Temperaturmätaren visade minus 52 grader. I den bitande kylan tvingades passagerare ut för att knuffa på sitt flygplan, då landningsställets bromssystem hade frusit. Det avslöjar ryska utredare.
Denna sällsamma historia utspelade sig i tisdags (i en stad ovan molnen), som ligger bortom polcirkeln i västra Sibirien. Historien blev känd sedan en av passagerarna lagt ut en video på Youtube. Den visar hur en grupp muntra resenärer greppar Tupolev-planets vingar, tar i av alla krafter och lyckas putta det flera meter framåt på startbanan.
– Alla vill hem, sade en man som tillsammans med 73 andra passagerare så småningom lyckades ta sig till Krasnojarsk.
Även hos luttrade ryssar, som är vana vid långa vintrar med temperaturer långt under nollstrecket, väcker flygpassagerarnas resoluta ingrepp beundran.
”Sibirierna är så tuffa att det för dem är en struntsak att skjuta ett fruset plan till startbanan”, skriver tidningen Komsomolskaja Pravda.
-Pettersson kommer av någon anledning att tänka på våra kravmaskiner och att det finns gott om plats i Sibirien…
Ojdå kommer osökt att tänka på en del svenskar som väntar sig att staten och kommunen skall träda in när de själva borde ha sparat, studerat osv så att de själva ska vara oberoende. Och inte med politiska medel tvinga andra att försörja dem!
@Ruben
Jo det visste jag…Men han liksom många andra äkta berlinare,lämnade staden kort efter krigslutet.Sen vet jag inte vart han tog vägen.Under sina sista år var han i varje fall bosatt på en grekisk ö..
Konserten jag upplevde live,hade också ett inslag med den ryska Svarta Havs-flottans kör.Denna kör är också unik,när det gäller att framföra de gamla kända ryska folksångerna….
Coolt !!! Tror nog inte de tvingades ut för att hjälpa till.
Hörde ryktas om att det erbjöds ”rysk glykol” gratis, till alla som hjälpte till.
Frågan man nu ställer sig, är om flygplanets vodka lager räckte till ?
Där tror jag att Peter slog huvudet på spiken.
-52 är väl vad vi skulle behöva i nån vecka eller så.
Olli undrar vad staden ovan molnen heter på riktigt. I, som du föreslagit tror jag inte på.
Jag själv har med hustru och bagage åkt en gång i vardera riktningen över större delen av Sibirien, när jag bevistade min
dotter och hennes fästman vid den här tiden för två år sedan. Det lyste faktiskt riktigt vackert från de ensligt belägna stugorna på marken ca 12 000 meter under oss. Men långa bitar var det kolsvart.
Olli
Tvivlar på att ditt flyg var såååå långt norrut…Kransnojarsk ligger enda upp vid ishavet,i själva deltat av floden,jag tyvärr glömt namnet på !
Problemet är att Pettersson inte skrivit något namn på staden. Ja jag erkänner att vi var i södra delen av Sibirien, men jag vet fortfarande inte vad vi hade där att göra och sedan köra tvärs över hela Kina för att mellanlanda i Hongkong. Sista biten var mer förståelig, då den gick ut till Filippinerna och följde dem tills andra öar i Indonesien tog över och sedan Nya Guinnea och därefter den norra bukten i Australien för att slutligen landa I Brisbane, nästan halvvägs till öns andra ände.
Jag förstår att detta är ett helt annat ställe, men ville att Pettersson skulle namnge platsen, om den har något namn. Annars kan ju Pettersson få en plats uppkallad efter sig själv. Det vore väl bra reklam för Petterssonsblogg.se
Floden heter Jenisej och är en av Sibiriens långa floder, två andra är Ob och Lena, sedan finns där en gränsflod vid namn Amur, som tar sitt vatten från världens djupaste sjö ca 1 700 m djup och även stor till ytan, så är den planetens största sötvattenreservoar och namnet är Bajkalsjön
Jenisej och Krasnojarsk hittar ni här på länken
https://www.google.se/?gws_rd=ssl#q=Krasnojarsk.
Det andra hittar ni vid gränsen mellan Kina och Ryssland (sibirien)
OT, Olli! Kom att tänka på den frikyrkliga sången ”Jag har hört om en stad” som egentligen är en rysk folksång och heter ”Entonigt klingar den lilla klockan” här i en version med Ivan Rebroff.
Fullständigt magnifikt! 🙂
Jag men det är väl ungefär så nära staden över molnen man kommer, så låt Ivan Rebroff gå loss på den låten. Din beskrivning är rätt, men den kände jag till från musiken på Petterssons. Fast jag kände faktiskt till det sambandet sedan länge. Jag är ju numera bara en glad pensionär, så det mesta har jag bakom mig. Min släkt blir hyfsat gamla, runt 80 år ibland 85 och lite till. Så länge jag kan djävlas med någon, så länge har jag tänkt mig vara med.
Tack Ruben..
Det var länge sedan jag lyssnade till Ivan.Har haft glädjen att få uppleva honom live vid en konsert.Vill minnas att han hade ett röstomfång om sju oktaver… Låten du valde var min svärfars älsklingslåt,liksom Volgasången.Ödet ville att han redan som 43-årig,skulle få sin grav i Ryssland…tyvärr.
Därför kommer alltid tankarna kring honom i dagen,när dessa folksånger spelas !
Ps.
Mindes än en gång fel,av Videon framgick ju att det var 4,5 i röstomfång! Ds.
Ingen orsak Stenbock! Tycker själv mycket om att lyssna på mannen med det stora röstomfånget. Men visste du att han egentligen var Tysk, född i Spandau, Berlin. En annan populär sångare från den tiden var även ”Den sjungande kosacken” Viktor Klimenko, inte i samma klass som Ivan, men ändå. Viktor hade genuint ryskt ursprung. Här en video med honom också (Stenka Razin) så att man kan både se och höra skillnaden.
Nja, det var snarare så att trucken som skulle pusha kärran bakåt inte startade eller slirade. Ni ser bogserstången som hastigast i slutet. Dock visar man inte vad som sitter i andra änden av bogserstången.
Bra story i alla fall.
Positivt med teamwork för en god sak, härligt !
Den ryska björnen är absolut inte någon, som man skall gruffa med. 🙂
http://fmashiri.files.wordpress.com/2014/05/putin-russian-bear-cartoonjpg-5e6d8746e86efb3c.jpg
Inga veklingar som bor i de områdena…Det enda nöjet man har under mörka kvällar,är norrskenet över himmeln.Detta sista har en av de överlevande från ett krigsfångeläger berättat för mig !
Instämmer f.ö. med Pettersson,dit skulle vi skicka Absurdistans lyckosökare…