Muslimer kräver att alla ska respektera dem och deras religiösa symboler, men själva har de svårt att respektera de regler vårt samhälle är uppbyggt av.

Det finns muslimer i Sverige som anpassat sig till det västerländska samhället och som till fullo respekterar de lagar och regler som i decennier byggt Sverige till det land vi är, eller som vi åtminstone varit fram till dags dato.

Det finns av naturliga skäl många områden där religionen islam gör oss medvetna om att Sverige står inför en förändring. Arbetsmarknaden är ett av dem. Det faktum att många muslimska kvinnor frivilligt väljer att stå utanför denna p.g.a. kulturella och religiösa orsaker, borde få många fler att reagera än de som redan gör det. Av samma religiösa och kulturella skäl är det många kvinnor som tvingas stå utanför arbetsmarknaden.

Många svenska arbetsgivare har infört klädkoder, klädkoder som gällt i många år. Vissa har gjort det för att kunna visa upp en gemensam profil gentemot sina kunder. Många har gjort det av säkerhetsskäl och andra av rent hygieniska orsaker.

Många muslimska kvinnor, bara kvinnor märkligt nog, har svårt att acceptera dessa då deras religion påbjuder dem att bära heltäckande klädsel i alla sammanhang. Istället för att respektera klädkoderna, väljer många att gråta ut i media över den rasism och islamofobi som möter muslimer och många vänder sig sedan till DO för att utkräva tiotusentals kronor i skadestånd av den diskriminerande arbetsmarknaden. I.o.m. detta vill man inte bara pressa arbetsgivarna att göra undantag för muslimer, utan syftet är också att lyfta fram positionerna och visa att islam är så mycket mer än västerländska lagar och regler.

Det här med respekt skiljer således ut muslimska kvinnor från övriga. Andra kvinnor, oavsett om du är europé eller har ditt ursprung i andra delar av världen, visar att man kan skilja på religion, det privata och det offentliga. Titta dig runt på närmaste badplats och du upptäcker kvinnor i alla åldrar, av olika etniciteter och med olika kroppsformer, som alla njuter av sol och bad i bikini eller vanliga baddräkter. Möt samma kvinnor på stan och de är klädda i korta kjolar, kortbyxor, linnen och tunna blusar. Kläder de också sitter i på stadens caféer och njuter av en glass eller ädla drycker. När de sedan går till jobbet gör de det i en mer proper och anpassad klädsel, alternativt byter om på arbetsplatsen till kläder som tilldelats av arbetsgivaren och som uppfyller dess mångåriga klädkod. Även om alla kvinnor inte trivs i den påbjudna klädseln, respekteras den och här talar vi inte om kvinnor som vänder sig till media och DO för att de känner sig förtryckta eller diskriminerade. (SVT 14/9- 2013)

Varför har då muslimska kvinnor så förtvivlat svårt att respektera och anpassa? Använd slöja när ni går till och från jobbet om ni så önskar. Använd dem i hemmet om era män önskar detta eller om ni själva vill. Använd dem när ni roar er på nattklubbar och pubar, men varför inte ta av dem under de åtta timmar ni befinner er på arbetsplatser som har infört klädkoder? Om nu inte slöjan är ett religiöst påtvingat plagg, utan ett fritt val, varför inte bara visa den respekten för er arbetsgivare och era arbetskamrater istället för att gråta ut och hävda er identitet och religiösa tillhörighet? (Lag & Avtal 25/1- 2012)

Hur många gånger har vi inte hört muslimska kvinnor i slöja berätta att de klär sig i heltäckande av fri vilja och inte genom ett religiöst tvång? Samtidigt flyr kvinnor muslimska länder för att slippa islams makt över deras klädval och frihet. I Iran kastar kvinnor av sig sina slöjor, tar bilder på den glädje de utstrålar och lägger upp dem i det sociala nätverket MyFreedomStealth. I den befriade staden Manbij brände syriska kvinnorna de burkor man påtvingats av den muslimska terrororganisationen IS och uppvisade en glädje av frihetskänsla när dessa religiösa plagg förvandlades till en hög av aska.

I Sverige hävdar muslimska kvinnor att de tar på sig slöjor och niqabs för att de själva vill, ivrigt påhejade av en vänster som tycks stå islamismen allt närmare.

Huruvida flickor i åldern 5-7 år själva valt att bära heltäckande i skolan, på lekplatsen och i det offentliga, eller om de påtvingats otyget, låter jag deras föräldrar avgöra. Sakine Madon tog upp detta i SVT:s Opinion Live och det absurda i att muslimska småflickor inte kan närvara i gymnastiken, i simundervisningen eller ens vara med och leka på rasterna p.g.a. deras ”frivilliga” eller påtvingade klädsel. Madon vände sig till skolorna, samhället, politikerna och uppmanade dem att ta detta på allvar. Det finns en debatt om att förbjuda slöja i skolorna, men eftersom muslimer är en icke oviktig och allt större väljargrupp lär detta bara stanna vid ett förslag. ( Aftonbladet 5/1- 2004, SVT opinion 25/8-2016 och Skolverket 15/1- 2016)

Nu har en muslimsk kvinna från Somalia och hennes miljöpartistiske make startat en Facebook-grupp med namnet #minhijab där de uppmanar både kvinnor och män att lägga upp bilder på dem själva iklädda slöja. Något som säkerligen tilltalar de på vänsterkanten som tillsynes blundar för både hedersvåld, påtvingad klädsel, hot mot homosexuella, andra religiösa grupper och kvinnor, samt annat som följer i kölvattnet av denna religion vars utövare lyder minsta vink av det som Muhammed skrev i en bok från 600-talet.

Marcus Birro fick sista ordet i Opinion Lives debatt om det kristna korset och poängen satt där som en smäck. ”Det är ju fint, de politiskt korrekta kommer att kasta sig över den. Det blir väl bra. Det är ju mycket lättare. Mona Sahlin, det tog inte en kvart innan hon tog på sig den där.” Detta apropå det patetiska hijab-upproret som byggde på en ren lögn.

Frågan är vad dessa vänsterindivider vill säga till alla de kvinnor och småflickor i Sverige som påtvingas slöjor? Svaret lär vi aldrig få eftersom frågan aldrig ställs. (Expressen 25/4- 2010)

Ps.

En kort berättelse från verkligheten.

När jag i veckan befann mig på gymmet för en timmes träning gjorde tre kvinnor entré i heltäckande svart mundering. Bara deras ansikten syntes under klädseln när de äntrade träningscyklar och rullband. Många blickar vändes mot de tre och det var nog mer avsmak i dessa än sympati. Om heltäckande verkligen är ett fritt val, undrar säkert många varför muslimska kvinnor inte ens tar av dem när de idkar träning och svetten lackar som mest? Bär man dessa fula plagg för att provocera och för att visa hur islam står över allt annat? Ja, något annat svar har jag inte och visst lyckas de med att provocera. Blickarna som vändes mot de tre talade sitt tydliga språk och att dessa individer i sina svarta munderingar är intresserade av att integrera sig och respektera de regler vårt svenska samhälle är uppbyggt av, är nog en utopi bara vänstern klarar av att ta till sig.

Om de duschade efter uträttat ärende?

Nej, de klev direkt från cyklarna och rullbanden ut till den intilliggande busshållplatsen där de inväntade nästkommande buss.