Den svenska välfärden är numera ett minne blott av sina fornstora dagar. Nästa område att kapsejsa är psykvården.
De senaste 20 åren har inte mindre än 70 procent av vårdplatserna i psykiatrin försvunnit och i dag är det bara Ungern, Spanien och Italien bland EU:s länder som har färre vårdplatser per 100 000 invånare.
Antalet psykiskt sjuka människor blir bara fler och antalet vårdplatser bara färre. Icke färdigbehandlade patienter skrivs ut för att förbereda plats till nya. Lena Flyckt, ordförande i Svenska psykiatriska föreningen, säger att det handlar om besparingar. I vilken gång i ordningen ordet ”besparingar” används vet jag inte, men det är åtskilliga. Joakim Ramsberg, vetenskapligt ansvarig på Myndigheten för vårdanalys, säger att gjorda satsningar inte är tillräckliga och att man misslyckats i sin ambition.
Sammanfattat kan man säga att den svenska psykvården släpper ut allt fler människor som är en fara både för omgivningen och sig själva.
Källa: SvD
Samtidigt läser vi om Bert Karlssons bolag Jokarjo, som på ett år höjde sin vinst från 650 000 till 4,3 miljoner med hjälp av skattebetalarnas pengar. Bert säger i en intervju att detta är småpengar och ambitionen för hans bolag är att omsätta 1 miljard under nästa år. Ingen kan längre förneka att allt mer av våra skattepengar går till asylindustrin, allt enligt politikernas planer.
Källa: DI
Crilla dem psykiskt sjuka är inte ens 2:a sortering så att säga dem kommer sist och som Roland sa inte mkt har hänt det är samma visa och numera så ska man bli botad efter 15 samtal order från vita huset.
Vissa tar upp till 15 ggr på sig för att bli säkra och i många fall lyssnar man inte på patienten.
Sedan så ska både du Crilla och Roland ha stort beröm för att ni orkat ta er ur skiten det finns dem som harvat i gråzonen länge och gör så än idag.
Och även Pettersson ska ha beröm för sin sida då SN tappat allt förtroende
Vi kommer att rösta framöver det kan du vara lugn för. Fast EU kändes det inte lika viktigt. Men okey vi borde röstat då med. Fast vi har väldigt svårt att tänka oss att rösta på SD eller S. Vad det blir 2018 har vi ingen aning om idag. Men jag tänker inte skriva mer om psykiatri framöver. Då blir SN glad. En kompis till mig säger att jag är en jävla ”tjat-pelle” och han har nog rätt. Det kan bli att rösta igen i vår om SD väljer det. Men det troligaste är kanske att vi får vänta tills 2018. Ha det bra Crilla o vi Oxelösundare måste ju hålla ihop för vår lilla stads bästa. Vi bor kvar här så länge vi har råd. Sen flyttar vi in till Nyköping som är trevligare på alla vis. Hej!
Får en känsla av att SD är lika ointresserad av denna fråga som dom övriga sju partierna är. Kanske är det mig det är fel på. Kanske är inte detta den stora fråga jag vill göra det till. Åtta partier kan ju inte ha fel. Felet måste ju vara mitt. Ber om ursäkt att jag åter ville debattera detta. För egen del behöver jag inte föra den här debatten. Alla som lider idag får väl hitta sin väg ut ur detta gissel. Min tanke har varit att jag med mina erfarenheter skulle kunna hjälpa andra. Men jag har ju Fel. Förlåt mig!
För min del får du surra om precis vad du vill. Jag har egentligen bara en synpunkt:
Gå och rösta nästa gång (helst på SD såklart)
Starkt skrivet Crilla. Jag beundrar dig för Ditt beslut. Du kommer att klara dig alldeles utmärkt utan dessa piller. Jag har varit utan i över 10 år nu. Livet har bara blivit bättre. Lyckan finns inte på varken flaska eller i någon pillerburk. I stora drag har jag samma uppfattning som du om den svenska psykvården. Skulle kunna dra historier om alla mina kontakter med dessa ”läkare”. En sa att sådan som jag inte skulle sätta barn till världen. Jag har idag tre vuxna barn som det går jättebra för i livet. Jag anmälde honom till HSAN. Faktiskt trodde dom mig o han fick en varning. Gissa om han blev sur på mig. Kämpa på du Crilla du vet din egen lösning bäst. Hej!
Egentligen borde man inte öppet diskutera sin egen psykiska status men jag gör det iallafall.
Det är nu åtta år sedan SÄPO stormade mitt hem med piketstyrka och burade in mig en vecka på psyket. Det var ju inte nåt snack om några mänskliga rättigheter överhuvudtaget. Det var bara att lyda. Jag tog under protest emot de mediciner de tvingade i mig. ”Nu gäller det att komma härifrån” tänkte jag och ganska snart lurade jag ut hur det fungerade. Så fort jag erkänt hur ”goda” de var så var det i princip bara att åka hem. Jag ljög så klart men ibland måste man göra det.
Sedan dess har jag haft daglig kontakt med dem trots att det är ganska dumt. De har alltid tolkningsföreträde och all makt i världen att göra livet till ett helvete för mig och min familj. Trots detta så diskuterar och samråder med dem om det mesta här i livet. Men samtidigt brukar jag säga som det är. Svensk psykiatri är ett enda stort skämt och ni som jobbar där borde byta jobb. De blir ganska irriterade över sådana ”påhopp” men nu har vi svart på vitt om hur sanningen ligger till och det är ingen upplyftande läsning för de som jobbar där.
Efter snart tio års medicinering och utanförskap så kände jag att det var dags att ta saken i egna händer. Jag började på eget bevåg att i långsam takt sätta ut mediciner. Det kan tyckas vara extremt dumdristigt men i efterhand så har läkaren i princip fått medge att det var rätt beslut. Nu återstår det i princip bara en medicin att bli av med och den har jag också tagit bort. Sedan 3 veckor tillbaka så äter jag ingen medicin överhuvudtaget. Läkaren och övrig personal är tveksamma till mitt försök och undrar förstås hur jag tänker och varför? Den enda som vet det är jag själv. Ingen vet hur det kommer att sluta. Det är jag och endast jag som bestämmer över mitt liv.
Nu kommer det nog att bli en del radikala lösningar för att komma tillrätta med utanförskapet. Att få nåt jobb här på landsbygden kan man ju bara glömma. Återstår bara att försöka fixa allt på egen hand. Här eller någon annanstans.Att leva i detta utanförskap kommer att bli outhärdligt i långa loppet. Det går inte att svälta sig fram här länge till. Så ligger det till. Skall man dessutom ha stöd av Europas uslaste psykiatrivård så kommer det inte bli roligt. Särskilt inte när övrig välfärd går samma öde tillmötes.
Till sist: ”Allas lika värde”. Det omfattar inte psykiskt sjuka och kommer aldrig att göra. Vi är helt enkelt andra klassens människor för resten av våra liv.
Såvida vi inte själva ändrar på det och det tänker jag försöka göra!
Det här startade 1995 i samband med psyk-ädelreformen. Då stängdes alla mentalsjukhus. Det var förvisso helt rätt. MEN man hade inget att ersätta detta med. Följden blev misär o självmord av sällan skådat slag. Sen skulle landstingen o kommunerna dela på ansvaret. Inget blev lyckat. Kommunerna har ofta inte den kompetens som erfodras. Tex. läste vi i SN om en kvinna i Nyköping som levde i ren misär. Sen finns inget nytänk alls idag. Man lägger fortfarande folk i bälten. På rättspsyk hamnar unga tjejer med självskadebeteenden. Bland mördare o våldtäktsmän. Skulle kunna fortsätta länge till. Vad jag TROR behövs är en dialog mellan vårdgivarna, patienterna genom RSMH tex. och politiker. Vi är snart sämst i Europa på detta. Vi som alltid hävdat att vi är bäst på allting. Visst har jag genom åren träffat NÅGRA politiker som verkar förstå mer än andra. Klart detta kostar pengar att rätta till. Men vad kostar det att INTE rätta till? Men denna grupp är ofta tysta o snälla så dom kan vi köra över tycks man resonera. Håll med om att detta är knepigt! Trodde detta skulle bli en valfråga. Men oj vad jag bedrog mig. Själv har jag det oförskämt bra idag. VARFÖR???
Varför presenteras denna fakta just nu? Har försökt diskutera det här i tio år men det är ju som att prata med en vägg. Sverige är bara intresserade av det som är nytt och spännande. Sina ”olösta fall” låter man helt enkelt ta självmord eller ruttna bort i sina hem.
Okey jag erkänner att jag inte har landat politiskt ännu. Därför låg jag o gumman på soffan i EU-valet. Men i senaste valet röstade vi. Väldigt kluvet då både V o M fick var sin röst. I landstinget blev VFP självklart. Jag skrev då att jag behövde betänketid tills valet 2018. Det var då jag blev förnedrad på denna blogg. MEN driver SD denna fråga skall jag erkänna att mitt intresse för SD ökar. Att stånga sin panna blodig mot dom andra sju partierna är inte mödan värt. Jag har ett brett kontaktnät inom detta. Jag har själv gått från svårt sjuk till helt frisk. Så visst har jag kunskaper som mycket få politiker besitter. OBS! jag tror inte på flum som tex. MP:s sinnenas trädgård o dyligt. Nej jag tror på hårt eget arbete ihop med begåvad personal. Det går att komma ut ur detta. Jag har gjort det. Blev jäkligt besviken på alliansen som i bästa sosse-stil började sjukpensionera 25-30 åringar. Det finns ingen rehab värd namnet. Tog ansvarig minsister Ulf Kristersson på detta i valrörelsen. Han verkade inte förstå och sade ” detta är svårt”. Allt är svårt mina vänner om man inte ens försöker. Sen allt trams med olycklig barndom m.m. kan vi skrota. Denna sjukdom handlar om framtiden, inte det som varit. Jag har som sagt breda kontakter med allt från den olyckliga patienten till vårdgivarna. Hoppas denna fråga finner en bra lösning innan jag tvingas ta ner skylten. God Söndag Stefan !
Bra Stefan att du berör detta ämne. Jag har tjatat om detta i säkert 10-15 år nu. Men politikerna lyssnar INTE på mig. Nu berör varenda media detta och det vore konstigt om dom styrande TÖRS fortsätta att agera struts. Jag har erbjudit nästan varenda parti att gå in som sak-kunnig i detta. Men dom törs inte. Att någon positivt skall hända med dagens styre tror jag inte för ett ögonblick på. Nu är ju INTE jag Sverige-Demokrat. Men utlyser NI omval nu o driver DENNA fråga får ni minst 20%. Jag känner ju Dino här ovan o vet vad han gått igenom. Sverige är ett U-land på detta område.
Användandet av ordet ”besparingar” gör mig nästan alltid halvt rasande..
När ska det gå upp för svenske väljaren i gemen att det är egentligen fråga om PRIORITERINGAR!
Att göra en ”besparing” är egentligen en OM-prioritering.
Man prioriterar ner det som det ska ”besparas” på.
För at göra tingen enkla, pengar finns, världens högst/nästhögsta skatter fixar det – men man prioriterar användandet av skattemedlen/utgifterna så ini h-e fel!
Så en siffra för några år sedan (har inte kollat idag) att nära 50% av statens utgifter är bidrag i någn form..
INGEN som opponerar sig över detta?
Fråga stressade sjuksköterskor? Åldringarna på hemmen? De själmordsbenägna? De som drabbar av berikande inbrott i sitt hus/lgh utförda av EU-Baltmigranter. Är det 2% av lgh inbrotten som klaras upp??
Exemplen kan nog mångfaldigas (sic!)
Jag håller med dig – det är fel ord ”besparing” prioritering av pengar är det som sker.
Många av dessa psykiskt sjuka blev utförsäkrade och miste sin trygghet och många av dem har förlorat på så många plan att det är skrämande.
Kompisen skrev till massa politiker ett enda parti svarade det var SD så man undrar vilka som verkligen lider av psykisk störning och är en fara för sig själva och Sverige tror det kallas för sjuk-klövern elr dem sju dvärgarna