Det är stora skillnader mellan svenska och norska reaktioner efter Fredrik Skavlans intervju med Jimmie Åkesson eftersom de flesta norrmän inte vet vad Sverigedemokraterna och deras ledare är, de vet inte hur ” kontroversiell”Jimmie Åkesson är.
Som bekant , är kritiken mot programföretagen massiv i Norge, men det är mer uppdelat i Sverige, där Skavlan hyllas av kollegor. Jag har bott i Sverige i 25 år och känner väl till Jimmie Åkesson, hans partikamrater och partiets rötter. Det är ingen sympatisk kunskap att ha. Men jag reagerar ”Norskt”.
Problemet är inte, som många verkar tro att ”kritiska frågor” ställdes, för de ställdes inte. Istället för välmotiverade, kritiska frågor tog farbror Skavlan fram revolvern, drog fram enstaka ord, egenskaper och etiketter (parasiter, kackerlackor, rasister), och avbröt Åkesson så snart han yttrande sig samtidigt som farbror Skavlan såg hånfullt och föraktfullt på offret.
Med ett kroppsspråk som signalerade att Skavlan uppenbarligen var upphetsad av pulvriseringen av en person som övergick i orgiastisk njutning. Farbror Skavlan var helt enkelt ingen ”professionell” journalist, han hade tagit på sig rollen som mobbare och det verkade som han njöt av detta.
Jag kan försvara Skavlan, men bara litet. Det Fredrik Skavlan gjorde var att ta på den rådande svenska medieblicken. Denna blick är konsensusorienterad, rationell och extremt fin om svenskarna själva får tycka.
Svenska journalister agerar i flock, bara en uppfattning får råda, bara en uppfattning analyseras, åsikter som avviker framkallar ångestattacker. Som i det här fallet – Skavlan/Åkesson – samlas journalisterna och blir en som går ihop mot en gemensam fiende och jakten hyllas på båda sidor.
I andra sammanhang, det måste sägas, finns det två sidor i den svenska debatten, där råder det nämligen en stark polarisering mellan höger och vänster journalister längs hela den politiska skalan.
I stället för att argumentera för vad som kan karakteriseras som den ena eller den andra, är det tillräckligt att sätta etiketter på människor och åsikter.
Att bli kallad extremist, rasist, etc. är en erfarenheter många fått. Den som får dessa etiketter fastsatta på sig kan med rätta mötas med en kör av hån, förlöjligande och förnedring.
Den offentliga debatten i Sverige är stenhård, Fredrik Skavlan tog på sig svenska medieglasögon när han intervjuade Jimmie Åkesson.
-Pettersson har fritt översatt och förkortat ett debattinlägg av Eva Lundgren i norska Dagbladet

En fråga till muppen Skavlan bara.. varför tror han och hans gelikar att Åkesson blir så mållös och närmast paralyserad som vilken annan svensk varje gång någon drar rasistkortet, om han nu är den rasisten dom så gärna vill han ska vara?
”I andra sammanhang, det måste sägas, finns det två sidor i den svenska debatten, där råder det nämligen en stark polarisering mellan höger och vänster journalister längs hela den politiska skalan.”
Ett grovt sakfel i artikeln, det finns inga journalister överhuvudtaget som idkar yrket i de svenska slaskmedierna, inkl. public service.