Ännu en gång läser vi negativa rubriker från Sveriges mångkulturella problemområden.
Ännu en gång kan utländska medier beskriva vårt kära land i negativa artiklar. Lugn gott folk, regering och ”opposition” har lösningen.
Arbete, arbete, arbete…Detta är den viktigaste faktorn som ska förhindra skottlossningar, gruppvåldtäkter, bilbränder, droghandel, rån, och våld i våra förorter. Majoriteten av de ligister som gör förorterna osäkra har med största sannolikhet ingen relevant utbildning att falla tillbaks på. Vad kan det då handla om för arbeten? Självklart lågkvalitativa jobb där ingen särskild utbildning behövs och lönenivån ligger klart under snittet. Dessa jobb finns det inte många av, men kan ni se framför er hur förortsligister som idag tjänar pengar på rån, inbrott och drogförsäljning, städar offentliga toaletter eller bäddar sängar på städernas finare hotell?
Utbildning, utbildning, utbildning…Detta är en annan faktor som lyfts fram när politikerna försöker finna lösningar på förorternas problem. Problem nummer ett är att många som kommer till Sverige i vuxen ålder saknar utbildning och varför ska de sätta sig i en skolbänk när livet på gator och torg är så mycket mer spännande och bidragen de får varje månad späs på med pengar de fått genom rån eller droghandel? Dessutom har alla ungdomar i Sverige rätt till gratis skolgång, oavsett om dina föräldrar betalat skatt i 40 år eller aldrig betalat en krona till vår gemensamma välfärd. 15-åringen i Malmö som klockan 2 på natten sköt ned en medelålders man bakifrån, är en av Sveriges alla ungdomar som fått chansen, men som uppenbart anser att andra saker är så mycket viktigare än att plugga svenska, matte eller samhällsorientering.
Segregation, segregation, segregation…Där har ni ytterligare en faktor som nämns när vi läser om bilbränder, stenkastning och allmänt våld i förorterna. Regeringens svar var att stifta en tvångslag som tvingar Sveriges alla kommuner att ta emot flyktingar från länder där man är vana med att lösa problem med våld. Detta har gjort att många kommuner nu säger ifrån med motiveringen att det varken finns jobb eller bostäder. Spelar ingen roll, säger regeringen och tillägger att det ligger på kommunerna att lösa detta. Lösningen är att man placerar nyanlända före i bostadskön, att man gör besparingar inom välfärdens grundfundament och placerar många av dem i märkliga projekt för att hålla dem sysselsatta. Varför regeringen tror att nyanlända storstadsbor och människor från varma länder vill bo i en liten norrländsk inlandskommun där det är tiotals mil till närmaste större stad och det är kallt mer än halva året, kan nog bara politikerna själva begripa. Jag är heller inte så säker på att invånare i trygga och lugna områden njuter av tanken på nya stora barnfamiljer från fjärran länder som ska bo som närmsta grannar.
Fritidsgårdar, fritidsgårdar, fritidsgårdar….Faktor nummer fyra, som tillsammans med bibliotek, idrottshallar, simhallar och andra offentliga inrättningar utgör förorternas svar på problemen. Hmmm, vi har sätt vad som skrivits om bibliotek i mångkulturella områden och vad som sker i exempelvis simhallar. Tittar vi på Malmö och de stadsområden där Rosengård och Lindängen ligger, kan vi räkna till flertalet samlingsplatser för både unga och gamla, likaså i nu aktuella Rinkeby. Det är möjligt att detta inte är tillräckligt för behoven, men jämför dessa områden med jämnstora orter runt om i Sverige och skillnaden är stor. Enligt Stockholms stads hemsida har stadsdelsområdet Rinkeby 16 000 invånare och på Malmö stads webbsida kan vi läsa att Rosengård har cirka 24 000 invånare. Då pratar vi om tätorter (inte kommuner) som Nässjö, Karlshamn och Boden. Ni som bor där kanske kan svara på hur utbudet för ungdomar är, för det är trots allt sällan man läser om bilbränder, stenkastning, skottlossning och grovt våld från dessa tätorter.
Problemen är nog djupare än de ganska ytliga förklaringar våra beslutsfattare kommer med och tror någon på fullt allvar att vi får se förändringar i framtiden? Det enda som kan ta hela Sverige och i synnerhet förorterna ur det här, är en drastisk ny politik där de stora ledorden är krav, straff och en kraftigt minskad asylinvandring från länder där våld och konflikter är vardag och utbildningsgraden låg.
Jag är hyfsat säker på att den här killen har 100% rätt i vad som sker just nu:
https://youtu.be/6X6q8HNnzXg
Gamla tiders Arbetshus skulle kunna fylla en funktion och tas till heder igen.
Då inte kaffe, bullar och armband funkar så kanske en kultursatsning vore effektivt. Varför inte prova med ritblock, vattenfärg och kritor?
Lösningen är ett totalstopp för ALL invandring och få ut de som inte skall vara här.
Ett större återvändarstöd. Utbyggt sådant genom använda biståndspengar till hjälpa till bygga upp länder med infrastruktur. Svenska företag som använder den arbetslösa arbetskraft som idag finna bland invandrare som finns i problemområden och kan tänkas sig återvända.
REPATRIERING – REPATRIERING – REPATRIERING!
Tre repatrieringsguider …
http://www.ninadrakfors.com/wp-content/uploads/2016/01/h12511954_10153417002813247_1978354406_n.jpg
… med tre enkelbiljetter till valfri muslimsk MENA-diktatur.
10-15 år tillbaka i tiden….
REPATRIERING! Jamenvisst, men utan ersättning! Det måste vara den ultimata win-win lösningen. Lika barn leker ju trots allt bäst. Och att invandrarna dras till varandra likt flugor till skit bekräftar detta gamla ordspråk.
REPATRIERING (under tvång om så behövs) ger, som jag ser det, de frustrerade invandrarna livsglädjen åter när de kan umgås med landsmän på samma IQ-nivå som de själva. Se Petterssons förnämliga blogg om ”IQ jämfört mellan 184 länder”.
https://petterssonsblogg.se/2015/04/28/iq-jamfort-mellan-184-lander/
REPATRIERING öppnar också upp för oss svenskar att börja få valuta för all den skatt vi betalat för välfärd, pensioner, bostäder till ungdomar, försvar, etc. etc. Men…., först måste vi få en regering och riksdag som helt och fullt representerar svenskarna. – Det går inte att ha något som helst förtroende för den bedrövliga 7-klöver som ställt till nuvarande elände i Sverige.