I Sverige ökar acceptansen för ett utnyttjande av bidragssystemen.
Efter några år med en ökad moral, pekar nu kurvan åter nedåt. I slutet av 1900-talet hade Sverige en erkänt stark arbetsmoral i kombination med ett generöst bidragssystem. I en ny studie visas att 45% av befolkningen tycker det är okej att lyfta felaktiga bidrag och de generösa nivåerna anses vara en starkt bidragande orsak. Nima Sanadaji är samhällsdebattör och precis som sin bror Tino, uppväxt i Iran.
När ni läser detta ska ni ha i åtanke att den röd/gröna sörjan går till val på att höja de redan generösa gränserna ytterligare. Sedan frågar man sig hur människor som kommer till Sverige och redan vid gränsen möts av ett trygghetssystem de aldrig tidigare skådat, tar med sig för inställning när de redan då vet att deras ekonomiska framtid är tryggad?
Källa: SvD
Bidragssystemet är generöst för vissa, men inte för andra. Jag har själv blivit extremt illa behandlad av myndigheter (Försäkringskassan och Socialförvaltningen). Efter långvarig svår sjukdom blev jag utförsäkrad och hann inte jobba tillräckligt länge för att få ny sjukpenninggrundad inkomst innan jag blev sjukskriven igen och stod helt utan inkomst; var därför tvungen att söka försörjningsstöd hos soc. Blev nekad stöd, trots att jag stod utan inkomst (av skäl de bara själva förstår), vilket bl.a. ledde till att jag blev uppsagd från min lägenhet, vilket soc visste skulle hända – de gjorde mig mao med berått mod hemlös (har överklagat beslutet till Förvaltningsrätten, men tar månader innan det kommer upp till förhandling). Nu har jag lyckats lösa min situation, genom lån av vänner och en snäll pappa som hjälper mig (trots att han bara har lägsta pensionen att leva på 5000kr i månaden). Lägenheten är borta och jag ska flytta till ett billigare boende och det kan jag betala för eftersom jag ställt mig som arbetssökande igen (trots att jag egentligen är sjukskriven), trots att jag är för sjuk för att jobba, för det är enda sättet för mig att få någon form av inkomst. Systemet är åt helvete för jag borde inte behöva göra såhär, jag är sjuk och har flera allvarliga sjukdomar!
Jag hade en väldigt fattig uppväxt och jobbade från 12 års ålder på helger, eftermiddagar och lov, för att kunna köpa hem mat och kläder till mig och mina syskon. Jag har betalat skatt sedan jag var 14 år, för jag kom redan då över gränsen för vad man får tjäna utan att skatta för lön.
Att av myndigheter bli så trampad på, när man redan ligger; när man genom årens lopp betalat in miljoner i skatt – känns jävligare än vad de flesta kan föreställa sig.
Det trygghetssystem som påstås finnas, finns INTE för oss som mest behöver det; som alltid har levt lagligt, aldrig missbrukat, alltid jobbat hårt och mycket. Och jag är inte ensam om min situation.
För mig som långtidssjukskriven och snart arbetslös svensk, vilka är de generösa bidragen?
och kan bidragsfusket någonsin nå upp till det missbruk med skattemedel som staten står för? Sjukskrivningar vid idrottsevenemang borde vara lätt löst genom krav på sjukintyg vid återkommande sjukskrivningar.
Vi får se hur länge pengarna räcker till all världens jävla dregg som man tar in i Sverige !!!