Att skriva om brott i dagens Sverige innebär ofta en liten notis längst nere på en sida i mediernas tabloider.

Annat var det för bara tio år sedan när sprängningar, skjutningar och rån stod att läsa på löpsedlar och lyftes fram på flera sidor i samma tabloider. Varför och hur har det kunnat gå så här?

Journalister, myndighetsutövare och politiker försvarar nuvarande våldsvåg med ord som segregering, utanförskap, trångboddhet, arbetslöshet, fattigdom och brist på sysselsättning. Dåliga argument då dessa faktorer aldrig kan förklara att den enskilde skjuter ihjäl en människa, spränger ett bostadshus, deltar i en gruppvåldtäkt på en ung flicka eller rånar en pensionär på allt hon/han har.

Att en stor del av alla brott vi läser om i dagens Sverige har förövare med utomeuropeiskt ursprung är nog inte längre en hemlighet och möjligen är det därför som journalister, myndighetsutövare och politiker använder sina väl inövade bortförklaringar. Jag tänker hävda att det finns fyra förklaringar man kan använda i sammanhanget.

Hundratusentals människor har kommit till Sverige från länder i kaos, där utbildningsgraden är låg, där man löser konflikter med våld och där samhällets olika funktioner kännetecknas av korruption. Dessutom anländer tiotusentals människor från samma länder utan id-handlingar och varför dessa kastas på vägen har säkerligen flera orsaker. En kan vara att de som anländer är kriminella i grunden och att de ser sitt nya land som en ny marknad för sin verksamhet.

Kravlöshet är en annan faktor. Dessa hundratusentals människor som kommer och har kommit till Sverige har mötts av en total avsaknad av krav. Man har bosatt sig i förorter där man kunnat leva i år efter år utan att ett enda krav ställts på deras närvaro. Det har inte ställts krav på att man arbetar, att man studerar, att man lär sig svenska eller att man integrerar sig i det svenska samhället. Ändå har dessa familjer kunnat se hur pengarna från oss generösa skattebetalare ramlar in punktligt på kontot varje månad. Självklart ser barn och ungdomar detta och lär sig i unga år att man kan få nästan allt utan att anstränga sig.

Föräldraansvaret. Dessa skitstövlar som rånar, misshandlar, skjuter och våldtar har också de föräldrar. Var finns de föräldrarna när deras 11-åringar springer ute mitt i natten eller när deras tonårsson langar knark på torget? Hur agerar de när deras söner och döttrar dyker upp på bild i media eller på polisens hemsida efter att ha rånat och misshandlat en pensionär, våldtagit en 12-årig flicka eller skjutit ihjäl en jämngammal? Dessa arslen ser sig själva som något slags ”gangsta-wannabees” som med hjälp av sina ”brossor” tillförskansar sig dyra klockor, nya bilar, de snygga tjejerna och dyra märkeskläder. Vad säger föräldrarna?

Den sista och kanske mest väsentliga faktorn är rättsväsendets agerande. De här skitstövlarna kommer från länder där polisen inte lägger fingrarna emellan och där straffen är kännbara. De kommer till ett Sverige där polisen hellre lägger tid på att fånga bilister som kör tio km för fort på motorvägen eller amatörbloggare som publicerar en bild de inte borde. Samma polis som erkänner att de inte hanterar situationen, en polis som erkänner att de inte klarar att lösa grova brott, en polis som erkänner att ”mindre grova” brott som stölder och inbrott läggs åt sidan. De kommer till ett Sverige där polischeferna dansar runt i Pride-tåg, där poliser lallar runt på leksakshästar och där poliser skriver vädjande i sociala medier att buset inte ska kasta sten på deras bilar. Den som tror att detta inger respekt hos buset har nog missförstått hela situationen. Respekten saknas inte bara i förorterna, den är på väg att också försvinna hos vanliga medborgare.

Till sist ska tilläggas att långt från alla invandrare är kriminella och begår brott till vardags. Detta stämmer helt enkelt inte, utan de flesta är hederliga och skötsamma medborgare. Detta får dock inte göras till ett alibi som försöker blunda för det faktum att många personer som kommit till Sverige från andra länder lever på att begå brott och göra andra illa. Det är också ett faktum att också etniska svenska finns bland de arslen som förlorat förmågan att se skillnad på ditt och mitt, vad som är tillåtet och inte.