Den 27:e oktober 2011 tillsatte regeringen Reinfeldt en utredning för att analysera behovet ifall Sverige ville tillträda Europarådets konvention om IT-relaterad brottslighet, den s.k. ”cybercrimekonventionen”.
Idag skriver vi 2019 i almanackan och Sverige har fortfarande inte infört de lagändringar som krävs för att vi ska kunna vara deltagande i denna konvention.
Kortfattat är konventionens syfte detta:
- Att tillämpa nationella straffrätter beträffande IT-relaterad brottslighet
- Att säkerställa nationella processrättsliga bestämmelser som tillgodoser behoven av att utreda och lagföra IT-relaterade brott
- Att lägga grunden till ett effektivt internationellt samarbete vid bekämpning av IT-relaterad brottslighet
Sveriges Radio kunde i söndags berätta att både polis- och åklagarmyndigheten är skarpt kritiska till att den nödvändiga lagändringen dröjt hela 18 år. Så länge denna inte är på plats försvårar det för svensk polis att få hjälp från andra länder.
En viktig pusselbit i denna konvention är en s.k. ”frysning”. Den går ut på att polisen kan frysa all information som finns på en dator vid en specifik tidpunkt. Det gäller uppgifter på olika konton som exempelvis Facebook, bilder, e-post konversation och annat material som myndigheterna kan ta hjälp av i sitt arbete. Att radera material i efterhand hjälper inte då frysningen finns hos berörda myndigheter.
Johan Westerholm på Ledarsidorna tar idag upp denna konvention och informerar läsarna om att Sverige idag är ensamt i EU om att inte infört nödvändiga lagändringar. Även av Sverige kritiserade EU-medlemmar har således stiftat lagar som underlättar internationellt samarbete.
Oviljan att instifta nödvändiga lagar sträcker sig flera år tillbaks där Morgan Johansson (S) varit en tongivande part i målet. Även miljöpartister som Mehmet Kaplan och Maria Ferm har försvårat införandet av lagarna och varför få ni läsa i Westerholms artikel.
Hela Europa har på senare tid blivit effektivare i bekämpningen av terrorrelaterade brott och gränsöverskridande brottslighet, men som Johan Westerholm skriver…
”Varje försening av de svenska lagarna mot cyberkriminalitet och det interagerande området mot terrorism innebär att Sverige befäster sin position som alla terrororganisationer säkra hamn”
Finns det skäl till att just Sverige, som i alla andra sammanhang vill framstå som Bror Duktig, släpar efter i lagstiftningar som underlättar internationellt samarbete och försvårar för den gränsöverskridande brottsligheten? Eller är det så att Sverige är generellt sätt dåliga och senfärdiga på att instifta nya lagar?
Den 20:e mars 2018 lämnade regeringen in en proposition till en ny lag om samtycke vid samlag. Den 23:e maj 2018 klubbades lagen igenom i Riksdagen. Så visst är den socialistiska regeringen snabba att påskynda när det gäller viktigare ärenden.
Det är inte ofta jag inte håller med vad skrivs på Petterssons men i detta fall gör jag det inte och jag ska förklara varför. Så länge som vi inte har absolut yttrandefrihet utan inskränkningar skulle konventionen användas mot oliktänkande, det vill säga Pettersson och de flesta som skriver eller kommenterar här. Sedan blir jag mer och mer avogt inställd mot internationella konventioner då de framför allt används mot västländer och deras invånare.
Den famösa Lagen om hets mots folkgrupp är värd ett kapitel för sig. Förutom att den strider mot Regeringsformens krav på likabehandling så är uppkomsten av den väldigt speciell. En övervintrad nationalsocialist, Einar Åberg, samt ”påtryckningar på den svenska regeringen från judiska grupper i USA” (Wikipedia) fick Regeringen Erlander att kasta all vett och sans och 182 år av pressfrihet överbord. Det magstarka är att grupper som lever under skydd av absolut åsiktsfrihet verkade för att beröva ett helt folk samma frihet.
Först importerar man terrorister i gross och parti och sedan stiftar man svepande lagar som inskränker svenska folket medfödda friheter. Hade det då inte varit mycket bättre att inte importera terrorister? Det finns saker i Sverige som jag skulle vilja ändra på enligt amerikanskt manér. Till att börja med konstitutionen och dess tillägg som kräver total enighet ibland de 50 delstaterna att ändra och garanterar frihet enligt ”The Bill of Rights”. Grundlagarna ska skyddas mot klåfingriga politiker typ Reinfeldt, förslagsvis genom obligatoriska och beslutande folkomröstningar.
Dess parlament med två kammare varav den ena har en proportionell fördelning och den andra en geografisk. Man väljer alltså två senatorer per delstat oavsett om det är Kalifornien (40 miljoner och 53 ”Reps”) eller Wyoming (0,6 miljoner och 1 ”Reps”). Jag skulle inte ha något emot att man använde de historiska landskapen som valdistrikt. En fördel förutom att inlandet blir bättre representerad är att Stockholm delas upp på Uppland och Södermanland.
Als die Nazis die Kommunisten holten,
habe ich geschwiegen,
ich war ja kein Kommunist.
Als sie die Sozialdemokraten einsperrten,
habe ich geschwiegen,
ich war ja kein Sozialdemokrat.
Als sie die Gewerkschafter holten,
habe ich geschwiegen,
ich war ja kein Gewerkschafter.
Als sie mich holten,
gab es keinen mehr,
der protestieren konnte.
Nja, håller man sig inom ramarna och kommenterar på ett sakligt och vuxet sätt, har man inget att frukta.
Sker detta ändå så är den demokrati vi lärt oss uppskatta mer än död och det tror jag inget parti vare sig i Sverige eller övriga EU vill stå bakom.
Löfven måste tillsätta en justitieminister. Det duger inte med en avdankad journalist med partibok.
Man vill inte oroa väljarbasen.
Morgan Johansson framstår mer som en brottslingarna vän än har ambitionen att skydda svenska medborgare från terror och brottslighet.
Sverige är inte senfärdiga med att stifta lagar som underlättar att komma åt brottslighet. Sverige är ovilliga att göra det. Varför? Jag har mina misstankar! Sverige kanske inte styrs för att förbli Sverige, kaplan var och Johansson och Ferm verkar vara ledande i det arbetet.
Den regering vi har nu saknar all kompetens för att kunna utföra detta, verkar det som. Likaså med terrorlagstiftningar. Att genomföra en frysning – det kommer att påverka många av de ”nyinflyttade”, och det får förmodligen konsekvenser som oroligheter i samhället.