Firande utan svirande

GOTT OCH BLANDAT. Leif König, ibland kallad Kiwi, är en gammal bekant till Pettersson. Vi har vuxit upp på samma gator och gjort ett och annat tillsammans i våra tidigare liv. Leif är författare, journalist och skribent samt omtyckt för sina kåserier i diverse tidningar.

Leif Kiwi König

Nu har ”Kiwi”publicerat ännu ett kåseri på König Online…

Det händer sig en nyårsafton att jag väljer ensamheten.

Detta i förtröstan om att det går att fira utan att svira.

Förmodligen befinner jag mig i en slags existentiell kris.

Jag tänder rökelse i min vid den tiden skavda ungkarlslya.

Tanken är att mitt liv ska få en större och djupare mening.

Det är i den stunden en tant i trappuppgången ringer på dörren och undrar över röklukten och om jag glömt en kastrull på spisplattan.

Det finns antagligen en mening i det också.

Jag avbryter mitt försök till andlig utveckling och börjar istället förbereda nyårssupén. Det innebär att jag letar fram stekpannan och plockar ut ett paket Felix krögarpytt ur frysfacket.

Det är där någonstans mina kockkunskaper stannar. Det enda recept jag tidigare testat är en salva mot akne.

Det är i och för sig inte bättre idag än igår.

Jo, aknen har försvunnit, men vad som står i en kokbok är för mig fortfarande svårare att förstå än bilens instruktionsbok.

Låt vara att jag vid flera tillfällen fyllt på spolarvätska i rätt behållare och bara en gång i motorns oljetråg. Annars går bilen bra.

Grannen vägg i vägg verkar inte heller pigg på strut på huvudet, tuta i trumpet, blåsa ut pappersorm och avfyra raketer utan mål och mening.

Han spelar nyårsaftonskvällen lång Leonard Cohen och ”Suzanne”, om igen, om igen, om igen . . .

Det är ingen direkt upptempolåt. Sången är så monoton och släpig att man undrar om det verkligen är stereo och rätt varvtal på skivan.

Jag bankar i väggen för att få tyst på Cohen. Svaret låter inte vänta på sig: ”Suzanne takes you down to her place near the river . . .”.

Nåja, vi har alla våra svartsynta perioder. Det brukar ge med sig framåt vårens ystra kosläpp.

Det blir för övrigt inte ett dugg bättre vid tolvslaget i TV. Det skaver något förskräckligt i öronen av Abba och deras ”Happy New Year”.

Varför inte införa en käckare nyårstradition. Mitt eget förslag är Thore Skogman och klämmiga låten ”Rött hår och glest mellan tänderna”.

Den har visserligen inget med nyår att göra men ibland måste man våga gå utanför boxen.

Ni kommer väl ihåg Thore af Hallstahammar? Han klämde i med sådan schvung i sina hitlåtar att när han var framme vid refrängen hade medmusikanterna bara hunnit till första versen.

Halvslumrande framför TV:n en bit in på det nya året varsnar jag en förändring inifrån grannlägenheten. Må vara en ytterst marginell förändring.

Nu hörs Leonard Cohen istället pratsjunga ”So long, Marianne”. Hur jag vet att det är just den låten? Det är bara att lyssna på texten. Det tvingas jag göra en bra bit in på morronkulan.

Det är närapå att jag sover över nyårsdagens  backhoppning från Garmisch- Partenkirchen.

Backhoppningen är en klassiker i SVT. Liksom tidigare nöjesunderhållningen ”Bialitt”. Utan några jämförelser i övrigt.

Jag kan emellertid lägga till att ”Bialitt” är en programserie jag aldrig glömmer. Tyvärr, måste man väl säga.

Backhoppning är en sport för hjältemodiga. Eller för den som har bråttom till den egna graven.

Bäst show svarar startfältets medelmåttor för. Där är det alltid lika ovisst vilken kroppsdel hopparen kommer att landa på.

Här finns skäl att nämna ”Eddie the Eagle”. Den brittiska antiatleten vars stil och längder i hoppbackarna var obetalbara på 1980-talet. För att inte säga för korta för att vara mätbara.

”Eddie the Eagle” måste vara ett av idrottsvärldens genom tiderna mest missvisande binamn. Detta vid sidan av bolljonglören Edson Arantes do Nascimento. Hur i jösse namn kunde det bli till artistnamnet Pelé!

Det är lika egendomligt som att titulera Morgan Johansson justitieminister.

Den engelske ”Örnen” flaxar som en kråka, den lilla stund han befinner sig i luften, innan han dimper ned på vingliga ben strax nedanför stupkanten.

Han möts av smattrande  applåder. Eller om publiken bara slår åkarbrasor. Det kan vara kallt in i märgen i tyska alperna. Särskilt utan termos med varm Glühwein.

Läs vidare på König Online…där finns tidigare och kommande kåserier också….

Matti Nykänen vs Eddie The Eagle Edwards 1988

Matti Nykänen söp ihjäl sig, medan Eddie The Eagle lever än idag…

Kommentera