Gymnasieminister Aida Hadzialic, med rötterna i Bosnien, ryter till mot vänstern och säger sig vara trött på den debatt som förs i kretsarna.

Inom vänstern ligger allt fokus på att tala om det som skiljer människor år, inte vad som förenar dem.

En vanlig företeelse i Hadzialics liv är att hon tvingas hålla en viss linje i flyktingdebatten p.g.a. hennes egen bakgrund som flykting.

”Jag känner självklart med människor som kommer till vårt land och vill hjälpa dem. Men man glömmer bort aspekten att jag är ett statsråd i den svenska regeringen. Min uppgift är att se till Sveriges bästa.”

När hörde vi senast en svensk minister erkänna att dennes prioritet är att se till landet Sveriges bästa och därmed också de svenska skattebetalarnas? Aida Hadzialic borde vara drömmen för varje vänsterdebattör. Kvinna, invandrare och dessutom socialist. Kan det bli bättre? Därför är det givetvis genant för vänstern att hon är starkt kritisk mot den debatt som förs i främst de socialistiska lägren.

”Bara att det finns en diskussion om vilken hudfärg människor har inom vänstern är djupt problematiskt.”

Ja, vilka är det som oftast använder hudfärg som ett argument i debatten? Jo, det är den socialistiska sfären som fört in rasifieringen som norm när olika samhällsfrågor diskuteras. Hadzialic menar också att stora delar av Sverige glöms bort i debatten och denna kritik bör riktas mot såväl politiker som journalister.

”Den unge killen på landsbygden som inte får ett jobb och inte klarar skolan är lika viktig som killen i förorten som är i samma situation.”

Den unge killen på landsbygden är bortglömd, bortglömd av såväl borgerliga som socialistiska regeringar. Debatten idag handlar uteslutande om förortskidsen och hur många miljarder man ska kasta in i olika förortsprojekt för att de ska känna sig mer välkomna i samhället. De arbetslösa och sysslolösa ungdomarna i bruksorterna, på landsbygden och i det klassiska arbetarstäderna är som blindtarmen. Man vet att de finns där, men ingen vill ha dem.

Hadzialic är också provocerad av vänsterns fokus på ”icke-frågor” som hon menar tar fokus från de verkliga problemen. Hon nämner den patetiska debatten kring ”Tintin i Kongo” där vänstern råskrek om rasism och stereotypa identiteter. Därmed tappade debatten fokus på de verkliga problemen, dvs den rasism som är rasism på riktigt. Som de flesta av oss vet är ordet ”rasism” det kanske mest urvattnade vi har i vårt vokabulär, inte minst tack vare gapvänstern. ”Rasism” kan idag jämföras med sagan om Fåraherden och vargen, då få utanför den vänstersocialistiska sfären bryr sig.

Orden Hadzialic framför i artikeln retar säkert gallfeber på vänstern. Kommer hon lätt undan för att hon är kvinna, invandrare och socialist? Tänk om orden i Aftonbladets text framförts av någon ur SD:s riksdagsgrupp. Hur tror ni tongångarna skulle gå i de vänstersocialistiska kretsarna?

Aftonbladet