Nedanstående är en debattartikel på SvD Opinion av Thomas Gür

DEBATT. I snart två decennier har jag arbetat som rådgivare för företagare, entreprenörer och företagsledare. Några av mina företagskunder har jag hängt ihop med i mer än tio år, i något fall i över femton. Jag har sett flera av bolagen utvecklas från småföretag med 20–30 medarbetare till medelstora företag med ett par hundra personer. Ett har gått från att ha haft knappt 200 anställda till i dag nästan 1 500.

Huvuddelen av de personer jag arbetat med har varit infödda, män som kvinnor (”vita” för att använda en aktuell term), och haft, vad som också med en annan aktuell term heter, ”nordiskklingande” namn. Naturligt nog, eftersom befolkningsmajoriteten i vårt land är infödda etniska svenskar.

Vissa har givetvis, i likhet med mig själv, haft en invandrarbakgrund och inte lystrat till enstavigt kärva nordiska namn som Tor, Frej, Sten, Rut, Siv eller Britt. Men ingen av dem har tänkt på sig själv eller på sina medarbetare i termer av hudfärg och ursprung. De har i stället förenats av identiteten att vara företagare.

I detta sitt värv har de skapat tusentals arbetstillfällen. De har utbildat och fostrat hundratals unga människor, som kunnat gå vidare till bättre betalda jobb eller till företagande. De har startat ytterligare företag och introducerat varor och tjänster som inte tidigare fanns. De har effektiviserat medicintekniska processer, förenklat tjänster och gjort produkter billigare.

Bara under de år som jag har haft kontakt med dem, har de tillsammans uppskattningsvis bidragit med uppåt 20 miljarder kronor i skatteintäkter till folkhushållet.

Deras verksamhet ska ses i ljuset av de stora utmaningar som vårt land står inför: En tilltagande försörjningsbörda, en växande migration som leder till allt större resursutnyttjande och ökat bidragsberoende samtidigt som de okvalificerade jobben blir allt färre.

Men det som dessa män och kvinnor i dag hör om sitt företagande i den politiska debatten, över blockgränsen, är mestadels retorik om diskriminering, representation, etnicitet, hudfärg, vithetsnorm, genus och ”svenskklingande” namn.

De åtgärder som planeras går huvudsakligen ut på att försvåra deras verksamhet – vinstförbud, verksamhetsförbud, mera krångel, höjda skatter och avgifter. Politiker som själva aldrig drivit företag föreskriver hur deras bolag ska skötas och vill lagstifta om könskvotering. De uppmanas att ta sitt samhällsansvar. Som om skapandet av arbetstillfällen, inkomster och skatteintäkter inte är att bidra till samhället.

Några av dem är less på det ogina företagarklimatet i Sverige, på hur de bemöts. Flera vill inte utöka sin verksamhet, andra talar om att sluta – i ett läge där vi behöver dem och deras verksamhet mer än någonsin.

Det är därför dags för politiken att sluta tala om företagande i termer av hudfärg och könsorgan. Det är dags för politiken att ta samhällsansvar.

THOMAS GÜR

-Pettersson vill påminna om nedanstående rader…

• De hånskrattar åt oss

  Om du kommer från Mellanöstern ser du med förundran på skandinavisk samhällssyn. Du kommer från ett ställe som kännetecknas av blodiga strider mellan en lång rad grupper. Så din utgångspunkt är självbevarelsedriften. Den utgångspunkten tar du med till Skandinavien. Landet som du kommer till ser ut att ligga öppet med en massa fördelar som väntar på att bli utnyttjade. Så uppstår bidragsutnyttjandet, föraktet för det nya landet och synsättet ”det ju bara är svenskarna man lurar”.

  Ovanstående rader har skrivits av Thomas Gür, invandrare från Turkiet och journalist.