På jobbet ställdes en fråga av en kvinnlig medarbetare som jag gärna vidarebefordrar.
”Många av de som söker asyl i Sverige placeras på stora herrgårdar och andra slottsliknande byggnader i lugn och vacker natur. Där får de allt serverat och de omhuldas varje tid på dygnet och inte ett enda krav ställs. Hur kommer de som får uppehållstillstånd att reagera när de sedan placeras i Rinkeby, Rosengård och andra stenöknar, där allt inte längre är serverat, där de inte längre omhuldas dygnet runt och kraven på dem själva blir allt högre”.
En motiverad fråga, inte minst med tanke på de ständiga klagomål vi redan hör från människor mitt inne i asylprocessen.
Lägger gärna till att frågan ställdes av en kvinna med polsk bakgrund. Hon och hennes man kom till Sverige på 80-talet och vittnar om att de inte på några vis möttes av samma generositet som dagens nya svenskar. Samma sak har jag hört från arbetskamrater med ursprung i Finland, Chile och Ungern.
Tar man sen de ensamkommande ”baarnen” som exempel blir det ännu värre. De är ju vana en hel stab som passar upp på dem.
Ja snacka om curlingbaaarn!
Ja, de blir förbannade så klart, över att kastas ut i skiten, efter att ha fått varit på ”spaa”, och levt adelsliv. De undrar vad de gjort för fel som behandlas så. Det vore mycket sundare om de fick komma till gettot direkt, så de inte fick de sjuka referensramar de nu får att jämföra med. Nu ökar hatet hos redan frustrerade människor.
Kanske är det mycket resultatet av detta, vi ser i samhället idag. Och värre blir det. Lyxigare och lyxigare start i takt med att bostäderna minskar. Det dröjer väl inte länge förrän de flyttar in hos Kungen och Löven i Rosenbad. De sista utposterna.
En väldigt bra fråga som jag gärna skulle vilja ha ett svar på, jag med.