Besvärlig väg till skolan

Inte alla Kineser bor i storstäder, kommer man ut på landsbygden,  så finner massor med människor som lever under väldigt eländiga förhållanden.

DCIM100MEDIADJI_0015.JPG
15 barn använder regelbundet denna ”stege” av bambu för att klättra 800 meter upp för att ta sig hem från skolan.

Femton barn använder regelbundet en rotting stege för att klättra uppför  en 800-meter hög  klippa på väg till och från internatskola varannan vecka i Liangshan i Sichuanprovinsen.

Barnen, i åldern 6 till 15, tillhör 72 familjer i Atuler by i Zhaojue län.

Byborna klättrar ned till den närmaste marknaden flera kilometer bort en gång i veckan med hjälp av samma stege för att köpa förnödenheter och sälja jordbruksprodukter, främst peppar och valnöt.

Stegen är en kedja av 17 mindre stegar hopbundna, vissa till och med vinklade ut från  klippan.  Det finns inga säkerhetsåtgärder. En bybo i 40-årsåldern föll utanför klippan och dog för inte så länge sedan.

Chen Jigu, en av byborna, berättar att stegen är lika gammal som byn, kanske hundratals år. ”Vi ersätter en stege med en ny när vi ser att den delen är ruttet”, säger Chen. De flesta av familjerna bor i hus av lera, halm och trä. Byborna berättar att deras förfäder valde att leva på denna otillgängliga plats för att gömma sig från krig och stamkonflikter.

Men det har lett till stora praktiska  problem i livet. Det tar ungefär två timmar för barn, under ledning av en vuxen, att klättra uppför klippan, och nästan en halv timmar att ta sig ner.

När en bybo är för sjuk för att klättra ner från berget, måste en person binda honom eller henne på ryggen för att få personen nerför  klippan med hjälp av två andra bybor.

Alla byborna lever ur hand i mun på mindre än $ 1 per dag. ”Vårt huvudsakliga inkomst är från peppar och valnöt”, sade byn huvudet, Er Dijiang. ”Köparna vet att vi är från byn på  bergets topp och att vi inte vill bära peppar eller valnötter tillbaka dit upp , så att de erbjuder oss ett mycket lågt  pris, vi har inget annat val.”

(Eder FjärranÖsternRaportör har bott drygt ett år i Kina, halva tiden i Shanghai o resten av tiden i en mindre stad cirka 150 mil sydväst om Shanghai.)

LÄNK        Mer bilder finns HÄR

 

15 thoughts on “Besvärlig väg till skolan

  1. Våra biståndspengar skulle räcka till en lyxig linbana till de här fina barnen
    så de kunde sitta och åka till skolan helt skyddade från vind och regn, om det inte hade varit för att våra biståndspengar går till gnällande vuxna muslimer som kommit hit för att leva i lyx.

  2. Svårt att finna tillräckligt starka ord för att beskriva beundran för
    dessa människors livsdrift.

    Vi kanske kan sända dit några hundra av våra muslimer, som vi inte vill ha, så kan de bygga nya stegar till byn.
    Muslimerna är ju inte rädda att dö. De har fortsättningen klar
    om de ramlar ner.

    • Aldrig i helvete att jag skulle vara med och förstöra för dessa exemplariska, sjukt tuffa och fattiga människor genom att förpassa skräpet som vi i västvärlden inte vill ha, till dom. Dessa människor har garanterat aldrig gjort en fluga förnär, hade jag kunnat hjälpa dom så hade jag gjort det ögonblickligen, och hade jag fått bestämma skulle all den skiten vi har här bytts ut mot dessa underbara människorna omedelbart dvs jag skulle idag direkt tagit emot 1 miljoner av dessa människor istället för 1 enda muslim.

  3. Jag är helt enkelt imponerad, på filmen kan man se att de hjälper varandra de känner varandra och har tillit, dessutom finns där inga överviktiga barn alla har god kondition. Visst är det önskvärt att säkerheten ökas, kinas ekonomi borde ha råd med det.
    Undrar vilket är mest farligt, det här eller storstaden där faror lurar bakom varje hörn.

      • Det är väl troligen en muslim som gett tummen ner här ovan..Stenkastning, vandalisering, gängvåldtäkter, överfall på vår blåljuspersonal och mordbränder är allt dessa gangsters kan åstadkomma. Vem faan vill anställa sådana idioter. Skicka ner dem till det inre av Borneo och ge dem mat och vatten för några dagar så får de ju försöka klara sig utan vår välfärd.

KommenteraAvbryt svar