INVANDRING. Den som har fått ett definitivt avslag på sin asylansökan ska få vänta tio år innan han eller hon kan lämna in en ny, jämfört med dagens fyra år. Det är ett förslag som den migrationspolitiska kommittén överväger, enligt uppgifter till Sveriges Radio Ekot. 

I dag är tidsgränsen satt till fyra år. 

Sverigedemokraterna vill att det bara ska gå att söka asyl en gång. Socialdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna vill ha tio års gräns. Kristdemokraterna är beredda att diskutera frågan. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är kritiska och vill ha kvar nuvarande regler, även centerpartiet är kritiska till en ändring.

Den migrationspolitiska kommittén har också en rad andra frågor på sitt bord. Det handlar till exempel om Sverige ska införa ett volymmål i asylpolitiken och vilka som ska få ta hit sina anhöriga. I augusti ska det färdiga förslaget presenteras för migrationsminister Morgan Johansson.

-Pettersson säger att de som får avslag ska hem och aldrig komma tillbaka. Problemet vore lätt att lösa om Sverige följde FN:s flyktingkonvention och Dublinförordningen. Sveriges Radio nämner att Socialdemokraterna och Moderaterna länge krävt skärpa regler, det har vi nog olika uppfattning om. 

 FN:s Flyktingkonvention är från 1951 och utvidgades genom New York-protokollet från 1967. Där står en hel del intressant. En persons rätt att resa in ett land för att söka asyl är en mänsklig rättighet enligt FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Att bli beviljad asyl och eventuellt förklaras vara en flykting är dock ingen mänsklig rättighet. En sådan flyktingförklaring, varvid en person beviljas asyl, är en exklusiv rätt som tillkommer den stat vars territorium den person som söker asyl befinner sig på.

• Flykting är man när man flyr från något elände, till ett säkert land.
• Statusen som flykting upphör när man lämnar detta säkra land. Då blir man resenär, turist, migrant eller något annat. Dock inte flykting.
• FN:s flyktingkonvention säger också att flyktingar ska anpassa sig och följa värdlandets lagar och regler.
• FN:s flyktingkonvention stadgar också att flyktingar ska behandlas likvärdigt med andra utlänningar på det mottagande landets territorium.
• Flyktingar är inte medborgare i mottagarlandet och förväntas återvända när situationen lugnat ner sig i deras hemländer.
• De kan dock normalt sett ansöka om naturalisation under samma förutsättningar som andra utländska personer i landet och på så sätt bli medborgare i det land där de sökt asyl och fått flyktingstatus.

Inom EU infördes 1990 den så kallade Dublinkonventionen, 2003 ersatt av Dublinförordningen. Enligt förordningen kan en asylsökande inte själv välja land, utan ska söka asyl i det första land personen anländer till vid sin ankomst till EU. Detta kallas för principen om första asylland.

I resonemangen kring migration och asylsökande hänvisar invandringsvänliga debattörer gärna till FN:s flyktingkonvention. Det är positivt att engagemanget kring denna är så stort vilket borde tyda på att kunskapen om densamma är minst lika stort.

Men trots det stora engagemanget är det två artiklar som ständigt faller bort. Andra kapitlets första artikel är en sådan.

• Det åligger flyktingen eller den asylsökande särskilt att följa värdlandets lagar och förordningar i syfte att upprätthålla ordningen. FN trycker i formuleringen på ordet särskilt genom att använda ”in particular”. I synnerhet. Författarna av FN:s flyktingkonvention var sannolikt smärtsamt medvetna om vikten av att flyktingar lever efter värdlandets lagar efter andra världskrigets flyktingströmmar.

Den andra artikeln som borde få mer uppmärksamhet i den svenska debatten är artikel 34.

• Assimilation och naturalisering. Värdlandet åläggs att allokera nödvändiga resurser för assimilation och naturalisering för att migrantgruppen så snabbt som möjligt kunna bli en del av värdlandets kultur och arbetsmarknad.

Sverige går idag tvärs mot FN:s flyktingkonvention då vi tvärtom verkar vilja förstärka nationella identiteter istället för att arbeta med att assimilera dem in i värdlandet i likhet med FN:s anda.

FN:s Flyktingkonvention är ett dokument med tydliga krav på den asylsökandes lagefterlevnad samt den säger klart och tydligt att de nya ”svenskarna” ska assimileras. Exakt det som Sverigedemokraterna säger. Så den politiker som påstår att SD är rasister och fascister kallar samtidigt FN rasister och fascister. 

-Pettersson tycker att det är alldeles för lätt att utnyttja asylrätten.

• Dels av ekonomiska flyktingar för fattigdom är inget asylskäl.
• Dels genom att resa genom mängder av fredliga länder för att komma till Sverige.
• Dels genom att systematiskt och grovt åsidosätta värdlandets lagar och förordningar.
• Dels genom att vägra assimilera sig, vilket till stor del är politikerna och journalisternas fel.

Det är ur demokratisk synpunkt viktigt att Sverige följer FN:s flyktingkonvention, för inte kan vi påstå att FN är rasistiskt.

Alltså

1. Första fredliga land den asylsökande anländer till gäller.
2. Assimilering, den kulturella särarten överges i mötet med majoritetssamhället.
3. Värdlandets lagar och regler ska gälla.
4. Bryter någon mot alternativet 1-3, blir det hemresa. Allt enligt FN.

Eller ändå tydligare på vanlig svenska:

• Kan du resa på semester till ditt hemland så existerar ingen hotbild mot dig.
• Existerar ingen hotbild så har du inga asylskäl.
• Har du inga asylskäl så är du inte flykting.
• Är du inte flykting så har Sverige inget ansvar att ta hand om dig eller låta dig stanna.
• Åk hem och stanna där.

***