INSÄNDARE. 

Jag är förolämpad. Förolämpad av Myndigheterna.

Idag lyssnade jag på Sveriges Radio och fick där höra att: ”Risken för att ha utövat en våldsam eller kränkande handling ökar med 3,2 gånger för killar som har stereotypa könsroller”.

Jag kände mig förolämpad för jag och min hustru har så länge vi kan minnas alltid motverkat ”stereotypa könsroller”. Jag känner mig egentligen inte träffad men blir det per automatik då media alltid drar alla boende i Sverige över en kam. Alla som bor här är ”svenskar”.

Jag är så trött, omåttligt trött, på att bli indragen i elände som en potentiell förövare. Jag är så trött på denna fullständiga mörkläggning och ovilja att ta reda på hela sanningen om tingestens förhållande.

I ovanstående påstående som kommer från BRÅ kunde man med normal klädsamhet berättat mer. Är dessa stereotypa könsroller generella eller tillhör de, likt unken luft, andra kulturer och grupper. Nu går väl vänstern igång och skall hetsa mot mig men innan de sätter igång så läs färdigt.

Vi påstås vara ett mångkulturellt land. Vi förväntas, av statsapparaten och alla dess kanaler, omfamna och berika oss. Faktiskt till den grad att vi skall sudda ut och förneka vår egen kultur. Ordet ”Svenskt” verkar vara på väg att bytas ut mot det mer PK ”Mångkulturell”. Allt för att vara till lags och möjligen erhålla en medalj i gruppen ”Nyttig idiot”.

För egen del kommer jag aldrig att få nämnda medalj då jag är stolt över dit våra förfäder tagit oss. Det vore en skam om vi skulle nonchalera deras strävan att vi skulle få det bättre än dem. Kampen framåt får aldrig överges.

Att acceptera mångkulturens alla yttringar och påbud medför att vi får gör avkall på det som våra farföräldrar byggt upp. Jag är i vilket fall stolt över våra farföräldrars strävan. Inte nödvändigtvis den styrande eliten men definitivt det hårt arbetande folket. Att inte fortsätta den traditionen är lika hårresande som att negligera vår kultur och folk.

Rapporten visar på att de med stereotypa könsroller är 3,2 gånger mer benägna till våldsbrott och sexuella kränkningar än de utan stereotypa könsroller. Nu får vi inte reda på mer. Nu är det kanske inte så PK längre. Hade man fortsatt hade man kanske pekat istället för att svepa yvigt med hand i jakten på var problemet har sin rot. ”Vi bränner skogen för vissa träd är dåliga för vi vill inte peka ut något enskilt träd eller art”.

Jag tror att det ligger till som ovan beskrivet. Man är för rädd för de andra i PK-maffian och därför är man mainstream där man egentligen borde gå emot strömmen trots att det är tufft. Undrar hur de sover om natten? Dåligt hoppas jag. Alla, ja kanske inte alla, vill att det skall sättas in krafttag mot detta men ingen vågar berätta var problemet ligger.

Man borde söka roten och inte sakta bränna skogen. Prat och konferenser skiter väl ungdomarna i. Man kan väl vara där och glida lite men i vardagen gäller andra måttstockar och rättesnöre.

Vi är ju snabba att fördöma allt möjligt och kräva att myndigheterna skall göra något. Såhär skriver MUCF på sin hemsida: ”Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ska förebygga pojkars och unga mäns utsatthet för och användning av våld. Det gör vi genom att arrangera konferenser, samarbeta med andra och genom våra publikationer.” En av dessa heter ”Inget att vänta på”, dryga 100 sidor, och den hittar du som nedladdningsbar PDF-fil här: Inget att vänta på

Den dagen någon vågar dra isär ridån och rikta strålkastarna på problemet bortom konferensborden slipper alla ordentliga ungdomar dras med i anklagelserna. Det är de värda, oavsett ursprung och hudfärg. De andra skall ha det de förtjänar.

Arne Johansson, Malmö