Från Sanna Raymans ledare i SvD, hela HÄR.

Minns ni när Beatrice Ask ville hänga ut misstänkta sexköpare genom att delge brottsmisstanken i gredelina kuvert? På detta sätt skulle saken signaleras för grannar, brevbärare och andra. ”Lite som att skämmas på torget”, sade justitieministern.

Sverigedemokraternas förslag på att inrätta ett offentligt register över dömda barnsexbrottslingar och flerfaldigt dömda våldtäktsmän är förvisso mjukare än eftersom det begränsar sig till dömda personer. Likväl ogillar jag idén. Tanken med straff är att man efteråt ska ha möjlighet att starta om. Ett register som detta omöjliggör det.

Offentliga skampålar hör inte den här tiden till.

Eller gör de? I veckan har man fått undra. Det började okej, Expressen hade – med hjälp av ”Researchgruppen” – lyckats avpixla några av de flitigaste anonyma kommentatorerna på Avpixlat. I ett stort avslöjande berättades om aktiva SD-politiker som hävt ur sig de mest gräsliga saker. Så långt befinner vi oss inom det rimligas gräns. Citaten var grova och gick stick i stäv med vad SD säger sig stå för. Klassisk journalistik à la ”de säger si, men gör så”.

Dagen därpå fortsatte avslöjandena. Nu var det inte längre folkvalda aktiva politiker, utan en docent, en åkeriägare och en fastighetsförvaltare som röjdes i kvällstidningen. Småfisk, men småfisk som fick se namn, bild och bostadsort i Expressen. Några av citaten kan vara olagliga. Andra är bara plumpa, dumma, rasistiska och obehagliga. Matstrejkande syrier kallas svullon, politiker och journalister häcklas och attackeras aggressivt och det regnar okvädingsord över islam, muslimer och afrikaner. Det är kort sagt ilsken, rasistisk smörja. Men är det därför rätt att hänga ut dessa privatpersoner i riksmedia? Ja, det kan ju vara brott de ägnar sig åt, säger en del.

I maj i år våldtog en västsvensk politiker en yngre partikollega under en konferens. Politiker misstänks för våldtäkt, skrev Expressen när han åtalades (24/7). I augusti dömdes mannen för våldtäkt. Lokalpolitiker dömd till fängelse, skrev Expressen (12/8). I september överklagade han. Mannen, som haft kopplingar till rättsväsendet, har lämnat alla sina förtroendeuppdrag, berättade Expressen (2/9). När domen fastställdes i oktober skrev Expressen och berättade återigen att en lokalpolitiker dömts till fängelse (11/10).

Mer? Den 28 november i år skriver Expressen om hur kommunpolitikern Tobbe Lundell (S) fått motta dödshot från en 65-årig man, som sedermera dömts i Bollnäs tingsrätt. 65-åringen slipper läsa sitt namn i tidningen. Samma dag berättade samma tidning om:

• den 50-årige departementssekreteraren som förordade att socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons hals borde skäras av.
• den 56-årige mannen som attackerade och sade sig vilja slå ihjäl det moderata kommunalrådet Johan Abrahamsson.
• 18-åringen som dömdes för olaga hot efter att ha ringt upp Hanna Wagenius (C) med budskapet ”Hej, din lilla landsförrädare. Jag ska hitta och döda dig”.
• 20-åringen som på Facebook lät hälsa att han ville skjuta Björn Söder i huvudet.

Gemensamt för alla dessa är inte att de är åkeriägare eller docenter. Det är att vi inte vet vilka de är. Trots att de begått och dömts för brott.

Det kan inte bara vara jag som undrar över vilken etisk kod som egentligen gäller på Expressen. En av Nietzsches aforismer gör sig påmind.

Han som slåss med monster bör se till så att han inte själv blir ett.

Förkortat från Sanna Rayman

———————————————–

-Pettersson anser att Sanna Rayman är på rätt spår men lite sent ute. Chefredaktören Thomas Mattson och flera andra PK-journalister har redan blivit monster. De jagar Sverigedemokrater eller likasinnade med blåslampa och olagliga metoder för småsaker men släpper igen stora fiskar för allvarligare saker…

Dessutom förnekar Mattson det uppenbara och påstår att han behandlar alla partier likadant.