av Richard Kemp 

• Samma negativa policy [av pressen och många påstådda människorättsgrupper] gäller för andra stora förmåner som Israel har bidragit med i världen, inklusive vetenskaplig innovation, medicinsk teknologi och livräddande underrättelsetjänster. Det går emot redaktionella agendor att rapportera om den judiska staten på ett positivt sätt såvida de inte på något sätt kan vända en bra story till något dåligt.

• Under Osloprocessen mellan Israel och palestinierna på 1990-talet, vilken gav upphov till Palestinska myndigheten, är denne själv ansvarig för sin sjukvård, inklusive vaccinationer. Nästan 150 FN-medlemmar erkänner “Palestina” som en stat, och ändå kan inte dessa medier och människorättsorgan, som uppvisar en beklaglig och förutsägbar partiskhet, förmå sig själva att låta myndigheten sköta sig själv.
• Israel har, i motsats till anklagelserna om att föra en rasistisk eller “apartheid”-politik, vaccinerat sina arabiska medborgare sedan programmet började. Med tanke på en viss motvillighet att vaccineras inom denna samhällsgrupp har den israeliska regeringen, i anslutning till lokala ledare av arabiska samhällen, gjort gemensamma försök för att uppmuntra dem, inklusive ett besök av premiärminister Netanyahu till två arabiska orter under de senaste dagarna i detta syfte.
• Samma approach kan ses för Abrahamavtalen från 2020, historiska prestationer i en hittills svåruppnådd fred mellan Israel och araberna. Dessa har ofta mottagits med okänslig cynism i media och bland erfarna fredsprocessorer vars egna recept upprepade gånger har misslyckats.
• [Den israeliska premiärministern Benjamin] Netanyahu är den drivande kraften bakom Abrahamavtalen, som har sitt ursprung i hans tal inför ett gemensamt kongressmöte år 2015, när han tog ställning mot Irans kärnvapenambitioner. Arabledare tog fasta på Netanyahus ensamma ståndpunkt och började inse att de hade ett gemensamt mål med Israel som kunde leda till en ljusare framtid för dem än en onödigt fientlig sådan.

Fördomar mot den judiska staten är så intensiva i västerländsk media att berömvärda handlingar som det garanterat blivit rubriker av om det hade handlat om vilket annat land som helst ofta ignoreras, förminskas eller svärtas ner när det gäller Israel. När det sker en katastrof någonstans i världen, till exempel, är Israel ofta först, eller bland de första, med att erbjuda hjälp och skicka dit räddningsarbetare. Det senaste exemplet kommer från förra månaden när Israels försvarmakt skickade ut ett team till Honduras efter förstörelsen av klass 4-orkanerna Eta och Iota, som gjorde tusentals människor hemlösa.

Under de senaste 15 åren har IDF (Israels försvarsmakt) skickat ut hjälpinsatser till Albanien, Brasilien, Mexiko, Nepal, Filippinerna, Ghana, Bulgarien, Turkiet, Japan, Colombia, Haiti, Kenya, USA, Sri Lanka och Egypten – och många andra länder under åren innan dess.

Läs vidare