BYRÅKRATI OCH SKATTER. Sjukvården går på knäna och hela tiden hörs krav från politiker, allmänhet och anhöriga om mer resurser till den. Men först bör man kritiskt granska hur vården använder sig av sina resurser i dag – där mycket av pengarna går till ren byråkrati. Det skriver överläkarna Ole Fröbert och Stella Cizinsky på Örebro universitetssjukhus på SvD Debatt,tyvärr bakom betalvägg. 

Sedan 2014 är administrativ personal i sjukvården fler än antalet läkare. Det är heller inte ovanligt med 50–100 anställda kommunikatörer inom medelstora sjukvårdsregioner. Mer tillskott av pengar riskerar bara att driva mer byråkratisering – därför är det dags att se över vart skattepengarna går, menar överläkarna.

-Pettersson säger att överläkarna har vaknat sent, det har varit dags att kontrollera vart skattepengarna går sedan socialdemokraterna började höja skatterna mer än omvärlden på 1960-talet.

Allt från Regeringskansliet och ned till minsta kommun är överbyråkratiserat, mycket av detta är riksdagens fel som skapar regler utan konsekvenstänkande.

Under de så kallade rekordåren på 1950 och 1960-talen betalade vi samma eller lägre skatt än i jämförbara länder, mindre än hälften av idag.

─ Då fanns det skolor i varje by, poliser överallt, vårdköer var inte uppfunna, det byggdes hus och vägar överallt. Intressant är att se en kurva över skattetrycket från 1960-talet och framåt. När Palme började höja skatterna mer än omvärlden kom problemen ett efter ett, det blev inflation, devalveringar, prisstopp, lönestopp det ena efter det andra som i sin tur bäddade för krisen i början på 1990-talet.

─ Före Palme fanns en stark optimism och framtidstro inom rörelsen. Under Palme drevs skatterna upp till världens högsta och problemen kom som ett brev på posten. Detaljstyrning blev viktigare än tillväxt och utveckling. Före Palme var S en unik vänsterrörelse i världen, ett optimistiskt framtidsparti. Idag är man en pessimistisk bakåtsträvande kraft.

Jag minns den legendariske företagsledaren Hans Werthén, som utvecklade företaget Electrolux till en världskoncern. Werthén utvecklade ”Lux-kulturen”. Den kännetecknades av affärsmässighet, marknadsinriktning, beslutssnabbhet och en ytterst liten byråkrati.

”Lux” hade länge ett för en stor koncern ett oansenligt huvudkontor på Lilla Essingen i Stockholm, Werthén ville inte trots medarbetarnas tjat bygga nytt och större kontor, hans svar var att på kontoret tjänar vi inga pengar.

Hans Werthén var troligen ende VD:en i en stor koncern som själv svarade  i telefon och han på huvudkontoret på Lilla Essingen sitt arbetsrum på entréplanet, där stod dörren alltid öppen så när de anställda gick förbi hans rum var det inga problem att ställa en fråga eller komma med ett förslag.

Kort sagt, Hans Werthén har än idag mycket att lära ut till byråkrater runt om i Sverige, på kontoren tjänar vi inga pengar, det är i verksamheten jobbet görs.

***