INSÄNDARE. Det är ofrånkomligt att de mindre kompetenta styr landet. Dunning och Kruger visade i sin forskning att inkompetenta överskattar sin förmåga och kompetenta underskattar den. De drog slutsatsen att den mindre begåvade just beroende på bristande intelligens saknar förmåga att bedöma sin egen kapacitet. De kompetenta gör tvärtom. De underskattar sin förmåga enligt det så kallade ”Bluffsyndromet”. De tvivlar på sig själva och upplever att de är en intellektuell bluff. Genom sin intelligens inser de sina begränsningar.

Det kan förklara varför professorer aldrig är politiker. Bland de mest narcissistiska politikerna gäller den så kallade ”Peters princip”. De befordras till sin inkompetensnivå. Detta ofta beroende på att de är aktiva i så kallade ”cykelställsfrågor”. Alltså detaljfrågor och petitesser som saknar egentlig betydelse, men är enkla att debattera och besluta om. Vilket leder till att den politiska agendan upptas av detaljfrågor som över-skuggar de stora, verkliga frågorna. Ja, ofta för att just dölja dessa och slippa hantera dem.

Exemplen i Sverige är många. Invandringspolitiken, islameringen och klimatfrågan. I åratal har det fattats tusentals detaljbeslut om invandringen. Men huvud-frågan om huruvida Sverige har möjlighet att ekonom-iskt, socialt och humant klara av massinvandringen är tabu. Är den ens för hitkomna migranter av godo?

Islamiseringen får inte heller diskuteras. Att vi tvingats ge upp den kristna moral på vilken vårt välfärds-samhälle byggts döljs av oändliga detaljfrågor om slöjor, moskébyggen, karusellhundar, skolmat, hälsningsformer, halalslakt och böneutrop. Allt för att slippa den stora historiska frågan om Sveriges identitet och framtid.

Klimatfrågan lever upp till den så kallade ” Hanlovs rakkniv” – tillskriv aldrig ont uppsåt något som det räcker med att förklara som dumhet. Det gäller i hög grad även det Miljöparti jag djupt föraktar. Mot all vetenskap och allt förnuft har de utsett koldioxid till jordens huvudfiende. Vilket förvandlat vetenskap till religiös fanatism. Med oändliga detaljbeslut som följd. Förnumstiga beslut om meningslösa skatter på allt från plastkassar och kylskåp till kött och socker. Förödande ekonomisk prioritering med sammantaget mångmil-jardkostnader för de svenska hushållen. Men som sagt, jag beskyller vare sig Isabella Lövin eller Greta för ont uppsåt. Inte ens den blyfotade Morgan Johansson. Stefan Löfven förbigår jag dock med tystnad. Men eftervärlden lär inte vara lika förlåtande som jag när deras insatser ska värderas.

I Coronatider framstår politikernas brist på kompetens och förutseende som ett fasansfullt hot. Man har genom att dölja de stora problemen med omfattande hjärntvätt och närmast total kunskapscensur tömt landets resurser och krisberedskap. Coronahotet driver enskilda länder att se om sitt eget hus. Den patriotism och självständighet som av globalisterna förväxlas med nationalism blir det viktigaste. Redan råder i flera länder förbud mot att exportera sjukvårdsmaterial. Vad händer när de stoppar export av livsmedel, mediciner, elektronik etc till ett Sverige som är totalberoende av importvaror och har alla lager rullande på lastbilar, järnväg, flyg och fartyg enligt ”just in time”- logistiken

EU såväl som FN slås ut. De kan inte ens samlas till internationella möten. Därmed kan de inte fatta odemokratiska, övergripande beslut som förr. Även om de kunde skulle medlemsnationerna strunta i dessa beslut. Såsom ett flertal länder redan tidigare prioriterat den egna befolkningens väl och ve. Brexit lär bara varit först ut. Coronaviruset lär slå ut globalismen de närmaste hundratals åren. Inget ont som inte har något gott med sig.

Rolf Malm