Melodiös hårdrock har varit en svensk exportvara i många år.
Här kommer ett inslag i genren från Niva och ”Dressed To Kill”. Grabbar…glöm inte att lyssna på låten…
Musik till fredagsölen
Petterssons gör Sverige lagom!
"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Här är det; dressed to kill
Det var tusan…. vad sångaren åma sig hela tiden. Tur att tjejerna var mer städade. Bra låt.
Apropå klassiska svenska band så är väl Råg i Ryggen väl inte det mest kändaste, fast däremot ett av de bästa. November, Neon Rose och Råg i Ryggen, var en trio svenska band som bara var bäst under det musikaliska 1970-talet.
Hur många tufft spelade svenska rockband lyckas klämma in både skön orgel och dessutom häftigt tvärflöjts spelande i sin musik.
1975 kom debutalbumet med Råg i Ryggen, med både sång på svenska och engelska, i en skön blandning. Detta är verkligen bra och klassiskt.
Lyssna gärna på hela LP:n.
Denna gång bjuder jag på Råg i Ryggen med låten ”Naked Man”
Sorry…..blev fel länk med Råg i Ryggen…här kommer ”Naked Man”.
…ja ja, ”musiken” va isf inte mkt att missa…objektet
däremot kanske är en sådan där typ ”svarta änkan”
som dränkte gubben å mörda farsan i Arboga?
…men visst, trots vissa blattedrag har ”det lilla livet”
vissa attribut som är hyfsat tilltalande!
….annars ligger jag hellre åt en ”shake” med en
blondin…gärna till rytm av gam. hederligt stuk
https://i.ytimg.com/vi/-ScjucUV8v0/hqdefault.jpg?custom=true&w=336&h=188&stc=true&jpg444=true&jpgq=90&sp=68&sigh=maM6beAyd4vw45i3KH7q4mI5FXk
https://www.youtube.com/watch?v=-ScjucUV8v0
…skulle det vara
eller vaför inte denna, efter ett par Canadian Club
å även låtar som följer efter
Bidrar med nåt jag inte lyssnat på åratal.
Nu har Reinfeldt med sin ”avslappnade” och ”förtroendeingivande” stil engagerats till en programserie där han möter andra ”toppar” och syftet är att han i sin stela och ordfattiga uppenbarelse skall intervjua andra människor.
Hade varit bättre om någon som drabbats av hans dystopiska politik fått styra samtalet kring vad hans agerande medfört för andra människor?
Är han ett av många lysande exempel på att världen just nu är inne i en begåvningssvacka? Eller bevisar det att kompetenta människor inte längre efterfrågas?
Innerligt tacksam att tv-licensen inte betalas via skattsedeln?
Hur tänker dom? Tänker dom?