen förändring föreslås.

En fungerande offentlig förvaltning och effektiv användning av skatte­betalarnas pengar förutsätter att ansvar kan utkrävas på ett fullgott sätt när tjänste­män har gjort fel. Verktygen som i dag finns att tillgå för att utkräva ansvar av offentligt anställda tjänste­män är otillräckliga och bristfälliga, inte minst i fråga om transparens och effektivitet. Ansvars­utkrävandet sker ofta inom myndigheternas egna väggar och kommer inte till allmänhetens kännedom. Det ansvars­utkrävande som sker genom domstols­processer om exempelvis tjänstefel är ytterst sällsynta.

Att tjänstemanna­ansvaret behöver skärpas är något som en enig riksdag har ställt sig bakom, åtminstone i ord. År 2018 krävde riksdagen av regeringen att det skulle göras en översyn av lagstiftningen om tjänstefel med inriktningen att det straffbara området ska utvidgas. Men när ord sedan skulle omsättas i handling blev regeringens ovilja och oppositionens oförmåga tydlig.

Efter år av väntan, den 14 maj år 2020, presenterade regeringen slutligen direktiven till en utredning som i huvudsak handlade om andra frågor än tjänste­manna­ansvaret. Enligt direktiven skulle utredaren ”överväga och ta ställning till om det straff­rättsliga ansvaret för tjänstefel bör utvidgas”. Regeringen bortsåg från riksdagens krav på att lagstiftningen om tjänstefel skulle utvidgas och instruerade i stället utredaren att överväga om det straff­rättsliga ansvaret bör utvidgas. Man skulle kunna tro att oppositionen i detta skede skulle skrika högt. I stället har riksdagen lugnt och snällt tigit.

När utredaren överlämnade sitt betänkande till justitie­ministern den 2 februari stod det klart att inga förändringar av det straff­rättsliga ansvaret för tjänste­män föreslogs. Tvärtom framhölls att det vore negativt om man gjorde några ändringar. I betänkandet applåderas samtidigt den svenska offentliga förvaltningen för hur väl den fungerar och som stöd för denna bedömning hänvisar den särskilda utredaren till regeringen. Detta är en av många anmärknings­värda saker i utredningen.

Den socialdemokratiska oviljan att offentliga tjänste­män ska kunna hållas ansvariga är tydlig. Den som har följt hur Regerings­kansliet hanterat corona­kommissionens begäran om att få ta del av handlingar för att kunna utvärdera regeringen och myndigheternas agerande kanske inte är så förvånad. Det är uppenbart att regeringen ogärna låter sig eller andra delar av det offentliga granskas eller bära ansvar för de beslut som fattas, så till den grad att man är beredd att bortse från ett beslut från en enig riksdag.

Så här kan det faktiskt inte få fortsätta. Nu är det tid för ansvar. Riksdagen måste kräva handling av regeringen. Om regeringens stöd­partier står ut med att bli rundade av regeringen så borde åtminstone inte oppositionen göra det.

Att stärka tjänstemanna­ansvaret måste vara prioriterat. Detta handlar inte om att sätta dit tjänstemän som gör sitt jobb, utan om att det måste finnas system som gör det möjligt att motverka och komma till rätta med fel som sker på inom den offentliga förvaltningen. Korruption, försummelser och slarv måste kunna motverkas, liksom tjänstemän som följer sin egen agenda i stället för demokratiskt fattade beslut. Och minst lika viktigt, och ännu mera aktuellt mot bakgrund av skeendena runt corona­kommissionen, att ge tjänstemän en möjlighet att säga nej till politiska beslut och instruktioner som strider mot lagen. Ett återinfört tjänste­manna­ansvar skulle göra det väsentligt svårare att genom politiska påtryckningar undanhålla viktiga handlingar från granskning, då en enskild tjänste­man i så fall skulle kunna hållas ansvarig.

Riksdagen bör omedelbart kräva att en ny utredning – med ett specifikt uppdrag om att utvidga det straffbara området för tjänstefel – tillsätts. Vi kan inte ha en regering som uppenbart obstruerar mot riksdagens beslut, särskilt inte om det uppenbara skälet är att skydda sitt eget skinn.

Christian Ekström
vd Skatte­betalarna
Josefin Utas
Slöseriombuds­mannen

-Pettersson säger att Sveriges Grundlagar är speciella lagar som innehåller reglerna för hur Sverige ska styras. Grundlagarna ska skydda vår demokrati och är därför svårare att ändra än andra lagar.

Regeringsformen är en av våra fyra grundlagar: Regeringsformen beskriver hur landet ska styras, vilka demokratiska rättigheter medborgarna har och hur den offentliga makten ska fördelas. Regeringsformen är den den grundlag som utgör grunden för vår demokrati.

Där står att ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare”.

Regeringen ska genomföra det riksdagen beslutar. I Sverige har vi en regering som struntar i Riksdagens beslut och slipper undan med det…

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

• Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
• Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168