Petterssons tog tidigare idag upp det faktum att vänstern kidnappat Pride och gjort evenemanget till sitt eget lilla jippo.

Det finns anledning att följa upp det inlägget med en egen liten reflexion.

För ett antal år sedan var två bekanta från Lund i Stockholm för att bevittna Pride-tåget. Bägge får anses tillhöra den skara människor som gärna blundar för fakta och istället väljer att se på verkligheten med hjälp av känslor. Vi har aldrig talat politik, men skulle jag tvingas tippa deras politiska tillhörighet skulle jag tippa på något av partierna till vänster.

De tog tåget upp till Stockholm för att övernatta. På eftermiddagen den lördag som Pride-tåget gick av stapeln kom ett sms med följande text. ”Vad är detta? Jävla vulgoporr”. Det har aldrig mer bevittnat ett Pride-tåg.

Hbtq-personer ska ha samma rättigheter som alla andra, även om detta med att skaffa barn möjligen kan diskuteras. Hbtq-personer ska också kunna visa sin läggning helt öppet utan att attackeras, hotas och förlöjligas. Jag har en tjej i min bekantskapskrets som är lesbisk. Hon är hur trevlig som helst och ingen reagerar över hennes val. I några av stadens butiker jobbar män som inte hymlar med sin sexuella läggning och de tillhör de allra mest kundvänliga och trevliga som stadens butiker kan uppvisa. Min motvilja mot Pride är således inte personerna som deltar i paraderna, utan att hela Pride gjorts till ett jippo där billiga politiska poäng kan hämtas hem och där personer som vill få lite extra uppmärksamhet gör sig tillgängliga för media.

Media har självklart en roll i det hela. Vi vet alla att media har en agenda. I migrationsfrågor har media mer agerat mer som en propagandamaskin än saklig nyhetsrapportör. När det gäller Donald Trump har media tagit ställning mot och väljer att belysa hans twitter istället för den reella politik som gjort honom mer populär idag än igår. När det gäller klimatet har media en linje och den står bakom varje steg Greta Thunberg tar. Självklart har media också en utgångspunkt när det gäller Pride och den utgångspunkten vägrar att se något annat än den som vevas så fort en Pride-parad är på gång, oavsett var i landet den tar sin början.

Hur går då media tillväga när deras propaganda möter på motstånd? Jo, man vänder sig till mediala kändisar. Artister, idrottsstjärnor, skådespelare och andra populära aktörer. Sedan sticker man en mikrofon under deras näsor och frågar hur de ser på migration, klimatet, hbqt etc. i vetskap om att ingen vågar svara annat än det media vill att de ska svara. Media vet att kändisarna inte vågar svara fel och kändisarna vet att deras karriärer kan stå på spel om det intar fel ståndpunkt. Ett smart, men lite fult grepp.

Någon skrev i kommentarsfältet till Petterssons tidigare inlägg, att runt 50 000 beräknades gå med i paraden. En väldigt bra siffra som ligger i paritet med det herrlandslaget i fotboll brukar ha när de spelar på Friends Arena i Solna. Skillnaden är att åskådarna på fotbollsmatcherna är där för att de alla älskar fotboll. I Pride-paraden igår deltog många för att de kände sig tvingade.

Att vänstern kidnappar Pride, klimatdebatten och andra frågor förvånar nog ingen. Media är här en viktig aktör och med vetskapen om svenska journalisters politiska hemvist kan de givetvis styra debatten åt det håll som passar deras agenda. På en av bilderna på Petterssons tidigare inlägg syns AFA:s fana vaja från ett fönster längs paradgatan, men hur jag än letat har jag inte sett, hört eller läst något om att denna våldsbejakande och odemokratiska organisation sågs hylla det som förevisades på gatan nedanför. NRM:s fana med Tyr-runan hade framkallat helt andra reaktioner. Jag har heller inte läst reaktionerna från Ebba Busch Thor, Ulf Kristersson och alla mediala kändisar som deltog i gårdagens parad. Vad anser de om att vänstern kidnappat Pride, om det faktum att deltagare använder sina personliga åsikter för att förlöjliga, håna och uttrycka sig smaklöst om de som inte deltog? Varför ställer media inte frågorna?

Sedan är det svårt att inte lyfta den ständiga frågan så fort hbtq nämns. I mars publicerades en rapport i svenska medier om homosexualitet världen över. Rapporten baserades på International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans and Intersex Associations uppgifter om synen på hbtq i världens alla länder. Man får i rapporten vet att samkönade äktenskap är förbjudet i 70 länder, att homosexualitet kan straffas med döden i 6 länder och att det i flertalet länder har instiftats nya lagar som vänder sig mot homosexualitet.

Titta på kartan nedan som ILGA publicerat och ni ser var i världen hbtq-personer saknar det stöd man har i den moderna delen av världen. Fundera ett tag och återkom sedan med den gemensamma nämnare ni kanske redan listat ut. Klicka för större bild.

Varför är den av vänstern kidnappade Pride så ovilliga att föra fram detta på tal? Varför sätter inte media mikrofonen under ansiktet på deltagande politiker, kändisar och förbundskaptener och frågar om deras inställning till hbtq-personers vardag i ovan utmålade länder?