Människor som kommer till Sverige för att söka jobb, utnyttjar systemet genom att söka asyl. På så vis får de gratis boende, gratis mat, fickpengar, barnen kan placeras i skolan och under processen beviljas de tolkar och offentliga biträden. Dessa personer har inga asylskäl, men belastar både domstolar och Migrationsverket, samt är en stor och onödig kostnad för skattebetalarna.
Så kan man sammanfatta Ulf Wibäcks text. Wibäck är jur. kand och har jobbat med dessa frågor i tio år.
Merparten av de asylansökningar som lämnas in bygger inte på den flyktingförklaring som FN:s flyktingkonvention definierade 1951. Detta är inget nytt, då vi sedan länge vet att endast 5-6% av de asylsökande kan räknas in under benämningen personer med flyktingstatus.
Artikeln som Wibäck skriver behandlar främst arbetskraftsinvandringen.
Med dagens lagstiftning innebär det att människor som söker uppehållstillstånd p.g.a. arbete måste ha utverkat detta innan man lämnar sitt land och ankommer Sverige. Här har lagstiftarna dock lagt till en liten passage, som säger att de som säker asyl, samtidigt kan ansöka om ett undantag från kravet på arbetstillstånd. Därmed kan de asylsökande börja arbeta i Sverige och har man sedan arbetat i minst sex månader hos godkänd arbetsgivare kan den asylsökande istället söka uppehållstillstånd som arbetstagare och detta innan personens asylärende ens har avgjorts.
Detta har skapat en gråzon där mindre seriösa arbetsgivare utnyttjar systemet genom att erbjuda de asylsökande arbete mot betalning. Arbetsgivaren betalar ut en avtalsenlig lön till den asylsökande, så att alla papper ser ut att vara i sin ordning. Därefter tvingas arbetstagaren betalar tillbaka merparten av pengarna kontant och om detta inte sker får arbetstagaren sparken och uppehållstillståndet dras in.
Kortfattat måste alltså den asylsökande arbetstagaren betala oseriösa arbetsgivare för att få ett arbete och därmed ett uppehållstillstånd. Därefter tvingas den asylsökande arbetstagaren betala tillbaks merparten av den lön som han/hon tjänar in. Detta gör att arbetsgivaren inte bara tjänar pengar på verksamheten. Han/hon får också tillgång till billig arbetskraft.
Sverige 2014.
Källa: Samtiden
De flesta som kommit i kontakt med företagsekonomi vet att personalkostnaderna i de flesta falla är den största utgiftsposten. Förvisso har den tekniska utvecklingen hjälpt till att minska dessa kostnader i många branscher. Inom bank- och handel har man nu fått kunderna att själva göra man tidigare behövde personal till att utföra. Att ge service är personalkrävande som ska bort.
När Alliansen (inte minst Ullenhag) talade om den nödvändiga arbetskraftsinvandringen behövde man inte vara något geni för att bli misstänksam. Alla dessa lågutbildade, i många fall också analfabeter? De matchar inte precis svenska arbetsgivares krav.
Jag har de senaste tio åren förgäves sökt förstå sjuklöverns agenda bakom massinvandringen? Det enda jag är övertygad om är att man ska ”följa efter pengarna”,.