MEDIA. -Pettersson har precis tittat på en dokumentär i SVT, inspelad 2013, som hette ”Bildt – excellensen”. Carl Bildt är den toppolitiker som varit med längst. Släkten Bildt har tjänat Sverige i hundratals år, släkten är uradlig och han har en anfader, Gillis Bildt, som var statsminister 1888-1889. 

I programmet togs Carl Bildts tid som statsminister upp 1991-1994, liksom åren före och efter. Märkligt nog så nämndes inte ett ord om hur regeringen före Bildt under Ingvar Carlsson (S) stängde gränsen för asylinvandring eller att regeringen Bildt fick ultimatum av folkpartiledaren Bengt Westerberg som var socialminister i den borgerliga fyrpartiregeringen som bestod av M, FP, C och KD att öppna gränsen annars spräcker jag regeringen. Det var ett av Carl Bildts största misstag, han var så sugen på regeringsmakten att han lät Westerberg lägga grunden till det kaos vi har idag. Men inte ett ljud om detta, trots att både Ingvar Carlsson (S) och Bengt Westerberg (FP) var med en hel del i programmet.

SVT Play om ni vill titta…

Riksdagens protokoll 1989/90:46, Luciabeslutet

Det är dags för en repris på nedanstående artikel från augusti 2012.

Året var 1989. Sverige var fullt och den socialdemokratiska regeringen stängde gränsen för invandring för alla utom FN:s konventionsflyktingar.

1989 sökte 29 000 människor asyl i vårt land och det befann sig 23 000 på olika förläggningar i landet.

2012 väntas enligt prognoser som stadigt höjs 38 000 och nästa år 41 000 asylsökande komma till vårt land och för närvarande befinner sig 37 000 asylsökande i landet.

Det är skrämmande siffror och gränserna är fortfarande vidöppna. Det kommer att uppstå enorma påfrestningar på vårt samhälle. Att ta emot människor vi inte kan ta hand om eller ge ett värdigt liv har inget med humanism att göra, det är dumhet och kommer bara att drabba oss själva.

Tidigare juli 2011: 9 § Information från regeringen om asylpolitiken

Riksdagens protokoll 1989/90:46sidan 78

Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Jag har bett att få ta kammarens tid i anspråk för att informera om ett regeringsbeslut i dag, föranlett av att det svenska flyktingmottagandet befinner sig i en kris.

Under andra halvåret 1989 beräknas drygt 20 000 personer söka asyl i Sve­rige. Denna siffra motsvarar vad som beräknades för hela budgetåret 1989/90. Totalt uppskattas ca 29 000 söka asyl i Sverige under 1989, mot drygt 19000 under 1988. I denna siffra finns en ny stor grupp, nämligen ca 5 000 turkbulgarer

Samtidigt finns närmare 7 000 människor, som har fått arbets- och uppe­hållstillstånd, på förläggningar i väntan på en kommunplats. Sammanlagt finns för närvarande 23 000 människor på invandrarverkets förläggningar

Avtal sluts för närvarande mellan invandrarverket och kommunerna om den kommunala mottagningen av flyktingar nästa år. Enligt invandrarverkets bedömning kommer kommunerna att ta emot ett avsevärt större antal flyktingar 1990 än under 1989, då 18 000 personer placerades ut i kommunerna.

Hela nästa års utrymme kan emellertid redan nu beräknas vara i stort sett intecknat av de människor som i dag finns på förläggningan

Det torde inte ha undgått någon att den stora inströmningen under se­nare tid har tvingat fram extraordinära åtgärder: bostadsplattformar, fartyg, tält, husvagnar etc.

Påfrestningarna har medfört att mottagandet inte längre kan ske i de vär­diga former som eftersträvas och som ofta tas upp i debatterna här i kamma­ren.

Den 2 november i år lade regeringen fram ett program som syftade till att motverka den s.k. dokumentlösheten och att underlätta för kommunerna att ta emot ännu fler flyktingar. Även om dessa åtgärder på sikt får önskad ef­fekt har den fortsatt höga tillströmningen skapat en ohållbar situation.

Regeringen har därför funnit att andra åtgärder måste vidtas för att man skall komma till rätta med situationen. Asyl kommer endast att ges till de asylsökande som uppfyller kraven enligt FN:s flyktingkonvention och till dem som i övrigt har särskilt starka skyddsbehov.

Förändringen innebär att det inte längre blir möjligt att få asyl som krigs­vägrare eller s.k. de factoflyktingar, om inte särskilt starka skyddsbehov fö­religgen

Det nu aktuella beslutet har fattats med stöd av bestämmelserna om ”sär­skilda skäl” som anges i utlänningslagen 3 kap. 4§ andra stycket 2. För att dessa särskilda skäl skall kunna tillämpas krävs enligt proposition. 1988/89:86 ”att förhållandena är sådana att det bedöms vara nödvändigt för att reglera invandringen”. Det skall ”vara fråga om så pass många personer att det skulle medföra stora påfrestningar för det svenska samhället och den svenska flyktingmottagningen att ta emot dem i Sverige”. Det är den situationen som vi anser att vi i dag befinner oss i.

Förändringen gäller tills vidare. När en omprövning kan ske går för närvarande inte att bedöma. Jag tycker att det är angeläget att tala om att den särskilda praxis för barnfamiljer som regeringen tillkännagav den 31 maj 1989 inte berörs. Det innebär att barnfamiljer som har ansökt om uppehållstillstånd och som därefter har vistats i Sverige i mer än ett år och ännu inte fått något slutligt beslut, får stanna om inte vissa skäl talar emot.

Herr talman! Ökningen av antalet asylsökande i Sverige har föranletts av flera samverkande faktorer; den snabba handläggningen av asylansökningar, bra mottagning i kommunerna och en generös lagstiftning. Detta har gjort det naturligt för många att söka asyl i Sverige i stället för i andra länder i Europa.

Vi har nu nått gränsen för vad vi klarar av. Skall vi framöver på ett bra sätt bereda en fristad åt dem som behöver den allra mest, måste vi i dag in­skränka möjligheterna för andra att få uppehållstillstånd i Sverige. Jag vill för säkerhets skull än en gång understryka att asyl kommer att ges till dem som uppfyller kraven enligt FN;s flyktingkonvention och till dem som i öv­rigt har särskilt starka skyddsbehov.

Avslutningsvis vill jag säga att det självfallet har varit ett svårt beslut att fatta, men regeringen har bedömt det som ett nödvändigt beslut.

Gullan Lindblad (M)

Herr talman! Det är bara att konstatera att verkligheten nu har nått rege­ring och riksdag även när det gäller flykting- och invandrarpolitik. Vi mode­rater ställer oss bakom regeringens beslut, inte minst eftersom det är ett gammalt moderat krav som regeringen nu gör till sin politik – nämligen att man ska ta emot flyktingar enligt FN konventionens bestämmelser med en generös tillämpning.

Var Ingvar Carlssons socialdemokratiska regering rasister eftersom de totalstoppade invandringen?

Var Tage Erlander rasist som 1965 sade: ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.”

Var Herbert Tingsten, den store liberalen och tidningsmannen rasist som yttrade detta ”I fråga om allmän avspänning i politik och offentligt liv över huvud har utan tvivel de skandinaviska staterna kommit längst. De allmänna orsakerna är uppenbara. En hög levnadsstandard kombineras med en nästan enastående homogenitet i fråga om nationalitet, språk och religion. Några etniska eller språkliga skiljelinjer, verkliga eller föreställda, finns inte. Därmed bortfaller konflikter eller problem, som i flertalet välfärdsdemokratier stör enhetligheten och i några medför betydande svårigheter…”

− Pettersson undrar om Carlsson, Erlander och Tingsten inte var rasister varför är Sverigedemokraterna det? Någon som kan förklara?