En av våra andra redaktörer, Stefan K, har redan skrivit ett inlägg om detta program men Lusharpan skulle gärna vilja fylla på med lite mera fakta. Programmet var en uppföljning av en tidigare programserie i SVT och handlade om äldreboendet Smedsberget i Lycksele, en S-styrd kommun.

Även om det fanns ljuspunkter i uppföljningsprogrammet, så var tyvärr bilden av Smedsberget ganska mörk. En av de stora ljuspunkterna var personalen som trots dålig ekonomi för åldringsvården tappert kämpade på för att skapa drägliga förhållanden för de människor som byggt upp det här landet och som Felfria Fredrik inte tycker är värda ett vitten.

Några exempel rörande nuläget på Smedsbacken:

• Samtliga läkare, sjuksköterskor och sjukgymnaster har slutat. Det betyder att det finns ingen kontinuitet när det gäller personkännedom hos sjukvårdpersonalen och därmed inte om individers olika behov.
• Det förekommer fortsatt felmedicinering på Smedsbacken, även om man arbetar med frågan.
• Enhetschefen kan inte ens köpa servetter till lunchmatsalen utan att först få godkänt av socialchefen. Hon kan inte heller köpa inte tavlor och andra prydnadssaker utan får förlita sig på gåvor från privatpersoner.
• Det experiment med god och näringsrik kost som genomfördes under programserien blev en engångsföreteelse och nu är man tillbaka till den gamla tråkiga maten. Bara 6 personer av 40 har ett näringsintag som är godkänt.
• Längden på den sk ”nattfastan” dvs tiden mellan kvällsmål och frukost låg i genomsnitt på 13 timmar, men det fanns exempel på 16 timmar. Dessa personer höll långsamt på att svälta ihjäl. Lusharpan skulle vilja se en ”nyanländ” som accepterar 16 timmar mellan måltiderna.
• I hela landet svälter 15.000 pensionärer ihjäl varje år. Lusharpan undrar vilka rubriker vi skulle få se i tidningarna om 15000 skäggebarn eller asylsökande svalt ihjäl varje år här i landet.
• En person blev liggande på sitt rum och det tog 29 minuter innan hann fick hjälp trots att han tryckt på larmknappen.
• Ungefär hälften av pensionärerna led av depressioner och kände att ”de bara var till besvär”.
• Yngve Gustavsson, en av Sveriges främsta specialister på Geriatrik, ger inte mycket för Socialstyrelsens glättade bild av åldringsvården. Huvudskälet är att de genomförda undersökningarna inte når de som har det svårast.
• Äldreboendet brottades med resursbrist och hade tappat en person sedan programserien gjordes. Yngve Gustavsson gjorde bedömningen att det fanns stor risk att flera av dem som var kvar skulle drabbas av utbrändhet.

Situationen på Smedsbacken är inte unik. Den ser likadan ut i hela landet. Lusharpan är full av beundran för personalen som arbetar i svensk åldringsvård. De kämpar i en ständig uppförsbacke och kan inte åka på samma Räkmacka” som svensk invandringsindustri. Statsministerns tal den 16 augusti ger anledning att tro att det kommer att bli ännu värre och var det ska sluta är det ingen som vet. Så till er alla som arbetar inom svensk åldringsvård vill Lusharpan avslutningsvis rikta en uppmaning. Vill ni inte ha ännu sämre arbetsförhållanden så ska ni noga överväga vilket parti ni röstar på den 14 september. Fundera gärna över hur er arbetssituation och era löner sett ut om svensk åldringsvård fått ett tillskott på 250 miljarder om året.

Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.