Rubriken kommer från en artikel i senaste numret av vår pensionärstidning. Den handlar om vården av hemlösa och hur de blir behandlade av svensk sjukvård. Det är ingen uppbygglig läsning och Lusharpan kan konstatera att huvuddelen av sjukvårdsinsatserna görs inte av Landstingen utan av frivilliga organisationer där dessa personer får den vård de inte får av Landstingen.
Enligt Socialstyrelsen är antalet hemlösa i Sverige idag ca 35000 personer, varav drygt 3000 bara i Stockholm. Man är med andra ord antalsmässigt ungefär i paritet med antalet papperslösa här i landet, även om båda siffrorna är osäkra. Det finns ett tiotal enheter för sjuka hemlösa i Sverige. I Stockholm finns ”Pelarbacken, en mottagning som drivs av Ersta Diakoni.
På Pelarbacken arbetar läkaren Rolf Byström, som berättar att en stor del av verksamheten innebär att man söker upp de hemlösa där de befinner sig. ”Vår sjukvårdspersonal ger på plats en viss vård, skriver ut recept eller tar med personerna till vår klinik” berättar Rolf Byström. Lusharpan tror att vi förr får sju torsdagar i en vecka än att vi får se Landstingspersonal söka upp hemlösa för att ge sjukvård.
Lusharpan har ingenstans i PK-media sett eller läst om någon som ställt sig på barrikaderna för dessa människor. Ingen Integrationsminister som säger att han är stolt för att han gjort insatser för dessa människor. Ingen lagstiftning om särskilda subventioner när det gäller sjuk- och tandvård. Det satsas inga 3 miljarder kronor per år när det gäller de hemlösa som man gör när det gäller de ”papperslösa” som vistas illegalt här i landet. Det finns överhuvudtaget ingen som gjort eller sagt någonting någonstans. Utom de frivilliga krafter som hjälper dessa människor.
Om någon råkar hamna på ett torgmöte med Myten Ullenhag så fråga honom gärna om han är stolt över sina insatser för dessa människor. Det ska bli intressant att höra vad han svarar om det överhuvudtaget kommer något svar. Förmodligen bryr han sig inte för här handlar de ju om etniska svenskar och hur de prioriteras av regeringen är sedan länge bekant.
Och för övrigt anser jag att svensk invandringspolitik i grunden behöver förändras och antalet arbetskrafts- och anhöriginvandrare kraftigt reduceras.
