Bloggen ”Den Obekväma Sanningen” har i tre delar tittat på det kontroversiella ämnet : ”IQ och ras”
Några utdrag ur artikeln nedan:
Afrika är den kontinent som har den största genetiska mångfalden och sannolikt även den största kulturella mångfalden. Europa har den minsta genetiska mångfalden och möjligen även den minsta kulturella. Ändå(?) präglas den Afrikanska kontinenten av ständiga oroligheter och strider mellan olika stammar, klaner och länder, eller inom desamma. Rasism, vidskepelse, förtryck, förföljelse, slaveri, mord och sexuellt våld hör till dagliga händelser. Trots att enorma resurser har satsats under flera decennier för att få kontinenten på fötter.
Europa å sin sida har rest sig efter två fruktansvärt destruktiva världskrig. De till befolkningen minsta och samtidigt mest etniskt homogena länderna som Schweiz, Sverige, Norge, Finland och Danmark har utmärkt sig som de mest demokratiska, lyckliga och med den största mellanmänskliga tilliten. Även när det gäller innovationsförmåga och erhållna Nobelpris står vi oss mycket bra, sett till befolkningen. Ändå förväntas vi tro att kartan till framtiden, harmoni och en positiv utveckling stavas mångkultur, etnisk och religiös mångfald. Ter sig inte det naivt å det grövsta?
Om man jämför vuxna med en IQ i spannet 75-90 med de i spannet 110-125 så har gruppen med lägre IQ 1,5 gånger högre risk för att vara arbetslös efter skild efter fem år, 4 gånger högre risk för kvinnor att ha ett utomäktenskapligt barn, 5 gånger högre risk för att leva i fattigdom, 5 gånger högre risk för mödrar att leva på socialbidrag efter första barnets födelse och 8 gånger högre risk för att vara kroniskt bidragsberoende. Utomäktenskapliga barn känns kanske inte så stigmatiserande i dagens Sverige, men gissar att det här även är relaterat till en frånvarande barnafader.
Sammanfattningsvis råder det inget tvivel om att intelligens är ärftligt, det föreligger konsensus i den frågan, däremot pågår diskussionen kring hur stor del av variationen som beror av ärftliga faktorer och hur stor del som beror av miljöfaktorer. Sannolikt är sambandet komplext där olika gener aktiveras och samverkar delvis beroende på miljöfaktorer. Möjligen är det därför den genetiska komponenten är så pass varierande under utvecklingstiden i barndomen för att senare förefalla mer statisk i vuxen ålder. Nedan följer några argument som stöder en mer miljöberoende modell.
Finns det skillnader i intelligens mellan olika raser?
Så har vi då den stora frågan, som jag inte tänker gå in på i detalj nu, finns det verkligen någon skillnad i uppmätt intelligens mellan olika raser? På den frågan är svaret ett entydigt ja, i princip ingen som hävdar något annat. Det finns helt klart skillnader. Både inom länder och mellan olika länder och världsdelar. Skillnaden och hierarkin tenderar dessutom att se likadan ut oavsett om man mäter inom samma land eller om man mäter mellan olika världsdelar, även om storleken på skillnaderna förändras.
Hundraser pratar vi om tämligen oproblematiskt och det är få som skulle påstå att olika hundraser är en social konstruktion och att en pitbull och en golden retriever skulle vara exakt lika i allt utom utseende om de fick samma uppväxt och uppfostran. Men det är känsligare när det gäller människor, inte minst efter andra världskriget och nazismen. Men att något är känsligt säger ingenting om huruvida det är sant eller falskt.
Tankebanor i klassisk nasistisk anda. Smakfullt!
Ja du Niccoswe,nu är det så att detta var känt långt
innan nazismen och varenda bonde har klart för sig
att det är skillnad på djurraser och det samma gäller
även människor.
Allt annat är skitprat.
Läs hela bloggserien och kom med relevanta invändningar istället för att låta dina reflexer ta över, de tjänar dig illa i det här fallet. Ovanstående är mer än någon ”tankebana” och vilar på en BETYDLIGT mer solid grund än mångkulturalismen, socialismen eller påståenden om invandringens förträfflighet för Sveriges framtida välfärd.
Att erkänna skillnader på gruppnivå är inget hinder för att bedöma individer på individnivå. Stora delar av framförallt vänstern talar ju mer än gärna om mäns egenskaper, påstådda eller verkliga, på gruppnivå utan att jämföras med nazister. Varför inte tala om andra grupper på samma sätt? Där resonerar man att man måste se problemen för att finna lösningar, varför skulle det gälla exklusivt för just gruppen män? Eller socialgrupper?
Vi tillskriver alla olika grupper olika egenskaper, medvetet eller omedvetet, liksom vi själva grupperar oss naturligt och instinktivt. Vänstern är inte mer främmande för att gruppindela folk än högern, tvärtom. Antirasisterna delar glatt in folk efter rasifierade eller icke-rasifierade. Alla ska ha lika värde och behandlas likvärdigt, säger någon och konstaterar i nästa mening att man därför beslutat sig för att negativt särbehandla t.ex. SD.
Dubbelmoral, lögner och negativ särbehandling präglar den s.k. anti-rasistiska rörelsen mer än någon annan, vilket är anledningen till att jag själv tagit avstånd från den. Låt oss bara kalla en spade för en spade, utan att dra upp nazismen som vårt första, och därmed sista, kort.